I mina konfluxromaner gör jag precis den uppdelningen:Med diskussionen i beaktning så känns det som om vandöd skulle passa bättre in på sådant som just aldrig egentligen dött, då döendet blev fel. Så t.ex. vampyrer, mumier, och zombier som blivit zombier efter att ha blivit biten av en annan zombie. Medans döda saker som återanimerats, som skelett och zombier man har återupplivat är odöda.
Hur ser vi på okroppsliga, andar, spöken, gastar. Är de också odöda/vandöda?
I mina konfluxromaner gör jag precis den uppdelningen:
Vandöda är sådana som borde ha dött, men aldrig har gjort det (mest crurerna), medan odöda är sådana som faktiskt dött och sedan reanimerats.
Grejen i romanernas värld är att den faktiska döden är ett irreversibelt steg (via notering i någon slags gudarnas bok). De faktiskt döda kan väckas, men inte bilda nya minnen eller egentligen utvecklas på något sätt, utan står så att säga och stampar på fläcken där de stannade.
Detta.Ofråga.
Som GBG:are som började spela rollspel i Myg...menar @Oldtimer s efterföljd säger jag förstås vandöd. "Odöd" var en konstig anglicism från det yngre DoD-gänget.
Odöd betyder "icke-icke-levande", medan "vandöd" antyder att något gått snett i själva döendet.
Den politiskt korrekta beteckningen är väl omlevande...?![]()