Do you watch or read Norwegian or Danish media?

Jag konsumerar väl ganska begränsat med nordisk media överhuvudtaget, tyvärr. Visst, jag kollade på en del avsnitt av norska Kongen befaller när saknaden efter nya avsnitt av Bäst i Test var stor. Jag har sett första säsongen av Netflix-serien Ragnarök, och såg den där usla norska varulvsfilmen också. Lyssnar på en del musik, framför allt folkmusiksinspirerat, så som Wardruna. Enstaka poplåtar av Rasmus Seebach och så har ju också hamnat på mina spotifylistor.

Men läser på norska och danska är det sällan jag gör. Senaste gången var nog typ 10 år sen. Britt-Marie Näsströms avhandling om Freja är lättast att hitta översatt till norska.

Överlag är norska mig ganska kärt, hade en norsk pojkvän när jag var tonåring. Danska är svårare, men jag kan förstå det skrivet.

Jag gillar Danmark, har varit där mycket på semester under åren, och jag försöker läsa någon roman på danska ibland för att upprätthålla eller bli lite bättre på språket och för att det är kul att utmanas. Nu var det något år sedan dock, borde ta tag i att skaffa en.

Jag brukade jobba med både norrmän och danskar och kommunicerade dagligen med dem utan problem. (Med skriven text då där alla skrev på sina egna språk.) Sedan har jag läst ett par romaner på norska och danska och ett rollspel på norska.

Jag har inte levlat upp så högt att jag förstår talad danska.

Om man vill lära sig att förstå ett närbesläktat språk (men inte nödvändigtvis behöver kunna använda det aktivt) så är ju konsumtion av media den enklaste vägen. Och eftersom svenskar generellt förstår skriven danska är jag rätt säker på att en effektiv metod vore att titta på dansk multimedia med danska undertexter. Jag har på sistone lärt mig hyfsat förstå nederländska på ett halvår eller så enkom genom YouTube, och jag är säker på att jag skulle kunna göra det med danska om jag hittade ett program att titta på. Jag gillar humoristiska nyhetsprogram. Arjen Lubach på nederländska och ZDF Heute eller Extra 3 på tyska har varit viktiga för min språkutveckling. Så finns det ett motsvarande program på danska? Känns som att det inte skulle ta så mycket tid att lära sig förstå i alla fall köpenhamnsdanska.

EDIT: Hittade Tæt på sandheden med Jonatan Spang på dr.dk. Det är rätt enkelt att hänga med i! Blir till att kika på ibland för att öva på danskförståelsen.

Angående att förstå talad danska så var det inga problem att förstå efter att dagligen jobbat med danska turister i några veckor. Detta var iofs över 25 år sedan och idag är jag lika värdelös som alla andra, men längre tid än så tar det inte.

Allt detta prat om förståeligheten mellan svenska och danska fick mig at tänka på en grej jag en gång hört. Jag minns inte exakt sammanhang men det var en svensk kvinna som berättade om när hon blev chef för en teater eller liknande i Köpenhamn. Och vad gällde den eventuella språkförbistringen så berättade hon att hennes danska kollegor sade att de tyckte att det var skönt att hon kom från Stockholm och inte från Skåne och det för att de tyckte att dialekten från Stockholm var lättare att förstå än skånska.

För mig låter det helt galet. För Skåne är ju inte bara den del av Sverige som ligger närmast Danmark utan har till och med varit ett danskt landskap. För mig borde det tvärtom göra att skånska är lättare att förstå för en dansk än tvärtom. Kan någon berätta för mig hur det egentligen ligger till? Stämmer det eller var det kvinnan ovan berättade bara nys?

Organ said:

Allt detta prat om förståeligheten mellan svenska och danska fick mig at tänka på en grej jag en gång hört. Jag minns inte exakt sammanhang men det var en svensk kvinna som berättade om när hon blev chef för en teater eller liknande i Köpenhamn. Och vad gällde den eventuella språkförbistringen så berättade hon att hennes danska kollegor sade att de tyckte att det var skönt att hon kom från Stockholm och inte från Skåne och det för att de tyckte att dialekten från Stockholm var lättare att förstå än skånska.

För mig låter det helt galet. För Skåne är ju inte bara den del av Sverige som ligger närmast Danmark utan har till och med varit ett danskt landskap. För mig borde det tvärtom göra att skånska är lättare att förstå för en dansk än tvärtom. Kan någon berätta för mig hur det egentligen ligger till? Stämmer det eller var det kvinnan ovan berättade bara nys?

Click to expand...

Vad säger man inte till sin nya chef från Stockholm...

Jag har för min del hört att vissa jylländska dialekter ska vara mer begriplia för svenskar, dårom saknar riksdanskans karaktäristiska stød. Men där är det väl ett fall av att vara mer ålderdomlig i vissa avseenden, snarare än att det skulle vara anspassat för utbölingar.

Organ said:

Allt detta prat om förståeligheten mellan svenska och danska fick mig at tänka på en grej jag en gång hört. Jag minns inte exakt sammanhang men det var en svensk kvinna som berättade om när hon blev chef för en teater eller liknande i Köpenhamn. Och vad gällde den eventuella språkförbistringen så berättade hon att hennes danska kollegor sade att de tyckte att det var skönt att hon kom från Stockholm och inte från Skåne och det för att de tyckte att dialekten från Stockholm var lättare att förstå än skånska.

För mig låter det helt galet. För Skåne är ju inte bara den del av Sverige som ligger närmast Danmark utan har till och med varit ett danskt landskap. För mig borde det tvärtom göra att skånska är lättare att förstå för en dansk än tvärtom. Kan någon berätta för mig hur det egentligen ligger till? Stämmer det eller var det kvinnan ovan berättade bara nys?

Click to expand...

Ja, det har jag hört från flera källor. Skånskan påminner nog helt enkelt inte så mycket om danskan som vi skulle kunna tro.

Organ said:

Allt detta prat om förståeligheten mellan svenska och danska fick mig at tänka på en grej jag en gång hört. Jag minns inte exakt sammanhang men det var en svensk kvinna som berättade om när hon blev chef för en teater eller liknande i Köpenhamn. Och vad gällde den eventuella språkförbistringen så berättade hon att hennes danska kollegor sade att de tyckte att det var skönt att hon kom från Stockholm och inte från Skåne och det för att de tyckte att dialekten från Stockholm var lättare att förstå än skånska.

För mig låter det helt galet. För Skåne är ju inte bara den del av Sverige som ligger närmast Danmark utan har till och med varit ett danskt landskap. För mig borde det tvärtom göra att skånska är lättare att förstå för en dansk än tvärtom. Kan någon berätta för mig hur det egentligen ligger till? Stämmer det eller var det kvinnan ovan berättade bara nys?

Click to expand...

Skånskan är ju full av diftonger som inte finns i danskan och som ställer till det för både nordligare svenskar och danskar. Dessutom kan man ju tänka sig att om man konsumerar lite svensk media så är det betydligt föer stockholmare än skånibgar där, så då kan man vara relativt van vid att höra dem.

Bor man i Köpenhamn borde man ju dock stöta på en del skpnibgar, kan man tycka.

Den stora frågan är ju dock: Om jag är i Danmark som svensk, och jag har gjort den grundläggande artigheten att lära mig att förstå danska, ska jag prata svenska eller ska jag försöka danskifiera den med den lilla aktiva danska jag förstår? Fredrik Lindström har sagt att skillnaden mellan ett språk och en dialekt är huruvida det känns löjligt att imitera den när du besöker platsen. Jag pratar inte skånska när jag är i Malmö, men jag pratar tyska om jag är i Tyskland.

När jag bodde i Norge sade folk till mig att jag inte behövde försöka norskifiera min svenska. De förstod mig väl ändå, och det lät bara konstigt. Men hur är det i Danmark?

Min mamma har alltid danskifierat sin svenska, alt. försökt prata danska, och jag tyckte alltid det bara lät fånigt. Men jag pratade nyligen med en dansk som hade så svårt att förstå svenska att han hundra procent föredrog engelska, varpå jag försökte prata långsam danska/danskifierad svenska, och det förstod han utmärkt. Så det ligger nog en del i den saken ändå.

terje said:

Ja lite grann, en del danska serier (eller franska serier översatta till danska) och nåt norskt rollspel (Itras by). Det går ganska bra att läsa men när jag ska tala måste jag vanligtvis ta till engelska vilket känns lite pinsamt (men jag fattade för all del heller inte så mycket när jag försökte tala med en kompis föräldrar som talade väldigt grov skånska).

Click to expand...

Samma här, det finns ett större utbud av översättningar till danska än till svenska, vilket innebär att flera seriecykler som även börjades ges ut i Sverige tyvärr bara finns kompletta på danska (t ex Bernard Prince, Percevan, Askans Tid m fl). Danmark är ett större serieland (åtminstone av översatta serier).

Knappt alls tyvärr, med norska tv-serien Dag som det strålande undantaget. Borde se om.

Den senaste norska kultur jag konsumerade var Dag Solstads roman Professor Andersens natt.

Dock i spansk översättning, så jag vet inte om det räknas.

Genesis said:

Den stora frågan är ju dock: Om jag är i Danmark som svensk, och jag har gjort den grundläggande artigheten att lära mig att förstå danska, ska jag prata svenska eller ska jag försöka danskifiera den med den lilla aktiva danska jag förstår? Fredrik Lindström har sagt att skillnaden mellan ett språk och en dialekt är huruvida det känns löjligt att imitera den när du besöker platsen. Jag pratar inte skånska när jag är i Malmö, men jag pratar tyska om jag är i Tyskland.

När jag bodde i Norge sade folk till mig att jag inte behövde försöka norskifiera min svenska. De förstod mig väl ändå, och det lät bara konstigt. Men hur är det i Danmark?

Click to expand...

När jag kommunicerat med danskar och norrmän har jag bytt ut de ord som jag vet är annorlunda, för att vara hjälpsam. Så jag skrev undersökelse istället för undersökning och konkurranse istället för tävling, och hade jag haft tillfälle så skulle jag ha skrivit hund i snor.

Gurgeh said:

...och hade jag haft tillfälle så skulle jag ha skrivit hund i snor.

Click to expand...

Den bästa danska meningen.

Gurgeh said:

När jag kommunicerat med danskar och norrmän har jag bytt ut de ord som jag vet är annorlunda, för att vara hjälpsam. Så jag skrev undersökelse istället för undersökning och konkurranse istället för tävling, och hade jag haft tillfälle så skulle jag ha skrivit hund i snor.

Click to expand...

Samma här. Vissa svenska ord som jag lärt mig att norrmän eller danskar inte förstår på direkten brukar jag ofta byta ut till deras ord, men i övrigt är det svenska. Eller, att man först säger det svenska ordet, möts av förvirrad blick, byter till det norska och genast får det glada ”åh ja”.

En av mina favoritförfattare, Erlend Loe, är norrman. Ändå läser jag hans böcker på svenska.

Det var aldrig ett aktivt val, utan mer en fråga om tillgänglighet - översättningarna är ju så himla nära originalspråket att jag alltid förmodat att väldigt lite går förlorat, och det är så himla lätt att få tag i de svenska versionerna av Erlend Loes böcker. Språket i sig har aldrig heller varit en selling point i hans verk, han är inte Tolkien liksom, utan det är idéerna och humorn som tilltalar mig. Jag hade för all del gärna läst hans böcker på norska också, men det har helt enkelt aldrig blivit av.

Jag tittar ganska mycket på danska tv-serier och filmer, men där känner jag att jag behöver subtitles för att hänga med helt, trots att jag är från Malmö. Jag har en gång gjort en jobbintervju i Köpenhamn dock och det gick utmärkt, för då ansträngde de sig ju för att prata tydligt med mig.

Jag har alltid haft enormt lätt för norska, åtminstone i talad form, och blev senare även bra på att förstå danska.
Min erfarenhet är att det är danskarna som numera inte förstår mig och vill byta till engelska. Gäller mestadels folk som kommer från städer utanför Köpenhamnsregionen dock.
Jag försöker alltid vägra byta språk när det gäller samtal med norrmän och danskar, men om de envisas, självfallet byter jag över. Det är dock min erfarenhet att det inte tar särskilt lång tid att komma in i språket.

Gillar dansk och norsk film mycket. Framför allt dansk!

Tror aldrig jag läst en bok på varken norska eller danska, men dock en del tidsskrifter, främst om musik.