Recent content by Ymir

När jag skriver grejer till Kult ser jag det som en befriande möjlighet att skriva de äckligaste, sjukaste grejerna jag kan föreställa mig i djupet av mitt inre mörker, som inte liksom får utrymme någon annan stans. Så ja, jag tycker nog egentligen att Kult ska vara det kantbaronigaste av alla...

Jag brukade tänka att texter inte förlorade så mycket på att översättas, att det var lite tragiskt att svenska nördar bara läser böcker på engelska, och att Ohlmarks översättning var ganska mustig. Men sedan gav jag Tolkien på engelska en ärlig chans, och det förändrade hela mitt liv. Den mest...

NieR: Automata dekonstruerar problemet med ödsliga open worlds genom att ha en open world där det är meningen att den ska kännas ödslig, och fundamentalt för både stämningen och storyn. Resultatet blir en underbar, meditativ och bitterljuv upplevelse, och ett av de bästa datorspel som någonsin...

Jo men detta är ju i samtliga av exemplen direkta brister i världsbygget.

Jag har börjat landa i att jag tycker att sådana världar bör presenteras för konsumenterna genom en slice, som man sedan expanderar utifrån. Så tex, jag känner fortfarande kanske att Eon IV borde haft mer konstiga och specifika arketyper, och satsat ännu hårdare på att leverera en stenhårt...

Rollspel har ingen brist på udda settingar. Det är visuell media (filmer och datorspel i synnerhet, manga not so much) som har det.

Det starka konceptets stora fördel är att det är lättförståeligt och lättkommunicerat, och underlättar därför kraftigt när en produkt måste hävda sig i ett överbloatat medialandskap. Även undertecknad kan bli charmad av starka koncept - så länge de är avantgardistiska eller på annat sätt sticker...

I Neotech fokuserade vi på en slags ad-speech med starkt fokus på vibe/attityd när vi skrev fordon. Likt alla andra prylar (vapen, hacking-setups, solglasögon, dildos etc) skulle de kännas som en del av ett livsstilspaket:

Om målet är att tilltala den genomsnittliga konsumenten är detta tyvärr ett rationellt beslut. Data från olika datorspel jag jobbat med talar ett tydligt språk - nordvästeuropa (i synnerhet England) är enormt överrepresenterat som miljön folk väljer att spela i. Vi kan även se anekdotiskt från...

Så här jobbar vi mycket i datorspelsbranschen också, så det skulle jag säga är helt normalt. Typ 90% av arbetet jag gör som narrative designer i pre-production kommer aldrig komma spelarna till del i någon direkt bemärkelse, utan används för att inspirera environment art, character art, combat...

Åh, eh, minns ni den där 6,5-timmar långa videon om tidslinjen i NieR som jag länkade till innan? Jag insåg precis att den har två miljoner views. Känns som att det bevisar bortom alla tvivel att folk är intresserade av världsbyggen.

Jag känner tvärtom, att positivt gensvar från folk med koppling till mig är en mycket bättre måttstock. Jag vill att mina verk ska vara omtyckta av folk vars smak jag faktiskt känner till och respekterar, inte av hoi polloi. Jag har väldigt lågt förtroende för allmänhetens förmåga att bedöma kultur.

Något som ytterligare understrykar detta är att Tolkien försökte skriva en berättelse om fjärde åldern, men började känna att det var ointressant, att fjärde åldern inte hade något att säga. Detta står i skarp kontrast till kulturskapare idag som älskar att göra sequels av alla de slag till verk...

Men hur vet du att det inte är till glädje för någon annan? Jag åberopar Henry Dager igen - hade han slängt allt sitt stuff hade det i sanning aldrig kommit till glädje för någon, men istället uppskattas det av många människor, långt efter hans död.

För att det alltid finns någon som är intresserad. Men visst finns det en viss berömvärd ödmjukhet i att vara en Henry Darger-aktig outsider artist som bara sitter och plitar utan avsikt att det någonsin ska se dagens ljus.