Hålla föredrag om rollspel: vad skulle du prata om?

Kanske nåt åt det här hållet ...

För icke-rollspelare: Pratat om vad rollspel kan vara och varför det är roligt. Spel med och utan spelledare, i olika miljöer och med olika målsättningar. Dåtid, nutid eller framtid. Realistiskt eller fantastiskt. Action, drama, mysterielösande, utforskande eller annat. Rollspel som kreativ arena, underhållning och gemenskap.

För rollspelare: Prata om den spelstil jag föredrar. Smidiga regler som ger ett stabilt ramverk utan att ta fokus från handlingen. Öppna äventyr som ger spelarna manöverutrymme och spelledaren stöd för att improvisera. Spelarnas behov av att vara kreativa och taktiska eftersom spelvärlden är en farlig plats och rollpersonerna inte har några skyddsnät eller extraliv. Spelledaren som opartisk domare.
 
krank said:
Jag tror du menar att man pratar i 60+ minuter om sin rollperson… =)
Click to expand...

"Om" var det ju tanken att jag skulle skriva, men du har rätt! Ett föredrag på 20 minuter bör förstås innehålla minst en timmes redogörelse för varför ens rollperson är häftig och vad han varit med om!
 
De föreläsningar jag har hållit har varit inför en ganska insatt publik, och då har jag skippat det grundläggande för att istället prata om mina egna erfarenhet som världsskapare – vad som funkat och vad som inte funkat. Sedan är det ganska tacksamt att jämföra litterärt skrivande med rollspelsskrivande eftersom jag ägnat mig åt båda. Och inte minst tala om hur dessa två aktiviteter kan befrukta varandra.
 
Jag har hållit föredrag om rollspel i största allmänhet för en publik som visserligen var gamers men mugglare vad gällde rollspel och som knappt visste vad det var. ("Så ni springer inte runt i skogen utan sitter kring ett bord? Men ni har i alla fall på er alvöron och struthattar eller hur?") Där pratade jag om vad rollspel var, lite historia, hur hobbyn ser ut idag och även lite framtid. Det var kul.
 
God45 said:
Shit det var pengar.
Click to expand...
Problemet med såna här minimiarvoden är att de i praktiken blir ett tak snarare än ett golv. Borträknat de riktigt stora namnen är det t.ex. svårt för en författare att fråga efter mer än 8500 för ett besök, oavsett om hen haft en stor arbetsbörda i form av förberedelser, aktivitet, osv osv.
 
Om jag fick prata om precis vad jag ville utan ta hänsyn till ev publik så hade det blivit ”hur blir man en bra/bättre spelledare”.

Vill inte påstå att jag själv sitter med alla svar på det (det gör nog ingen), men det finns mycket att prata om som spelledare. Tips, erfarenheter, regler, stilar, misstag och myter.
 
verlandes. said:
Problemet med såna här minimiarvoden är att de i praktiken blir ett tak snarare än ett golv. Borträknat de riktigt stora namnen är det t.ex. svårt för en författare att fråga efter mer än 8500 för ett besök, oavsett om hen haft en stor arbetsbörda i form av förberedelser, aktivitet, osv osv.
Click to expand...
Jo. Det är också ett problem. Men när man har byggt upp sitt hussle i det där så väljer man med glädje bort uppdragsgivare som vill få en att dumpa sina egna priser. För då sänker man sitt eget värde. Själv tog jag tex uppdrag som typ gav cirkelledarlön (studieförbunden kör ofta med det) ett tag. Det gör jag inte längre. Då lägger jag hellre den tiden på att stå och kränga böcker/spel på en mässa eller konvent eller ger ut ytterligare en bok ...
 
God45 said:
Shit det var pengar.
Click to expand...
Inte egentligen. Sett till nedlagd tid och att du säljer dina tjänster till "Staten" (eller "Kommunen" osv) som har avsatt budget för det där. Som kulturarbetare säljer man "det demokratiska tillgängliggörandet av kultur". Det är alltid någon som betalar för detta tillgänglighetsgörande. Det finns inga fria luncher eller "fri kultur".

Inom kulturskrået pratar man därför om tre olika funktioner som kan stå för själva betalningen: 1. Publiken 2. Arrangören 3. Utföraren. Analyserar man varje "tillgänglighetsgörande" så är det alltid någon (eller flera) av dessa som betalar.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top