Vad är culture gaming?

Skarpskytten said:
Bra val, en mycket exotisk kultur, fylld av märkliga trosföreställningar och bisarra riter. För en vanlig svenne-svensk är det kulturella steget till en Lundastudent ungefär lika stort som till en Zulukrigare eller en Balkanbandit.

---

Skämt åsido, som gammal kulturhistoriker vill jag så ett slag för E.P. Thompsons syn på kultur som inte ett enhetligt block utan som en fält fyllt med konflikter och slitningar. Det finns så inte en kultur i Sverige. Rinkebyganstrar och studenter i Genusvetenskap har rätt olika föreställningar om världen och livet, för att ta ett exempel. Om vi tar detta ett steg längre, så kan vi se på Culture Gaming som ett sätt att gestalta och utforska slitningar inom "en" kultur eller mellan två kulturer.
Click to expand...

Lite vad jag syftade till när jag sa att de flesta spel(världar) är en förenkling inte långt bort från hur man skapar satir. Alltså, att de flesta spelvärldar är ovanståendes motpol. Det sagt, så skulle jag vilja se mer av olika kulturer i en god mix ... men utan att behöva konsumera hyllmeter av bakgrundshistoria. Borde gå att bryta ner all kultur till ett fåtal egenskaper som de olika har mer och mindre av. Givetvis inte så att det förenklats ner till alignments utan nåt annat. hmmm ...
 
Pendragon har nämnts här, och för mig är det ett spel som inte bara handlar om cg, utan också har som ett tema det jag skrev i inlägget ovan: slitningar. En central aspekt i spelet är hur olika ideal kring hur riddare bör vara krockar med varandra: den gamla tidens hårdföra, lojala kämpar, den nya tidens chevalereska förkämpar - varav vissa väljer att slåss för Arhtur, andra för Kärleken, andra åter för Gud - och skymingsårens återgång till might-is-rigth ledda av Mordred. Till detta kommer de religiösa skillnaderna inom kristendomen. Och det finns en etnisk aspekt här också, med riddare från Saxland, Piktland, Irland, ect, som har andra åsikter än mainstream-britterna.
 
Quadrante said:
Lite vad jag syftade till när jag sa att de flesta spel(världar) är en förenkling inte långt bort från hur man skapar satir. Alltså, att de flesta spelvärldar är ovanståendes motpol. Det sagt, så skulle jag vilja se mer av olika kulturer i en god mix ... men utan att behöva konsumera hyllmeter av bakgrundshistoria. Borde gå att bryta ner all kultur till ett fåtal egenskaper som de olika har mer och mindre av. Givetvis inte så att det förenklats ner till alignments utan nåt annat. hmmm ...
Click to expand...
Det är lite vad jag försöker göra både i Plommonkrönikan och i Huldran, på lite olika sätt. Fördelen med att spela i vår egen värld är också att det alltid går att fördjupa sig för den som vill, och att det finns massor av källmaterial att plocka från. Men att beskriva en kultur på ett sätt som gör att den går att rollspela väl är absolut en inte helt enkel konstform, och mekanisering av olika delar kan vara till hjälp för att åstadkomma det. Jag tror till exempel att det faktum att HERRAN i Huldran delar ut Skam till den som beter sig på opassande sätt gör en hel del för att få spelarna att komma in i rätt sinnelag, eftersom det är något som därmed blir svårt att glömma bort.
 
Quadrante said:
Pendragon gör en bra grej. Ett sätt i ett spel. Finns det något fler exempel? ... och kan man kulturspela dessa parametrar utan att detaljbestämma dess värld?
Click to expand...

Jag gillar hur man har gjort i Sagas of the Icelanders, ett sånt där spel som är inspirerat av AW (minns inte vad spelmotorn kallas just nu). Där finns en del text, men mycket av det kulturella konkretiseras i playbooks och deras moves. Så bara genom att välja en roll (barn, träl, hustru, gode) i det isländska medeltida samhället och därmed få de handlingar den kan göra så sätts mycket av kulturspelet.
 
Last edited:
Quadrante said:
Pendragon gör en bra grej. Ett sätt i ett spel. Finns det något fler exempel? ... och kan man kulturspela dessa parametrar utan att detaljbestämma dess värld?
Click to expand...
Mitt bidrag i Kulturspelsutmaningen Den store Gwaq är ett spel som har en mekanik som försöker att reflektera en kultur där värdighet och anseende anses otroligt viktiga parametrar. Genom ens agerande kan man förflytta värdighet mellan olika personer, på sätt som kan få vikitiga sociala konsekvenser. Kolla gärna på alla spelen i den utmaningen för andra idéer.
 
En grej med alla dessa begrepp är att de antingen måste avgränsas eller så betyder de plötsligt vad som helst.

Skall "culture gaming" ha en innebörd, och alltså vara ett begrepp man kan använda, måste det också ha tydliga villkor. Annars blir diskussionen "kan man culture-gamea det här?" om allt möjligt och begreppet förlorar all relevans.

Culture gaming är inte allt spelande där värld eller rollspersoner har eller påverkas av en kultur, för då blir allt spelande någon sorts culture gaming.
Jag anser att vissa faktorer måste vara avgörande i spelet för att begreppet "culture gaming" skall bli relevant:

- Kulturen skall ha en avgörande påverkan på hur världen fungerar, hur karaktärer agerar (RP såväl som SLP) och hur fiktionen utvecklar sig i spel.

- Kulturen är större än och existerar oberoende av rollpersonerna och deras påverkan. Självklart kan kulturen samskapas med spelarna, men deras rollpersoner har inte det inflytandet. Kulturen påverkar rollpersonerna mer än vad de påverkar kulturen.

- Kulturen är en helhet, eller har i vart fall ambitionen att vara det. Man spelar inte bara vissa aspekter av kulturen, och även om exempelvis hederskultur och liknande kan vara ett viktigt element som har stor påverkan på rollpersoner och deras val, är det fortfarande relevant vad kulturen har för religion, vad de äter, hur den försörjer sig, vad den har för teknologisk nivå etc.

- Kulturen skall vara främmande. Man kan inte "culture gamea" i sin egen kultur (eftersom man alltid spelar alla spel utifrån sitt eget kulturella perspektiv ändå). Kulturen behöver dock inte vara fiktiv, utan det går att kulturspela västeuropeisk medeltid, romarriket eller dagens sydostasien.

- Man tar kulturen på allvar och bemöter den som verklig. Culture gaming handlar inte om satir, gonzo eller att göra vissa poänger. Meningen i spelet handlar om hur spelarna och rollpersonerna hanterar livet inom ramen för en främmande kultur de föreställer sig vara en del av. Gör de uppror mot orättvisor eller tillskansar sig makt och blir despoter så sker det ändå utifrån de rådande kulturella premisserna.

Allt klassisk rollspelande innehåller drag av kulturspel, men "culture gaming" blir relevant först när "spela kulturen" blir den avgörande och speldefinierande egenskapen i ett spel. Det rollspel jag känner till som tydligast representerar kulturspelen är RuneQuest.
 
Ska definitivt kolla.

I mitt egna Skodon-projekt (ja jag vet att det tjatas om den från och till) så försöker jag definiera allt kulturellt utifrån fem olika värderingsgrunder som överlappar och som är tänkt som ett verktyg att hantera allt det där med värld och kultur utifrån dem som lever i den.
 
Skarpskytten said:
Pendragon.
Click to expand...

Ett av de kompaktaste system jag sett är hur religioner definieras av vilka av karaktärsdragen som är religiösa dygder i den. I kristendomen ska du (bland annat) vara Forgiving, inom saxarnas asatro ska du i stället vara Vengeful.
 
Quadrante said:
Hur måste [kultur] presenteras för att det ska gå att kulturspela i den?
Click to expand...

Jag vet inte om det "måste" presenteras på något särskilt sätt. Däremot tror jag att det bästa sättet att göra det på är att göra kulturen till en del av spelmekaniken så mycket som möjligt, och att det sämsta sättet att göra det på är stora sjok med flufftext som inte konkret förklarar vad fluffet gör vid bordet.
 
Cybot said:
Går det att Culture game:a i sin egen kultur?
Click to expand...

I allra högsta grad. Kultur kan ju zoomas in precis hur mycket som helst, och lägger vi an ett historiskt perspektiv så har vi ju en närmast outtömlig källa av möjliga och spännande settings:

- Banktjänstemän på Wall Street på 80-talet
- Unga arga i London på 70-talet
- Stasi-agenter i Östberlin på 60-talet
-...
-...
- Assyriska hovtjänstemän
 
Leon said:
Nu vill jag spela assyriska hovskrivare på Wall Street på 80-talet

"Girighet är bra, Ea-nasir!"
Click to expand...

Det måste väll finnas något spel som låter en göra det?! För det låter amazing
 
Quadrante said:
Vilket får oss att återkomma till frågeställningen. Kan det vara så att den enda kultur som presenteras för spelaren är det som kommer genom hur spelet spelas!?
Click to expand...

Jag tror tvärtom att det finns en motsättning mellan culture gaming och kulturell spelmekanik. Om det kulturella innehållet sköts genom regelmekanik så blir det ju aldrig fokus för själva spelandet.
 
Leon said:
Jag tror tvärtom att det finns en motsättning mellan culture gaming och kulturell spelmekanik. Om det kulturella innehållet sköts genom regelmekanik så blir det ju aldrig fokus för själva spelandet.
Click to expand...

Utveckla gärna. Tolkar jag rätt att du tänker att man då inte behöver bli eller vara medveten om kulturen och att det då inte är kulturspelande per se.
 
Quadrante said:
Utveckla gärna. Tolkar jag rätt att du tänker att man då inte behöver bli eller vara medveten om kulturen och att det då inte är kulturspelande per se.
Click to expand...

Ja, precis. Om kulturen "kodas om" till regelmekanik så blir det ju bara ett skin på regelmekaniken.

Kultur är i sig interpersonell så bör utforskas genom det sociala spelet och uttryckas genom "själva rollspelandet"/den sociala interaktionen runt spelbordet.

Däremot kan man definitivt designa regelmekaniker som uppmuntrar och understöder de här sociala momenten.
 
Mogger said:
I allra högsta grad. Kultur kan ju zoomas in precis hur mycket som helst, och lägger vi an ett historiskt perspektiv så har vi ju en närmast outtömlig källa av möjliga och spännande settings:

- Banktjänstemän på Wall Street på 80-talet
- Unga arga i London på 70-talet
- Stasi-agenter i Östberlin på 60-talet
-...
-...
- Assyriska hovtjänstemän
Click to expand...
(Försöker fundera ut vilken av dessa som är Moggers egen kultur.)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top