Fantasygenren - kan vi enas om vad det är?

Quadrante said:
En nickel kastad in. Alien (första filmen) är mer skräck än SF, tvåan mer action än SF, senare mer SF än skräck ... är alla SF för att det råkar ha innehållet rymdfart och sånt?
Click to expand...

Finns det sådan teknik och den fyller en funktion i berättelsen är det SF, ja. Det behöver inte vara det tyngsta av genrelementen (Fatherland är SF för att det är alternativhistoria, men deckarelementet är tyngre, så därför hamnar det på den hyllan i stället, medan The Man in the High Castle står på SF).

”Action”, ”skräck” och ”SF” står inte i några som helst motsatsförhållanden till varandra.
 
Quadrante said:
... och man kan byta ut SF mot fantasy i den meningen. Mest en påminnelse att det sällan är en sak.
Click to expand...

Visst!

SF och Fantasy står i ett visst motsatsförhållande, men en berättelse kan innehålla både vetenskapligt motiverade och övernaturliga icke-naturliga element, och då blir den Science Fantasy.
 
Quadrante said:
En nickel kastad in. Alien (första filmen) är mer skräck än SF, tvåan mer action än SF, senare mer SF än skräck ... är alla SF för att det råkar ha innehållet rymdfart och sånt? Vi kan göra samma jämförelse med en del böcker/filmer som har vad som upplevs som fantasyelement, men nog mer är något annat. Saker kan vara flera saker samtidigt och olika saker för olika betraktare.
Click to expand...
Jag tycker att genrer är breda och vaga modeller och man får acceptera att de kraftigt överlappar varandra här och var. Jag tycker att Alien är både SF, action och skräck. Som du skriver, det verkar märkligt att påstå att det bara måste vara X eller Y.
 
Gerkub said:
Fantasy finns inte utan den moderna ”realistiska” litteraturen. Att berättande innehåller övernaturligheter; och att människor haft en syn på världen där det övernaturliga varit helt naturligt, har liksom varit fabriksinställningen på människor sen tidernas begynnelse. Det är inte förrän industrialiseringen, upplysningen, bokpressen, osv som det börjar förändras.
Click to expand...

Detta tycker jag är viktigt att ha med i sammanhanget.
Fantasy som litterärt uttryck handlar i mångt och mycket om utforskningen av det imaginära, det fantastiska och det som är främmande för, annorlunda eller bortom vår verklighet. Men det begär ju någonstans att det skrivs utifrån en uppfattning om vart dessa gränser går, att författaren skriver om saker denna vet inte kan vara verkliga. Om vi inte kan veta om att det är villkoren för litteraturen så kan vi ju såklart fortfarande läsa det som fantasy, om vi vill (det är exempelvis inte ett dugg ovanligt att folk läser mytologiska eller religiösa skrifter ur just perspektivet att de är fantastiska berättelser, just för att undersöka hur de funkar som sådana), men vi bör inte anta att den för den sakens skull är skriven som (det vi idag kallar) fantasy.
Det påverkar ju helt självklart också hur vi bemöter, förstår och kan lära oss av det vi läser.

Quadrante said:
man kan ofta anta att fler sett filmen man pratar om än läst boken man syftar till.
Click to expand...

Absolut, men det förändrar ju inte på något sätt att film och litteratur är olika saker, och att berättelser därför av nödvändighet förändras av att röra sig mellan medierna.
 
En annan tanke:

Ett modernt fiktivt verk som utspelar sig i en annan värld, men med lägre teknologisk och samhällelig nivå än vår. Där historien (pga saker som exempelvis geografiska skillnader och andra historiska händelser) tagit en radikalt annorlunda väg, men där inga övernaturliga eller magiska element är närvarande (ingen magi, inga spöken/andar, inga "monster" som faller utanför för oss kända biologiska och evolutionära lagar etc).
Berättelsen avslöjar inte om den utspelas på en annan planet i vårt universum, men då identiska fysiska lagar gäller får läsaren dra sina egna slutsatser om det är så eller inte. Vår egen värld omnämns inte, rymdfart är ej ett element i berättelsen.

Är det fantasy eller science fiction?
 
Gerkub said:
Jag menar att om man läser en gammal text och försöker förstå den i en historisk kontext så kan människorna som skrivit den ha en radikalt annorlunda syn på verkligheten än oss. Man går inte runt och tror på gudar och väsen, utan de är verkligheten. Det är mångt och mycket genom det fantastiska som världen blir begriplig.
Click to expand...
Jag håller med dig. Men jag tror att de flesta som hörde sagan om Beowulf på 1000-talet kunde skilja dess innehåll från sin vardag. Den var alltså inte en vardagsskildring på samma sätt som realistisk litteratur är, utan snarare en storslagen och spännande berättelse, skild från det dagliga livet.

Vidare, om vi idag säger att Beowulf är "fantasy", så är det ett uttalande utifrån vår nutida, subjektiva synvinkel och säger ingenting om hur den upplevdes för en åhörare på 1000-talet. Men jag tror inte heller att någon påstår detta. Den är fantasy för oss, just nu.
 
Gerkub said:
Ja för det är från en helt annan tid och kultur än vår moderna. ”Fantasy” betyder mer än bara innehåll, vilket har diskuterats tidigare i tråden. Fantasy finns inte utan den moderna ”realistiska” litteraturen.
Click to expand...

Det här tror jag inte stämmer. Redan i antiken skrev man romaner med övernaturliga inslag som inte var avsedda att tros på (Apuleius, Lukianos, Ovidius, eventuellt till och med Homeros, och vissa tycker sig ha hittat gammelegyptiska exempel). Hos Lukianos är poängen att det är uppenbart osant!

Alltså, man måste inte ha en en modern världsbild för att mena att vissa element är för fantastiska för att kunna vara sanna, och det även om man tror på andra saker som vi skulle räkna som fantastiska nu.
 
Quadrante said:
För mig upplevs det som SF.
Click to expand...

Det finns det goda argument för.

Samtidigt, vilken hylla skulle du ställa den på i biblioteket eller bokhandeln, vem skulle du rekommendera den till, hur skulle det upplevas att läsa den (säg att den handlar om hovintriger, äventyrare som drar ut på uppdrag, överlevnad i outforskad vildmark, profetior och behovet av att jaga och döda farliga, monstruösa djur), och hur skulle du beskriva den för en utomstående?

Jag skulle nog välja genvägen "det är väldigt naturtrogen och realistisk fantasy" framför "det är science fiction med låg teknologi i en medeltida värld".
 
adrian_of_arcane_lore said:
Är det fantasy eller science fiction?
Click to expand...

SF, eftersom spekulationen är naturalistisk (vad händer om skillnaderna varit de här?).

(Det är samma sorts resonemang som gör alternativhistoria till SF.)

Exit: Detta under förutsättning att den tekniska och vetenskapliga spekulationen är relevant för berättelsen, vilket jag tolkade det som.
 
Last edited:
Lemur said:
Den var alltså inte en vardagsskildring på samma sätt som realistisk litteratur är, utan snarare en storslagen och spännande berättelse, skild från det dagliga livet.
Click to expand...

Deckare, techno-thrillers, politiska draman, krigsdraman och mängder med andra storlagna och spännande berättelser får plats under den realistiska litteraturen. Realismen handlar inte nödvändigtvis om berättelser som folk känner igen som sin vardag.
 
JohanL said:
SF, eftersom spekulationen är naturalistisk (vad händer om skillnaderna varit de här?).

(Det är samma sorts resonemang som gör alternativhistoria till SF.)
Click to expand...

Guy Gavriel Kay räddar oss från problemet eftersom han har med små element av det övernaturliga, men hade han inte haft det hade det börjat bli lurigt att klassificera honom - historisk roman i en annan världs historia, och det utan någon vetenskaplig spekulation heller.

I stället för att han skapade genren historisk fantasy, hade vi kanske fått säga att han skriver ahistoriska romaner?
 
adrian_of_arcane_lore said:
Deckare, techno-thrillers, politiska draman, krigsdraman och mängder med andra storlagna och spännande berättelser får plats under den realistiska litteraturen. Realismen handlar inte nödvändigtvis om berättelser som folk känner igen som sin vardag.
Click to expand...
Visst, realism kan absolut vara spännande och behöver inte nödvändigtvis behandla vardagliga ämnen. Det har du helt rätt i. Men jag tror ändå att de som hörde Beowulf på 1000-talet upplevde den som något mycket större och mer spektakulärt än sina egna erfarenheter av verkligheten – på ett sätt som vida överstiger hur jag kanske reagerar när jag läser en roman av John le Carré. Jag har svårt att tro att de tänkte: "Jaha, sånt här händer ju i verkligheten lite titt som tätt."

Det är det jag menar med att den upplevdes annorlunda än realistiska skildringar. Självklart kan vi inte veta exakt hur berättelsen mottogs då – jag är varken historiker eller etnolog. Däremot kan jag idag läsa Beowulf som fantasy, om jag vill, och sätta in den i en genre som för mig rymmer det episka, övernaturliga och främmande. Det är förstås en modern tolkning, men den förtar inte - enligt mig - textens historiska betydelse.
 
Last edited:
De var inte dummare än oss, bara mindre informerade. ... eller det är mindre viktigt om trollen finns eller om de är påhitt.

Beowulf är (väl) legend och hjältesaga mer än krönikesaga/återberättande, även mindre myt och sedjelärande än just underhållande fantastisk och spännande. Det kan ha hänt, kan vara påhitt, men det handlar inte om mitt liv ... well, säger inget om det ska vara saga, min verklighet eller fantastik.

Vad vill jag ha sagt, kanske att de inte skulle dela upp berättelser om fantastik och verklighet, oavsett om de tror på det fantastiska eller inte.
... men vad vet jag.
 
Det skulle vara intressant att få veta när folk slutade tro på drakar (om de någonsin verkligen gjorde det), men i vilket fall är det som minimum alltid något exotiskt som inte finns här hemma.

För Beowulfs (kom ihåg, kristna) publik var innehållet fantastiskt åtminstone på det viset att det inte är saker man själv någonsin stöter på. Min gissning är att de fick ut ungefär samma saker ur det som vi, ett episkt fantasiäventyr i en redan för dem flydd tid.
 
adrian_of_arcane_lore said:
En annan tanke:

Ett modernt fiktivt verk som utspelar sig i en annan värld, men med lägre teknologisk och samhällelig nivå än vår. Där historien (pga saker som exempelvis geografiska skillnader och andra historiska händelser) tagit en radikalt annorlunda väg, men där inga övernaturliga eller magiska element är närvarande (ingen magi, inga spöken/andar, inga "monster" som faller utanför för oss kända biologiska och evolutionära lagar etc).
Berättelsen avslöjar inte om den utspelas på en annan planet i vårt universum, men då identiska fysiska lagar gäller får läsaren dra sina egna slutsatser om det är så eller inte. Vår egen värld omnämns inte, rymdfart är ej ett element i berättelsen.

Är det fantasy eller science fiction?
Click to expand...

De få exempel jag känner till brukar behandlas som fantasy snarare än science fiction.
Ett sådant exempel är The Paladin av C. J. Cherryh
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top