Nysvensk grammatik

I tråden om "djuriske halvfolk" påmindes jag om att jag har en som bäst begränsad och fläckvis kunskap om nysvensk grammatik, alltså svenskan som talades 1526–1879*.

Jag har letat efter en ordentlig grammatik som förklarar saker som adjektivböjningar, verbens pluralformer och gärna lite om ortografin också. (Jag tror jag har fattat grejen med "fv" och "qv", men det vore fint med bekräftelse.)

När man söker efter "nysvensk grammatik" så finner man femhundra länkar till Vårt språk, Nysvensk grammatik, i utförlig framställning av Adolf Gotthard Noreen. Men jag lyckas inte för mitt liv hitta svaren på dessa frågor i den boken. Den verkar mest vara fylld av fonetik och morfologi.

Så är det någon som känner till en bättre källa för den som vill skriva en ny nysvensk text? Det måste väl ha funnits stilbildande grammatiker för folk som skrev på 1800-talet, så att de kunde se ned på den som inte kunde böja sina verb korrekt? Eller någon lingvistiknörd/professor som skrivit en guide/avhandling i ämnet? Någon som har koll?

*Idiotiskt av folk att kalla det "nysvenska", och senare generationers beslut att kalla vår nutida svenska för "nusvenska" gör ju bara saken värre. Vad ska nästa version kallas? Framtidssvenska?

Hitta en grammatik för hela den perioden kan nog bli svårt för att inte säga omöjligt. Språket förändrades en hel del under åren, så den svenska som talades och skrevs år 1550 skiljde sig rejält från den som talades och skrevs 1850.

Det borde dock finnas läroböcker för skolan från 1800-talet att hitta, men några mer konkreta tips på böcker har jag tyvärr inte.

erikt said:

Hitta en grammatik för hela den perioden kan nog bli svårt för att inte säga omöjligt. Språket förändrades en hel del under åren, så den svenska som talades och skrevs år 1550 skiljde sig rejält från den som talades och skrevs 1850.

Det borde dock finnas läroböcker för skolan från 1800-talet att hitta, men några mer konkreta tips på böcker har jag tyvärr inte.

Click to expand...

Jag är glad om jag hittar en grammatik som täcker någon del av den perioden, även om det är specifikt 1840 som jag riktar in mig på.

När du ändå tittar på detta kan du även snegla lite på estlandssvenskan, finns ledtrådar även här till val i det förra.

Här är en sökning på Libris, ”AMNE: (Svenska språket) grammatik”, sorterad på äldst: https://libris.kb.se/hitlist?d=libr...grammatik&f=simp&spell=true&hist=true&mf=&p=1. Fyra första träffarna är knas, sen börjar det. Tror du ska hitta något där.

Vad gäller stavningen är det väl Leopolds Afhandling om Svenska stafsättet som gäller för yngre nysvenska.

Här är tre volymer från Projekt Runeberg som borde kunna innehålla en del matnyttigt. De är från 1836, 1839 respektive 1886 (en omarbetning av ett lite äldre verk).

Skarpskytten said:

Här är en sökning på Libris, ”AMNE: (Svenska språket) grammatik”, sorterad på äldst. Fyra första träffarna är knas, sen börjar det. Tror du ska hitta något där.

Click to expand...

Här … ?

Men okej, LIBRIS är väl någon sorts biblioteksdatabas? Fast inte libris.se, verkar det som. Jobbigt att behöva ta till fysiska böcker, men om jag måste så gör jag nog det.

Genesis said:

Här … ?

Men okej, LIBRIS är väl någon sorts biblioteksdatabas? Fast inte libris.se, verkar det som. Jobbigt att behöva ta till fysiska böcker, men om jag måste så gör jag nog det.

Click to expand...

Jag glömde länken! Den ligger i posten nu.

LIBRIS innehåller alla böcker som utgivits på svenska plus alla (andra) böcker som finns på svenska forskningsbibliotek. Och en del folkbibliotek är också med. Libris.kb.se —kb som i kungliga biblioteket.

Den stegrande kamelen said:

Här är tre volymer från Projekt Runeberg som borde kunna innehålla en del matnyttigt. De är från 1836, 1839 respektive 1886 (en omarbetning av ett lite äldre verk).

Svensk språklära

runeberg.org

Svensk språklära samt kort öfversigt af svenska språkets och litteraturens historia

runeberg.org

Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift

runeberg.org

Click to expand...

Toppentips! Tusen tack, det här verkar mycket lofvande!

Vimes said:

Vad gäller stavningen är det väl Leopolds Afhandling om Svenska stafsättet som gäller för yngre nysvenska.

Click to expand...

Bra där! I stavningen kommer man ju undan med mer variation, tänker jag mig. Smålog lite åt detta:

Leopolds motståndare menade bland annat att det skulle förefalla obildat att stava exempelvis franska ord efter svenskt uttal, men Leopold hänvisade till romarna, som på sin tid hade anpassat grekiska lånord till latinsk stavning utan att det hade ansetts fel.

Click to expand...

Med tanke på hur folk ofta inte stavar om engelska låneord i svenskan idag.

Genesis said:

Smålog lite åt detta

Click to expand...

Ja! Vi har ju Leopold att tacka för att det ord som fåtölj, butelj, löjtnant, familj och så vidare stavas på ett begripligt sätt på svenska. Annars hade vi varit i samma ruttna avgrundsdjupa ortografi som engelskan. Så, tack Leopold!

Lite OT, men kolla in Nils Håkanssons underbara Ödmården, där språket står i centrum i en dystopisk framtid, där Sverige svämmats över.
O.C. Kjellbergs bok från 1906 “Framtidens språkstudium och språkundervisning: En varningsskrift till alla bildade nationer på jorden” har en betydande roll.

Lite OT, men frasen "djuriske halvfolk" tror jag är tänkt att spegla en äldre nysvenska, alltså innan 1732. Granströms trakoriska språkbruk luktar mer tidigt 1600-tal. Typiskt för denna period är bristen på samordnad grammatik och stavning. Folk skrev lite hur de ville, med oregelbunden stavning även för en och samma skribent. Först i och med den yngre nysvenskan och Svenska akademien kommer nog tanken på att skapa en faktiskt gällande rikssvensk språknormering.

Det är ju oartigt att prata om folk utan att berätta det för dem. @Brior du är på tapeten i den här tråden.

Skarpskytten said:

Det är ju oartigt att prata om folk utan att berätta det för dem. @Brior du är på tapeten i den här tråden.

Click to expand...

Iochförsig härrör väl den frasen från det meddelande från Gottard av Melse som en härold läser upp vid ankomsten till Marjura i Svavelvinter?

Nu är den visserligen från så sent som 1896, men jag kom över Sven Lundströms praktiska bref- och formulärbok på en loppis häromåret.



Ovärderlig som hjälp att skriva brev och andra handouts för t.ex. Nordiska väsen.

Den innehåller bl.a. pärlor som: öfversändande af kontokurant; bref, innehållande förebråelser eller påminnelser; eller nedanstående anhållan att få brefväxla med ett fruntimmer.

folketsfiende said:

Lite OT, men frasen "djuriske halvfolk" tror jag är tänkt att spegla en äldre nysvenska, alltså innan 1732. Granströms trakoriska språkbruk luktar mer tidigt 1600-tal. Typiskt för denna period är bristen på samordnad grammatik och stavning. Folk skrev lite hur de ville, med oregelbunden stavning även för en och samma skribent. Först i och med den yngre nysvenskan och Svenska akademien kommer nog tanken på att skapa en faktiskt gällande rikssvensk språknormering.

Click to expand...

Jag tänker att grammatik är en annan sak än stavning, och att skillnaderna mellan maskulinum och femininum bara blir starkare när man går tillbaka i tiden. Men! Jag läste i en av böckerna @Den stegrande kamelen länkade till ovan att "lag" egentligen ska vara maskulinum, enligt författaren, trots att det är vanligt att använda "hon". Men "folk" är ju tydligt reale, och är det även i tyskan (das Volk) och nederländskan (het volk), så det känns inte troligt att det någonsin skulle ha behandlats som maskulinum. Man ja, olika varieteter och dialekter och så vidare; kanske någon dialekt böjt adjektiv i reale som maskulinum istället för som femininum. Jag var där mest oklar om det var jag som missuppfattat grammatiken, vilket det inte verkar ha varit.

folketsfiende said:

Lite OT, men frasen "djuriske halvfolk" tror jag är tänkt att spegla en äldre nysvenska, alltså innan 1732. Granströms trakoriska språkbruk luktar mer tidigt 1600-tal. Typiskt för denna period är bristen på samordnad grammatik och stavning. Folk skrev lite hur de ville, med oregelbunden stavning även för en och samma skribent. Först i och med den yngre nysvenskan och Svenska akademien kommer nog tanken på att skapa en faktiskt gällande rikssvensk språknormering.

Click to expand...

.
Eftersom jag intresserar mig för etymologi, så har jag förtjust noterat och anammat precis det du säger: att man tidigare skrev lite hur man ville. Jag har dock inga ambitioner att vara autentisk, utan i detta sammanhang har det alltid räckt för mig att upprätthålla en plausibel gamblestafning med moderna (icke-akademiska) ögon sett. Sedan kan man komma långt genom att låna äldre böjningsformer till ord som inte ens di gamble använde.

Exempel:
”Vid min talleslang”, var allt Esborn lyckades baxa till muns

Vad gäller grammatik, så har jag länge tillämpat principen att om man statuerar en regel så ska man snart se till att bryta den, för så funkar det oftast i vår egen värld.

Surfen i alle lika muntert som beständigt djupvarts å mellannätet!
/Erik

Genesis said:

Men "folk" är ju tydligt reale, och är det även i tyskan (das Volk) och nederländskan (het volk), så det känns inte troligt att det någonsin skulle ha behandlats som maskulinum.

Click to expand...

Du menar neutrum här, eller? Reale hade ju inneburit "en folk".