verlandes.
rollspelskollektivet
Aldrig har rollspelhobbyn sammanfattats bättre.man har en favorit-tenngubbe.
Aldrig har rollspelhobbyn sammanfattats bättre.man har en favorit-tenngubbe.

- På framsidan skyltas som något viktigt med att boken innehåller stats för Aragorn, Gandalf och en rad viktiga hobbitar. Visst var vi rätt auktoritetstroende i rollspelssammanhang när jag var pojke. Men var det verkligen intressant eller användbart i spel vad en amerikansk spelkonstruktör ansåg att Pippin Took hade för grundegenskaper?
Det har nämnts tidigare på forumet att just MERP-modulerna nog i särskilt hög grad köptes av folk som bara älskade Tolkiens Midgård och inte hade några planer på att använda böckerna i spel. Firmans utgivning präglades ju av jättemycket världsbeskrivning, inte många scenarion.det var nog rätt många som ville ha stats på sina favoritfigurer även i andra IP-baserade spel. Det kom väl förresten en hel serie såna SLP-samlingar, 'Lords of Middle-Earth' eller dylikt, till MERP?
På superhjältesidan köper jag det här - det är viktigt vad etablerade hjältar och skurkar har för stats, och framför allt visar det hur man använder systemet för att bygga karaktärer och exemplifierar vad en viss nivå faktiskt innebär.Jag minns att jag läste nån artikel eller krönika i The Dragon för länge sen (tidigt 90-tal kanske) där skribenten var trött på alla publikationer till superhjälterollspel som mest bara var stats på olika figurer ("telefonkataloger", som skribenten uttryckte det). Sen hade hen pratat med någon av konstruktörerna till en av dem som sa ungefär att nej, de är inte så roliga att skriva, men de säljer som smör och efterfrågan är enorm.
Behöver och behöver, men det är jättekul med värden för allt löst folk i middle earth.På superhjältesidan köper jag det här - det är viktigt vad etablerade hjältar och skurkar har för stats, och framför allt visar det hur man använder systemet för att bygga karaktärer och exemplifierar vad en viss nivå faktiskt innebär.
Men ingen behöver stats för Tom Bombadil eller Ingwë (ja, dessa finns).

Vilken sjuk tillfällighet att du är "Feral", son till "Ulve-Agnor", som helt orelaterat till detta blir varulv!Du er Feral, søn af den legendariske kriger Ulve-Agnor fra byen Mennan i verden Krynn. Trods din unge alder er du hærdet i krigen, fordi vidner dine mange ar.
Ulve-Agnor falder i et stort slag, og da du vender hjem til dit land, finder du det i kløerne på en anden troldmand. Du sværger hævn, men der er mørke kræfter på spillet. En forbandelse venter dig. En forbandelse, der vil tvinge dig til at kæmpe med hud og hår. Så kriger, vær på vagt!
Är du helt säker på att det nya solorollspelet du just crowdfundade är bättre än Varulvens forbandelse från 1990? Utropspris 368 kronor.
View attachment 31163
Många av Tolkiens figurer har också namn vars slaviska innebörd är kusligt passande med tanke på vad de får uppleva mot slutet av sina liv!Vilken sjuk tillfällighet att du är "Feral", son till "Ulve-Agnor", som helt orelaterat till detta blir varulv!
Ingenting slår hur i Marvel Telford ”Tel” Porters mutantkraft helt orelaterat är att han kan teleportera (han är The Vanisher).Många av Tolkiens figurer har också namn vars slaviska innebörd är kusligt passande med tanke på vad de får uppleva mot slutet av sina liv!
Finns också som rollspel!Prisma förlag var väldigt snabba in på rollspelsarenan. Redan året efter D&D 1.0 gav de ut Psykodrama -- rollspel och samtal som terapi (1975). Jag vet inte vilka andra spel Anne Ancelin Schützenberger har konstruerat.
![]()
matthieu-be.itch.io
Yes. Titta på kartan på sidan 27 med alla orcherstammarna längs fronten! Det är klart att man bara måste spela utbygdsjägare i Arthedains gränsområden. Att gå med de hårdföraste av coolingar i ett gerillakrig mot Häxmästaren! Den bästa kampanjen som någonsin kunnat sammanfattats i en enda karta! Bara den sidan gör att modulen var värd pengarna!
- Boken heter ”Nordens utbygdsjägare” men handlar mest om kungariket Arthedain under dess livstid. Tolkien uppgav att utbygdsjägarna var en folkspillra som höll sig kvar i området efter att kungariket fallit under en invasion från Angmar. Men här beskrivs utbygdsjägarna som ett slags gränsförsvar under kungarikets livstid.
Inga spelare läser baksidestexten, den var avsedd för oroliga föräldrar.
- På baksidan sägs att boken beskriver dúnedain, västmänniskorna, ”grundarna av den främsta och mest andliga av alla människornas kulturer”. Eh, jaha, så marknadsavdelningen på Iron Crown trodde att rollspelsfans på 80-talet verkligen gillade andlighet?
Japp - det är kvalitetsinnehåll! Man vill såklart veta hur bra alla var, vad de kunde, hur de var stattade och vad de hade för saker. Otroligt intressant och användbart. Visserligen fan-service, men trevlig sådan.
- På framsidan skyltas som något viktigt med att boken innehåller stats för Aragorn, Gandalf och en rad viktiga hobbitar. Visst var vi rätt auktoritetstroende i rollspelssammanhang när jag var pojke. Men var det verkligen intressant eller användbart i spel vad en amerikansk spelkonstruktör ansåg att Pippin Took hade för grundegenskaper?
Det är inte så märkligt som man kan tro. enligt Wikipedia hände följande:
- På baksidan till utgåvan från 1987 uppges att modulen funkar med Fantasy Hero, ett spelsystem från 1985 utgivet av en annan firma.


Spacefarer's Guide to Planets: Sector Two, Rourke's Diadem (1979) är en systemlös kampanjmodul för SF-rollspel av Ed Lipsett. Den gavs ut av kortlivade men produktiva Phoenix Games just när de tagit över katalogen efter likaledes kortlivade Little Soldier Games, båda i Rockville, Maryland.
Omslaget verkar ha tillkommit i en hast. Orden "planets" och "Rourke's Diadem" fattas, men finns på titelsidan. Och det står olika utgivare på omslag (Phoenix) och titelsida (Little Soldier).
Den närmaste kopplingen mellan den här modulen och ett känt spel är att omslagsbilderna är tecknade av Bob Charette som är medförfattare till Bushido, Aftermath och Daredevils.
View attachment 31442
Den är jättemärklig! Idag är vi vana vid rollspelsillustrationer som är ironiska parodier på bilder med ambitionen att vara coola. Här har vi redan 1979 en ironisk bild som inte alls försöker se cool ut, och som därför framstår som mycket modernare än samtida produkter. Jämför detta med Eddie Meduza ovan på omslaget till The Traveller Adventure.Cool men märklig illustration! En släkting till Kakmonstret?
Den är jättemärklig! Idag är vi vana vid rollspelsillustrationer som är ironiska parodier på bilder med ambitionen att vara coola. Här har vi redan 1979 en ironisk bild som inte alls försöker se cool ut, och som därför framstår som mycket modernare än samtida produkter. Jämför detta med Eddie Meduza ovan på omslaget till The Traveller Adventure.
"Vafan?! Titta, det är nån jävel som har snott mitt rymdskepp!!!"Jag undrar mest vad som överraskar de två astronauterna.