RECENSION Dallas - The Television Role-Playing Game

Jag spelar i princip allt, men föredrar intrigbaserade spel, samberättande eller rakt igenom strategiska spel som D&D4. Recensionen kommer vara mer mina tankar medan jag läser spelet.

Det som kan vara i tankarna när någon läser detta rollspel är att spelet är producerat av SPI, vilket var ett av de ledande företagen inom wargaming, och ville få en marknadsdel i vad Dungeons and Dragons hade förvärvat. Rollspelet skapades 1980 och enligt skaparen själv så trycktes det 79 999 upplagor för många av de 80 000 som trycktes upp.

För er som inte växte upp på 80-talet så var Dallas den stora såpan som alla följde och sändes mellan -78 till -91. Namn som JR och Bobby Ewing, Sue Ellen och Billy Barnes är namn som jag fortfarande kommer ihåg. Det finns klassiska ögonblick från serien, som en hel säsong som ballade ur såpass mycket att nästa säsong började med att förra säsongen enbart var en dröm eller hur alla talade om vem som sköt JR, vilket spoofats på rätt många ställen, bland annat Simpsons (vem sköt Burns?).

Lådan består av två häften, rollformulär för spelarna med förtryckta karaktärer (ur serien) med regelsammanfattningar på baksidan samt småkort till spelledaren med mindre aktörer från serien.

Regelhäftet är på 16 sidor men där mer än hälften är "scripts" - alltså scenarion som man kan spela ut.

Spelledarhäftet, på 15 sidor, består i tips, setting och andra saker som behövs för att kunna göra egna manusskript.

You are your favorite character from the hit television show, Dallas! In this exciting new role-playing game, you assume the talents and abilities of one of nine major characters...you fight for control of minor characters and powerful organizations...you even create your own Episodes, using the handy guide provided. Easy to learn, exciting to play, fun for the whole family.

Click to expand...

NOT: om det är någon som vill kommentera eller säga att något är fel, starta en ny tråd kring detta så länkar jag gärna.

Jag har spelat det. Bättre än sitt rykte men till formen är det väldigt annorlunda än D&D.

Intressant att första rubriken heter "Read this first", eftersom första rubriken är det man normalt brukar läsa först. Här upplyser texten direkt skillnaden mellan Regissör (spelledare) och de andra deltagarna och hur spelledaren ska läsa materialet. Sista stycket säger att reglerna inte är allt utan att spelledaren ibland måste hitta på egna.

Allt detta är väldigt intressant, just då spelet skrevs när rollspel var i sin linda. Första tv-/filmspelet jag fått reda på, som är baserat på ett varumärke, är Star Trek från 1978.

Efter detta följer glosor där det återigen förstärker intrycket med att det finns två spelarroller - karaktärsroller och regissören. Återigen förstärker min åsikt om att avgörande saker bör upprepas i en rollspelstext. Något jag gillar är att glosorna tidigt presenterar ett löst mål, där minor/organizanal character types är något som major character types (som spelarna spelar) kan vinna, och på andra sätt ger en bild av vad spelet går ut på. Exempelvis att man kan vinna andras (minor characters) förtroende, förhindra att någon annan vinner dem och att det finns plot devices.

När de går in mer på regissörs-rollen så står det beskrivet att den deltagaren slänger in överraskningar/ovisshet genom att presentera nya händelser och karaktärer, vilket jag känner är ett schysst förfarande, när vi idag mest slänger fram hinder som spelarna får använda tärningar för att komma förbi.

Spelet har en Sequence of Play, vilket jag känner är en bra sak och något alla rollspel borde ha, för att tydliggöra hur man ska spela. Det finns en setup, där spelledaren väljer en Episod och där spelarna blir tilldelade (major) roller med victory conditions och hemligheter tillsammans med ett par (minor) start-karaktärer. Spelet har tre faser som ständigt upprepas:

• Regissörs-fasen: spelledaren sätter en scen och avslöjar alla hemligheter (vet ej om det sker öppet eller ej).
• Förhandlings-fasen: spelarna ger löften till varandra och byter kort. Detta kan ske i hemlighet.
• Konflikt-fasen: avgör de konflikter som uppstår mellan spelarna med hjälp av reglerna (jag går inte in på hur de funkar). Spelledaren sätter nästa scen för att visa följden av konflikterna.

Jag gillar verkligen det här, särskilt hur fas 3 går in i nästa fas 1. Det talas indirekt om att victory conditions går emot varandra och i slutet av varje Episod ska man räkna samma vem som uppfyllt flest victory conditions: om karaktären gjort något olagligt, hur många plot devices den har i sin ägo och antal karaktärer som spelaren har under kontroll (enkelt förklarat).

Jag tycker fler rollspel borde ha win conditions, även om jag inte tror att det tjänar något till här. Om jag läser utifrån ett rollspelsperspektiv känns det som att man får fylla ut faserna i spelet väldigt mycket med rollgestaltande, annars blir det mest en massa förhandlande. Spelet behöver inte ens ha något med Dallas att göra i så fall, utan det enda settingen gör är att ge inspiration till spelledaren för att skriva egna episoder. Jag tror inte heller på att ha win conditions i form av att se vem som vinner utan mer i form av (kortsiktiga och långsiktiga) karaktärsmål. Spelet har, vid bara en genomläsning, samma problem som Once Upon a Time, där man antingen spelar för att vinna (och normalt får en kass historia) eller spelar för att skapa en bra historia och skiter i att någon kan vinna.

Jag ska läsa igenom alla manuskript och se om sättet att spela blir tydligare. Det finns även ett spelexempel längst bak i regelboken.

Faktiskt ett förträffligt rollspel! Kul att du läser det. Många av idéerna känns fräscha än idag.

Jag har svårt att finna något intresse för fossilkapitalister men blir lite sugen på att reskinna spelet till någon roligare miljö, typ ett ockult sällskap eller hovet i det intergalaktiska imperiet.

terje said:

Jag har svårt att finna något intresse för fossilkapitalister men blir lite sugen på att reskinna spelet till någon roligare miljö, typ ett ockult sällskap eller hovet i det intergalaktiska imperiet.

Click to expand...

Shameless plug: Gustav måste dö är starkt inspirerat av Dallas, men jag tog mig lite friheter med reglerna, och placerade det i det svenska hovet istället. Tog mig även lite friheter med persongalleriet, måste tilläggas.

entomophobiac said:

Shameless plug: Gustav måste dö är starkt inspirerat av Dallas, men jag tog mig lite friheter med reglerna, och placerade det i det svenska hovet istället. Tog mig även lite friheter med persongalleriet, måste tilläggas.

Click to expand...

Intressant, det ska jag titta närmare på!

Manusskript och noter från regissören
Spelet kommer med tre manusskript som tydligt visar spelproceduren. Den börjar med en bakgrund och sedan har skriptet information till varenda av de större nio karaktärsrollerna med specifika mål att ta över plot devices och minor characters. Givetvis har många av karaktärsrollerna samma mål och - i det första manusscriptet - över loppen av de tre första scenerna ska spelledaren presentera allihopa och så låta de två sista scenerna ge utrymme för mer intrigerande i förhandlings- och konfliktfaserna i vardera scen. Det finns specialinformation till regissören (spelledaren) med specialregler, plot twists och avslöjanden och förslag på vilken scen dessa ska spelas ut. Regissören får även en sammafattning kring alla minor characters (mellan 20-30!) samt vilka personer som vill ha dom. Den oklarhet jag tyckte fanns försvinner när jag läser manusskripten.

Det här känns som ett tidigt mega-game - ett halvlajv som pendlar mellan rollspel och konfliktspel. Om man bara ser till scenerna och de två sista faserna (förhandling och konflikt) och hur man spelar ut detta rent mekaniskt känns det som om spelet kan ta 2-3 timmar att spela igenom, men går man verkligen in för det så skulle det här kunna ta en hel dag att spela igenom. Något jag tycker är så jäkla bra är att spelet faktiskt ger riktlinjer för hur lång tid det ska ta att spela ut de två sista faserna i varje scen - fem till femton minuter. För fem scener innebär detta en speltid på kanske max 90 minuter, även om det står att första scenens två sista faser bör ta runt 5 minuter (första fasen är att regissören presenterar premisserna). 90 minuter för att bolla runt 30 karaktärer känns som mycket arbete. Känns som spelledaren ska hålla sig rejält passiv och låta spelarna driva det mesta.

Spelet förklarar även hur regissören ska förklara reglerna, att det är OK att göra ändringar i manusskriptet för att hålla det fräscht om någon redan har spelat det, även det finns en riktlinje om att man inte ska spela om manusskript. Regissören ska även samtala privat med varenda spelare, i början av spelet, om just sin karaktärs mål samt förklara för alla hur förhandlingsfasen ska spelas ut, ibland även hinta om vilka som ska prata med vilka när nya företeelser avslöjas i en scen.

Jag tycker det är fräscht när spel förklarar spelprocedurer på detta sätt. Det märks att företaget har sitt ursprung i wargaming.