För att spåna lite mer kring etymologier.
Den här tråden aktualiserades av "AI-konst", som (verkar konsensus vara i den här tråden) är konst i ungefär samma mån som en papperstiger är en tiger eller en plugghäst är en häst.
Det är intressant att se hur AI-konsten redan tvingar oss att handskas med och omförhandla begreppet "konst" och på nytt försöka förstå dess värde för människan. Ett lite lustigt datum i sammanhanget är själva ordet "artificiell intelligens", där "artificiell" förstås har samma rot som engelskans "art" och liknande ord i andra språk. På svenska finns ordet "konstgjord", och "artificiell intelligens" på norska och danska är "kunstig intelligens".
I dessa uttryck kontrasterar "artificiell" och "konstgjord" förstås mot "naturlig", det som växt fram av sig själv utan människans inblandning. Ändå verkar vi dra gränsen för "konst" vid det som skapats direkt av människan – det som skapats, så att säga, "på ett leds avstånd" från människan är inte längre konst. Kanske återfaller det senare på något paradoxalt sätt i det naturliga, det som inte uppstått under direkt inflytande av en mänsklig hand utan snarare växt fram ur dunkla källor genom svårbegripliga mekanismer. Det finns ju också något märkligt "organiskt" i AI-konst, något biologiskt, snärjande, masklikt, som jästsvampar som självmant format ett mönster på en petriplatta.
Hur som helst känns det rätt givet att för att vi ska kunna hålla rågången mot maskinerna så måste vi vända blicken från slutprodukten och konsumenten mot producenten, återuppliva den presumtivt döde författaren, och framhäva konstskaparprocessen som värdefull i sig. Det kan jag väl för all del tycka är en lovvärd riktning att gå i, men frågan väcks ju onekligen: med alla dessa skapare, vem ska konsumera?