Odöd v.s. vandöd

Har alltid tyckt att även engelskans undead är märklig på det sätt set används.

I allmänhet gäller det ju saker som fortfarande är jäkligt döda, bara att de rör på sig.

Tycker vandöd ger betydligt mer passande associationer. Död, men nått gick typ fel eller hör inte till det normala.
 
Med diskussionen i beaktning så känns det som om vandöd skulle passa bättre in på sådant som just aldrig egentligen dött, då döendet blev fel. Så t.ex. vampyrer, mumier, och zombier som blivit zombier efter att ha blivit biten av en annan zombie. Medans döda saker som återanimerats, som skelett och zombier man har återupplivat är odöda.
 
Med diskussionen i beaktning så känns det som om vandöd skulle passa bättre in på sådant som just aldrig egentligen dött, då döendet blev fel. Så t.ex. vampyrer, mumier, och zombier som blivit zombier efter att ha blivit biten av en annan zombie. Medans döda saker som återanimerats, som skelett och zombier man har återupplivat är odöda.
I mina konfluxromaner gör jag precis den uppdelningen:
Vandöda är sådana som borde ha dött, men aldrig har gjort det (mest crurerna), medan odöda är sådana som faktiskt dött och sedan reanimerats.

Grejen i romanernas värld är att den faktiska döden är ett irreversibelt steg (via notering i någon slags gudarnas bok). De faktiskt döda kan väckas, men inte bilda nya minnen eller egentligen utvecklas på något sätt, utan står så att säga och stampar på fläcken där de stannade.
 
Hur ser vi på okroppsliga, andar, spöken, gastar. Är de också odöda/vandöda?

Det skulle jag säga ja, helt tveklöst

Engelskan är, som flera påpekat, knepig. "Undead" är snävare än odöd.

Living dead är en antingen brijlant eller idiotisk oxymoron

Restless dead känns sakligt bäst
 
I mina konfluxromaner gör jag precis den uppdelningen:
Vandöda är sådana som borde ha dött, men aldrig har gjort det (mest crurerna), medan odöda är sådana som faktiskt dött och sedan reanimerats.

Grejen i romanernas värld är att den faktiska döden är ett irreversibelt steg (via notering i någon slags gudarnas bok). De faktiskt döda kan väckas, men inte bilda nya minnen eller egentligen utvecklas på något sätt, utan står så att säga och stampar på fläcken där de stannade.

I vår (Ereb Altor/Kopparhavets hjältar) version av dödsriket Irkalla är just att inskrivas i Ereshkigals bok skillnaden mellan att vara metafysisk-juridiskt levande eller död, ett öde som kan drabba den som dröjer bland Irkallas askslätter som besökare för länge...
 
Ofråga.

Som GBG:are som började spela rollspel i Myg...menar @Oldtimer s efterföljd säger jag förstås vandöd. "Odöd" var en konstig anglicism från det yngre DoD-gänget.

Odöd betyder "icke-icke-levande", medan "vandöd" antyder att något gått snett i själva döendet.
Detta.
 
Återlevande?

Är den politiskt korrekta termen "igensvenskar"? Utifrån "nysvenskar" som modell, då.
 
Back
Top