Recent content by Layane Black

Har hänt lite saker i mitt liv som gör att jag inte kommer svara på det här rollspelet. Men ni var jätteroliga att rollspela med båda två!

Tekniken hade räddat henne än en gång. Androiden stannade och verkade vara "död". Korpen såg också ut att ha klarat sig. Han såg ut att inte vara skadad på något sätt. Men likväl hade androiden upprört en vrede i henne, hela det här huset och den vampyr som så fegt gömde sig. Layane reste sig...

Just när androiden gjorde 180 gradiga vändningen så var den still på en plats i alla fall i mer än en sekund. Skottet som var avfyrat träffade androiden rakt i huvudet. Androidens huvud sken upp likt en diskokula och Layane hoppades innerligt på att den kulan skulle räcka. Hon höll i pistolen...

Som tur var råkade inte Layane afyra ett skott då hon blev puttad åt sidan. Men hon ansåg att risken var värd då hon insett vad som hänt. Hon hade handstupa fallit mot golvet med anisktet nedåt och tagit emot sig med undersidan av sin vänstra arm, då hon blivit räddad från ett väldigt sågblad...

Och jag hatar vampyrer tänkte Layane. Magen knöt sig på henne då han uttalade ordet magi, inte bara det att han sade ordet, också att han uttryckte avsky för det. Den ovälkomna skräck Layane började känna jagade på hennes steg där de gick genom korridoren. Någonstans i denna byggnad infann sig...

Nog var det värt det alltid, Layane skulle riskera livhanken alla gånger bara världen sjönk i antal av vampyrer. Layane nickade förstående. Ett gille alltså, seriöst, inte undra på att han kunde sina saker om säkerhetssystem. Hon undrade stilla om han någonsin tagit en annans liv någon gång...

Hon nickad och kände en viss skam över de gärningar hon ibland begått och vågade inte möta korpmaskens blick för en stund. Instinktivt sköt hon bort den tanken och sade: "Men visst är det väl många av vår..." Hon sökte efter ett passande ord men fick nöja sig med: "sort... som tvingas att ta...

Han gav henne aldrig något svar, ty hans uppmärksamhet var riktad någon annanstans. Layane betraktade Korpens spänst smått imponerad. Perfekt, nu fick hon larmet fixat också. Ett bekymmer mindre ur världen. "Bra..." Sade hon. Hon släppte honom med blicken och tog några försiktiga och nätta...

Känns som att det är GOD45.s tur att svara =)

okej, amen det är lugnt =)

Tror det är okej :gremlaugh: Eller, vad är en OOC-tråd? :gremtongue: Okej vi väntar in henne =) Haha! Hoppas inte :gremtongue:

Gruset knastrade under deras fötter då de gick fram till dörren. När hon själv hade tänkt dyrka upp dörren tog han för sig istället. Hon lade armarna i kors och såg på när han utförde sitt "hantverk". Det syntes att han hade gjort det några gånger. "Praktiskt att ha en tjuv tillhands ändå..."...

Det hade han rätt i. Det var därför en så rik stad hållit sig så liten också. Här fanns möjligheter till en otrolig tillväxt, men en herrgård ungefär en halvmil från staden hade hindrat människor från att flytta dit, och hjälpt människor att flytta därifrån. Personligen trodde Layane att...

Av hans ansikte att döma hade den här personen varit med om en del "slag". Ett brännmärke på hans högra kind skvallrade om mars, en tjuv alltså. Layane hade haft med tjuvar att göra förr. Och enligt hennes erfarenheter var de endast charlataner och skojare.. Alltså några som inte gick att lita...

Layane betraktade honom och följde hans varje rörelse med sitt vapen, backade några steg utifall att. Han verkade inte bära några vapen förutom någonting som han hade på sin ena arm. Saker han kunde befria? Av vad hon visste var det bara två typer av människor som hade anledning till att bära...