Fantasy som utforskning?

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,204
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Hur är detta inte att utforska?
Vet inte, de ser utforskande ut och skulle nog etablera acceptans för att det är något som utforskas. Särskilt om det upplevs som att det backas upp av relevant bakgrundsinformation. Kanske om de (frågeställningarna) bara upplevs som en fond och inte något som kommer fram eller får en att reflektera över dem ... alltså, vi lajvar i förgrunden utan att beröras av frågeställningarna.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,048
Steg 1: "Vad händer om ett konservativt feodalt rike tas över av en fanatisk populistisk religiös demagog?"

Steg 2: "Vilka situationer skapar denna konflikt?"

Hur är detta inte att utforska?
Jag skulle säga att en skillnad här är att fantasyn i normalfallet inte gör just detta - man är inte ute efter att besvara den frågan på ett sociologiskt vis, utan man använder det som en del i sin tematik, som en intressant bakgrund till äventyrandet, som en antagonist, och så vidare. Inte typiskt som ”mitt syfte är att ge ett trovärdigt svar på frågan”. Till skillnad från SF som ofta skulle vilja ge just ett sociologiskt svar.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Vet inte, de ser utforskande ut och skulle nog etablera acceptans för att det är något som utforskas. Särskilt om det upplevs som att det backas upp av relevant bakgrundsinformation. Kanske om de (frågeställningarna) bara upplevs som en fond och inte något som kommer fram eller får en att reflektera över dem ... alltså, vi lajvar i förgrunden utan att beröras av frågeställningarna.
Ja, håller med. Men det är nog rätt vanligt att spelvärlden färgar spel och inte bara är en kuliss för "tomgångsäventyr". Vilket iaf är min erfarenhet.

Det gäller f.ö den lilla del fantasylitteratur jag konsumerar med.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Jag skulle säga att en skillnad här är att fantasyn i normalfallet inte gör just detta - man är inte ute efter att besvara den frågan på ett sociologiskt vis, utan man använder det som en del i sin tematik, som en intressant bakgrund till äventyrandet, som en antagonist, och så vidare. Inte typiskt som ”mitt syfte är att ge ett trovärdigt svar på frågan”. Till skillnad från SF som ofta skulle vilja ge just ett sociologiskt svar.
Fast det existerar i allra högsta grad. Och om det existerar så gör det ju det och då är tesen bevisad som falsk.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,578
Har du någon egen väldigt snäv definition av "utforska"?

När jag som författare behandlar ett ämne som säg religiös fanatism så gör jag research, resonerar och författar. Jag utforskar ämnet och ger min bild. Eftersom jag pratar rollspelsvärldar här är det explicita syftet för andra att utforska samma premiss inspel, alltså själva motsatsen till fantasy som fond för äventyr. Vad nu man lägger i det.

På vilket sätt är utforskande av en premiss som ex. religiös fanatism inte att utforska den enligt dig?
För mig är det fortfarande bara en bakgrund. Man försöker inte gå till botten med det, dra det till sin logiska slutpunkt, och sedan återkomma med slutsatser som har relevans för verkligheten.

Att bara rollspelsleva i världen är bara en bakgrund.

Steg 1: "Vad händer om ett konservativt feodalt rike tas över av en fanatisk populistisk religiös demagog?"

Steg 2: "Vilka situationer skapar denna konflikt?"

Hur är detta inte att utforska?
Vad är egentligen nytt och okänt i det? Det har hänt åtskilliga gånger i historien.

Alltså, både Science Fiction och Fantasy är genrer som utforskar vår egen värld genom att hålla upp en spegel mot den - spinna vidare på teman, frågor och konflikter i en fiktiv kontext.

Som en tumregel gör SF det genom att fokusera på specifika sociala och teknologiska utvecklingar och dra dem till sin spets och fantasy genom att återberätta som allegori i en sagovärld. Men jag tror inte det går att dra en tydlig gränslinje mellan de två.
Det kan du ha en poäng i.

Fast det existerar i allra högsta grad. Och om det existerar så gör det ju det och då är tesen bevisad som falsk.
Fast, på en statistisk nivå, hur mycket existerar det?

Oftast kommer fantasy inte närmare än "Krossa tyrannen". Ta bara en sådan sak som magi. Hur vanligt är det egentligen att fantasy verkligen tänker tanken ut och funderar på vad magi skulle göra med en värld, jämfört med hur vanligt det är att den bara är "ett coolt sätt att göra saker"? Hur ofta är magin inte bara "en magisk pistol", och man tänker inte ens på hur världen skulle förhålla sig till den. Varför tycks världar med flygade riddjur och monster bli jätteförvånade och är helt oförberedda när fienden anfaller från ovan? Inte ens Donaldson, som är en författare jag älskar, gör det när han skriver fantasy.

Jämför det med hur SF hanterar teknologi, där handlar det ofta om hur den skulle påverka oss. Near-C travel har tex Heinlein gjort några om, AI har hanterats av många, tex Simmons och Asimov, exploaterande av lingvistik (Stephenson), teleportation (Bester) och så vidare. Inom SF tänker man tanken ut på ett helt annat sätt. Det närmaste fantasy typiskt kommer är "vad är godhet och ondska?".

Allt detta, naturligtvis, på en statistisk nivå.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,204
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
För mig är det …
Så, på ett plan ställer du underhållning mot uppenbarelse. Den förra en verklighetsflykt och det senare en verklighetsspegel (som lyftes tidigare i tråden)?

… och du vill skilja på det som författare/kreatörer lagt in (arbete, forskning) från hur den som läser ställs inför att utforska, ifrågasätta?
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,048
Ta bara en sådan sak som magi. Hur vanligt är det egentligen att fantasy verkligen tänker tanken ut och funderar på vad magi skulle göra med en värld, jämfört med hur vanligt det är att den bara är "ett coolt sätt att göra saker"?
Väldig ovanligt, skulle jag säga. Jämför D&D - man vill ha traditionella borgar och täta formationer av estetiska skäl, samtidigt som eldbollar, enkel tillgång till att kunna flyga, och så vidare, borde peka på helt andra sorters lösningar.

Det här är väldigt vanligt i fantasy, att man sätter estetiken över trovärdigheten. Hur funkar en drake aerodynamiskt, egentligen? På många vis är det att skjuta bredvid målet att ens ställa frågan. En drake kan spruta eld för att den är en drake, inte för att den har gassäckar med metan och katalytisk antändning i tänderna.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,926
Nick Perumov är riktigt duktig på detta i sin Sagan om Ringen-fanfiction. Böckerna utforskar rätt många politiska frågor på ett listigt sätt så som propaganda, nationalism eller upptäcka att landet man tillhör är ”skurkstaten” och hur man ska förhålla sig till detta.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,926
Just det ja! Gamle gode Pratchett kan väl sägas rätt bra på att utforska olika former av social tematik, även om han gör det på ett humoristiskt sätt? 🙂
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,578
Så, på ett plan ställer du underhållning mot uppenbarelse. Den förra en verklighetsflykt och det senare en verklighetsspegel (som lyftes tidigare i tråden)?

… och du vill skilja på det som författare/kreatörer lagt in (arbete, forskning) från hur den som läser ställs inför att utforska, ifrågasätta?
Något sådant, ja.

Just det ja! Gamle gode Pratchett kan väl sägas rätt bra på att utforska olika former av social tematik, även om han gör det på ett humoristiskt sätt? 🙂
Naturligtvis. I hans fall känns det som om fantasyn är scenen, och verkligheten är ämnet.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Allt detta, naturligtvis, på en statistisk nivå.
Ok, flyttar vi målstolparna så blir det såklart svårt att diskutera ämnet. Det finns fantasy som den du frågar efter. Du kan inte få någon procentsiffra av mig för jag har ingen är nog inte så intresserad av den deldiskussionen.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,680
Location
Värnhem, Malmö
Dandelion Dynasty som jag nämnde handlar väldigt mycket om varför ”krossa tyrannen” är otillräckligt. Första boken handlar rätt mycket om det, de följande har många bitar som handlar om hur man bygger upp administration, konflikt mellan tradition och förnyelse, kulturell konflikt och integration, etc. Den handlar också, ur ett perspektiv från vår värld, om sådant som en vetenskaplig och industriell revolution i ett samhälle inspirerat av Kina snarare än Europa. De fantastiska element som förekommer är också noga utforskade i hur de påverkar samhället – när en kultur med flygande riddjur introduceras spenderas mycket tid på exakt hur detta har fått deras samhälle att utvecklas.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,617
Location
Uppsala
SciFi började ju mer eller mindre som "Swashbuckling i rymden" eller "Rymdmonsterskräck", men den växte ganska snart till något annat, ett sätt att utforska vår samtid eller "what-if"-scenarier. I ärlighetens namn hade väl redan Verne och Wells de bitarna, men sedan kom en pulp-era där sådant låg nere ett tag.
Jag förnekar hela premissen för din trådstart. Scifi har närmast alltid varit spekulativ, och det du kallar pulp är mer undantag än regel. Frankenstein, liksom. Jules Verne. Golden Age of Scifi. Det sagt så är det inte så genrespecifikt. Finns ju gott om fantasy som utforskar olika saker också, oavsett om det görs i klartext eller ej.

Hade gärna sett fler rollspel som utforskade sina mer absurda sidor. Men det finns ju lite sånt. Planescape är ju ett filosofiskt lager ovanpå D&D:s snurriga kosmologi, typ.

Har jag missat någon modern fantasy som gör liknande "nutidsobservationer" och tänkvärda "tänk-om", eller är den fortfarande bara tomgångsunderhållning?
Kan varmt rekommendera The Founders-trilogin, som börjar med Foundryside. Fantasy, men med hacking, och som drar sitt världsbygge ganska långt med spännande konsekvenstänk.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,179
Var drar vi då gränserna mellan fantasy och SF?
Är man smart gör man inte det. Gränserna mellan Fantasy, Science Fiction, och Horror är vaga, flytande, och suddiga.
En del verk är ganska uppenbart fantasy.
Andra är ganska uppenbart SF.
Och så har vi en massa som ligger någonstans i gränslandet och där det inte finns någon riktig konsensus om vilken kategori verket tillhör.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,179
Jag skulle säga att en skillnad här är att fantasyn i normalfallet inte gör just detta - man är inte ute efter att besvara den frågan på ett sociologiskt vis, utan man använder det som en del i sin tematik, som en intressant bakgrund till äventyrandet, som en antagonist, och så vidare. Inte typiskt som ”mitt syfte är att ge ett trovärdigt svar på frågan”. Till skillnad från SF som ofta skulle vilja ge just ett sociologiskt svar.
Jag håller inte med om att SF ofta, eller ens ofta, försöker ge någon slags trovärdiga svar på frågor. Sådan SF finns onekligen, men mängder av SF är bara ren underhållning. Precis som Fantasy.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,617
Location
Uppsala
Jag håller inte med om att SF ofta, eller ens ofta, försöker ge någon slags trovärdiga svar på frågor. Sådan SF finns onekligen, men mängder av SF är bara ren underhållning. Precis som Fantasy.
Frederik Pohl behöver citeras känner jag: "A good science fiction story should be able to predict not the automobile but the traffic jam."
 
Top