NYHET Legends of Stormbringer - Powered by Dragobane! Nytt från Fria Ligan!

Ligan namedroppar ju specifikt Watts som var med i Chaosiumvevan, så det är ju mycket goda nyheter med.

stormbringerrpg.com

Interview with Richard Watts

Few authors or line developers have done as much to define an future of a roleplaying game as Richard Watts. With the late Lynn Willis as a steadying hand, Richard re-imagined the Stormbringer rule…
stormbringerrpg.com stormbringerrpg.com
 
Klingonsylt said:
Ankor i the Young Kingdoms?
Click to expand...

1991/1992 var vår spelgrupp i desperat behov av mer scenarion att spela. Ingen förutom jag var pepp på Elric/Stormbringer, så jag kastade in deras drakar och demoner-karaktärer i Rogue Mistress-kampanjen och fick dem att utforska stora delar av Young Kingdoms (utan att veta att det var det de gjorde) på det sättet. Vill minnas att det var en riddar-anka som åkte runt och tyckte det var jobbigt att vara ensam anka i alla världar de hamnade i :)
 
Girighet said:
Jag är kanske den ende som lyckas missa (kanske inte missa men snarare inte brytt mig om) hela Elric grejen. Vad är USPn med världen / det kommande rollspelet?
Click to expand...
Elric-böckerna är sword & sorcery: världen är färgstark, farlig och beskrivs i breda penseldrag. Allt svänger mellan opulent dekadens och grym misär. Demoner och andra kaosvarelser myllrar över sidorna, främmande världar genomkorsas, och magi är kraftfull men livsfarlig och kräver ofta sitt pris i blod och själar.

Elric, själva karaktären, är antitesen till det som var normen för fantasyhjältar då han skapades, och i någon mån fortfarande. Han är sjuklig, olycklig och symbiotiskt beroende av sitt demoniska svärd som gång på gång tar kontrollen över honom och får honom att dräpa sin vänner och älskade. Han är ingen rådig krigare, utan en förvekligad magiker från ett uråldrigt, omänskligt imperium – driven av idealistiska idéer om rättvisa och medkänsla, men samtidigt kapabel till kall grymhet. Där andra hjältar kommer underifrån och vinner en tron kommer Elric från toppen och kastar sitt orättfärdiga välde i stoftet. I slutändan är han en tragisk gestalt, mer Hamlet än Conan.

Rollspelet jobbar på att fånga den färgstarka, vilda världen och dess blodiga konflikter. Äventyren har ofta involverat bisarra demoner, udda magiska fenomen och resor till surrealistiska dimensioner. För det mesta har man undvikit fantasyns mest återanvända konventionella varelser och dylikt, utan har siktat mer på bisarra, unika skildringar. Jag spelade enormt mycket Stormbringer ett tag, och har varma känslor för det.
 
Svarte Faraonen said:
Elric-böckerna är sword & sorcery: världen är färgstark, farlig och beskrivs i breda penseldrag. Allt svänger mellan opulent dekadens och grym misär. Demoner och andra kaosvarelser myllrar över sidorna, främmande världar genomkorsas, och magi är kraftfull men livsfarlig och kräver ofta sitt pris i blod och själar.

Elric, själva karaktären, är antitesen till det som var normen för fantasyhjältar då han skapades, och i någon mån fortfarande. Han är sjuklig, olycklig och symbiotiskt beroende av sitt demoniska svärd som gång på gång tar kontrollen över honom och får honom att dräpa sin vänner och älskade. Han är ingen rådig krigare, utan en förvekligad magiker från ett uråldrigt, omänskligt imperium – driven av idealistiska idéer om rättvisa och medkänsla, men samtidigt kapabel till kall grymhet. Där andra hjältar kommer underifrån och vinner en tron kommer Elric från toppen och kastar sitt orättfärdiga välde i stoftet. I slutändan är han en tragisk gestalt, mer Hamlet än Conan.

Rollspelet jobbar på att fånga den färgstarka, vilda världen och dess blodiga konflikter. Äventyren har ofta involverat bisarra demoner, udda magiska fenomen och resor till surrealistiska dimensioner. För det mesta har man undvikit fantasyns mest återanvända konventionella varelser och dylikt, utan har siktat mer på bisarra, unika skildringar. Jag spelade enormt mycket Stormbringer ett tag, och har varma känslor för det.
Click to expand...
Berätta mer! Vad spelade ni? Hur var det?

Vi fick aldrig till spel i Stormbringer, gjorde RP flera gånger, började spela men blev inget. Men jag har alltid älskat böckerna.
 
Nässe said:
Berätta mer! Vad spelade ni? Hur var det?

Vi fick aldrig till spel i Stormbringer, gjorde RP flera gånger, började spela men blev inget. Men jag har alltid älskat böckerna.
Click to expand...
Det var mycket utforskande av bisarra strukturer, typ "ett skimrande torn som aldrig stått där innan har dykt upp i skogen", och inuti så finns det typ en gyllene dimma som frammanar ansikten av personer man dödat. Med tiden blev det också mycket dimensionsresande – det är ju en spelvärld med enorm potential till sådant.
 
Ska man sedan snacka vad Elric som romanfigur personligen betytt för mig så tror jag att en av de centrala sakerna, som totalt krokade in mig i tonåren, var hans påtagliga icke-maskulinitet, en antites till de tuffa actionhjältar som så många av mina kompisar gillade. Elric var svag, blek, finlemmad och hypersofistikerad, inte muskulös och solbränd. Sårbarheten var helt central för hans karaktär på ett sätt som gick emot konventionerna för hur en man skulle vara, både i media och i verkligheten. Det har alltid funnits en queer ton i Elric som var en slags känslomässig livlina för mig i tonåren.
 
Har alltid känts som den licens som mest uppenbart saknas i rollspelsvärlden. Hoppas de kan berätta hur det gick till, det lär ju inte vara så att inte andra försökt...
 
Svarte Faraonen said:
Ska man sedan snacka vad Elric som romanfigur personligen betytt för mig så tror jag att en av de centrala sakerna, som totalt krokade in mig i tonåren, var hans påtagliga icke-maskulinitet, en antites till de tuffa actionhjältar som så många av mina kompisar gillade. Elric var svag, blek, finlemmad och hypersofistikerad, inte muskulös och solbränd. Sårbarheten var helt central för hans karaktär på ett sätt som gick emot konventionerna för hur en man skulle vara, både i media och i verkligheten.
Click to expand...
Jag tror att det är lätt att missa hur extremt nyskapande det var på sin tid - om det känns mindre spännande nu är det för att det införts i allmängodset.

Bara som ett exempel är det bäst jag kan avgöra första gången någon rider på en drake i västerländsk litteratur (Babylons sköka ridande på Besten undantaget).
 
StradhLestat said:
Ja, udda med två licenser på samma typ av produkt samtidigt. Tror inte jag sett ngt liknande av en rättighetsinnehavare förut, om det inte gällt godis eller andra consumables typ... Men då har det mer varit att IP använts som en del av en annan produkt, inte en produkt byggd kring IPt
Click to expand...
Inte första gången för Goodman Games. De gav ut Lankhmar för DCC (och ett rätt bortglömt supplement för 5e) samtidigt som Pinnacle körde sin egen version av Lankhmar för Savage Worlds. Som nämnts redan i tråden så är det inte ett problem om rättighetsinnehavaren inte gjort användningen av licensen exklusiv.

Finns dock en historia om när det begav sig att TSR fixade exklusiva rättigheter till Lankhmar för AD&D när Fritz Leiber satt i en bar och var för alkoholiserad för att minnas att han redan givit dom rättigheterna till Chaosium. När Greg Stafford ringde upp Blume på TSR för att fråga vad fan de höll på med fick han till svar att det är Lieber han får vända sig till och skrockat över att Chaosium nog kan stämma Lieber på några miljoner. Lieber var Staffords hjälte och han skulle aldrig kunnat göra något sådant så Chaosium helt enkelt ställde in sin version av Lankhmar.
 
Last edited:
Eftersom jag samlat på Enternal Champion spel, och Stormbringer är en av mina favoriter sedan gammal blir det autoköp för min del. Klart pepp på Ligan! Goodman Games, mindre pepp. Deras hanterande av Judges Guild är fortfarande inte nåt jag tycker om.
 
Svarte Faraonen said:
Elric-böckerna är sword & sorcery: världen är färgstark, farlig och beskrivs i breda penseldrag. Allt svänger mellan opulent dekadens och grym misär. Demoner och andra kaosvarelser myllrar över sidorna, främmande världar genomkorsas, och magi är kraftfull men livsfarlig och kräver ofta sitt pris i blod och själar.

Elric, själva karaktären, är antitesen till det som var normen för fantasyhjältar då han skapades, och i någon mån fortfarande. Han är sjuklig, olycklig och symbiotiskt beroende av sitt demoniska svärd som gång på gång tar kontrollen över honom och får honom att dräpa sin vänner och älskade. Han är ingen rådig krigare, utan en förvekligad magiker från ett uråldrigt, omänskligt imperium – driven av idealistiska idéer om rättvisa och medkänsla, men samtidigt kapabel till kall grymhet. Där andra hjältar kommer underifrån och vinner en tron kommer Elric från toppen och kastar sitt orättfärdiga välde i stoftet. I slutändan är han en tragisk gestalt, mer Hamlet än Conan.

Rollspelet jobbar på att fånga den färgstarka, vilda världen och dess blodiga konflikter. Äventyren har ofta involverat bisarra demoner, udda magiska fenomen och resor till surrealistiska dimensioner. För det mesta har man undvikit fantasyns mest återanvända konventionella varelser och dylikt, utan har siktat mer på bisarra, unika skildringar. Jag spelade enormt mycket Stormbringer ett tag, och har varma känslor för det.
Click to expand...
Fan, jag ska inte läsa dina inlägg. Nu måste jag backa detta! Det låter tokhäftigt alltsammans. Hade en kompis under högstadiet som var helt tokig i böckerna om Elric. När han tillslut fick tag på ett ex av Elric!-rollspelet var det ju bestämt att vi skulle lira det. Vi skapade karaktärer men lirade aldrig, det blev halvtaskiga ursäkter om varför vi inte skulle spela Elric!. Jag tror att han var orolig över att vi spelare inte skulle kunna leverera eller erfara samma episka upplevelse som han hade när han läste böckerna.

För min del får jag nog vänta med att sälja mina böcker om Elric. Kanske till och med läsa dem.
 
Någon som har koll på om de här illustrerade versionerna av Elric-sagan är något att ha? Har något minne av att jag skulle läsa om Elric-böckerna för några år sedan, på engelska men att jag inte hittade samma berättelser som fanns i de gamla Äventyrsspel-böckerna, att det fanns alternativa berättelser som jag inte alls gillade lika mycket. Är det kanske den här man ska inskaffa i stället. Vet att jag läste en massa Moorcock som var rätt svårtuggat, inte Elric-grejer. Men visst var Hawkmoon rätt bra?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top