Det min take på Edgerunners också. Settingen är kul, särskilt första avsnittet eller två, men sen blir det extremt generiskt. Martinez är verkligen every single bland male anime protagaonist every made, eller ESBMAPEM om man gillar förkortningar.
TVserieklubben 2023 Q1
- Thread starter anth
- Start date
Det min take på Edgerunners också. Settingen är kul, särskilt första avsnittet eller två, men sen blir det extremt generiskt. Martinez är verkligen every single bland male anime protagaonist every made, eller ESBMAPEM om man gillar förkortningar.
Man Mountainman
Storsvagåret
Jag har sett Genndy Tartakovsky's Primal, säsong 2. (Se mitt omdöme om säsong 1 här)
Fortsätter imponera med sjukt snygga animationer och actionsekvenser. I denna säsong slåss grottmannen och T-Rexen mot en rad mänskliga motståndare samtidigt som nya allierade tillkommer. Det knullas oväntat mycket. Allt som allt spännande, coolt, annorlunda och fantasifullt. Stark rekommendation!
Fortsätter imponera med sjukt snygga animationer och actionsekvenser. I denna säsong slåss grottmannen och T-Rexen mot en rad mänskliga motståndare samtidigt som nya allierade tillkommer. Det knullas oväntat mycket. Allt som allt spännande, coolt, annorlunda och fantasifullt. Stark rekommendation!
Och plötsligt, efter en hel säsong där den enda dialogen är grymtningar och vrål, så kommer en replik på fullt begriplig svenska!
Jag förmodar att det här bara handlar om shower som är original-anime, snarare än baserade på populär manga (ex Jujutsu Kaisen, My Hero Academia) eller ex light novels (väldigt, väldigt mycket Kadokawa-anime, som ofta är hälften promotion för böckerna)
Det är förresten likt hur MCU och Marvel-serierna funkar - filmerna kostar och drar in mycket mycket mer, serietidningarna kan vara mer experimentella och ger försäljningsdata och storymaterial som filmstudion kan bygga på.
Tittade en del på Mars Red
Japan, Taisho-era, 1920-tal. Vampyrer har börjat bli ett problem och en specialstyrka sätts ihop under veteranen Maeda för att rekrytera eller avrätta de vampyrer de finner.
Det börjar... svagt. Förlåt, men det måste sägas: De väljer att göra första avsnittet till ett mysterium, men de förväntar tragisk känslomässig payoff på något vi inte får veta förrän i 6:e avsnittet - och det är en svag reveal:
Efter det teatraliska men förbryllande första avsnittet är det ganska fokuserat fram till och med avsnitt 6.
Och avsnitt 6 är det sista bra avsnittet. Det finns bra delar i andra halvan av serien, men dess största brist är att den var en 8 avsnitt lång serie som drogs ut till 13. De har långa upprepade flashbacks för att etablera en sak och försöka bygga upp någon slags känslomässig kärna, men det är klumpigt och, som sagt, de saboterade för sig själva när de insisterade på att bygga ett mysterium på sin känslomässiga kärna. "Är det inte sorgligt att person A är död och person B, som knappt fått göra något i 4 avsnitt (och tappat all sin personlighet när han dyker upp) hade en relation med denne?" det kanske hade varit det om ni inte envisats med att döda all dramatisk spänning först. Utöver flashbacks så händer väldigt lite. Det är mycket planlöst irrande, och inte av sorten som etablerar något eller ger någon payoff. Huvudpersonerna bara visas göra saker i flera avsnitt och sedan är det viktigt i typ 2 minuter i ett avsnitt, i ett exempel. De undrar var folk tagit vägen men gör ingenting för att leta upp dem.
Någon beskrev serien som konstruerad som en teaterpjäs, men det är nog fan bara scenkonstruktion. Den här hade mått bra av att någon redigerat manus brutalt.
Allt det sagt, den är lite udda. Men se Gankutsuo istället.
Japan, Taisho-era, 1920-tal. Vampyrer har börjat bli ett problem och en specialstyrka sätts ihop under veteranen Maeda för att rekrytera eller avrätta de vampyrer de finner.
Det börjar... svagt. Förlåt, men det måste sägas: De väljer att göra första avsnittet till ett mysterium, men de förväntar tragisk känslomässig payoff på något vi inte får veta förrän i 6:e avsnittet - och det är en svag reveal:
Den förvirrade vampyren är Maedas fästmö. Om du lyckas lista ut det så läste du nog det någonstans innan.
Och avsnitt 6 är det sista bra avsnittet. Det finns bra delar i andra halvan av serien, men dess största brist är att den var en 8 avsnitt lång serie som drogs ut till 13. De har långa upprepade flashbacks för att etablera en sak och försöka bygga upp någon slags känslomässig kärna, men det är klumpigt och, som sagt, de saboterade för sig själva när de insisterade på att bygga ett mysterium på sin känslomässiga kärna. "Är det inte sorgligt att person A är död och person B, som knappt fått göra något i 4 avsnitt (och tappat all sin personlighet när han dyker upp) hade en relation med denne?" det kanske hade varit det om ni inte envisats med att döda all dramatisk spänning först. Utöver flashbacks så händer väldigt lite. Det är mycket planlöst irrande, och inte av sorten som etablerar något eller ger någon payoff. Huvudpersonerna bara visas göra saker i flera avsnitt och sedan är det viktigt i typ 2 minuter i ett avsnitt, i ett exempel. De undrar var folk tagit vägen men gör ingenting för att leta upp dem.
Någon beskrev serien som konstruerad som en teaterpjäs, men det är nog fan bara scenkonstruktion. Den här hade mått bra av att någon redigerat manus brutalt.
Allt det sagt, den är lite udda. Men se Gankutsuo istället.
Såg också Muv Luv Alternative
Det är en kort anime baserad på en del av en Visual Novel som sågs som medioker när den kom men verkar ha fått bättre rykte på senare år med hjälp av rosaskimrande nostalgiglasögon. Huvudperson trillar in i alternativt universum där marsianer (kallade Beta) invaderat Jorden och fortlöpande utplånar mänskligheten som desperat försöker slå tillbaka. Med hjälp av mechas. VN:en är drygt 80 timmar, så det här är avkortat och hoptryckt. Efter ett originalskapat avsnitt för att etablera världen (som förmodligen är det bästa i serien, och det är utan någon som helst buildup). Den här serien är så pass dålig att den inte förtjänar spoilers, men jag kommer utelämna en del ändå.
Intryck:
Det är en kort anime baserad på en del av en Visual Novel som sågs som medioker när den kom men verkar ha fått bättre rykte på senare år med hjälp av rosaskimrande nostalgiglasögon. Huvudperson trillar in i alternativt universum där marsianer (kallade Beta) invaderat Jorden och fortlöpande utplånar mänskligheten som desperat försöker slå tillbaka. Med hjälp av mechas. VN:en är drygt 80 timmar, så det här är avkortat och hoptryckt. Efter ett originalskapat avsnitt för att etablera världen (som förmodligen är det bästa i serien, och det är utan någon som helst buildup). Den här serien är så pass dålig att den inte förtjänar spoilers, men jag kommer utelämna en del ändå.
Intryck:
- Tidsloop. Det finns en hel storyarch i VN:en som skippas här, men huvudpersonen har inte bara trillat in i ett parallellt universum, han åkte tillbaks i tiden.
- Pratig och amatörsmässigt skriven dialog. Mycket repetition av vad som sagts. Värst är när exakt samma sak upprepas fyra gånger i två avsnitt, efter att det sagts två gånger innan de här händelserna... och är ungefär "du är sån här och det kan leda till din död". Är det etablerat någonstans av karaktärens beteende? Nej. Blir det någon payoff? Ha ha ha, nej, det är ren padding.
- "Jag, Shogun (de facto diktator), sympatiserar med de som begår militärkupp under brinnande överlevnadskrig och de vill det jag vill ändå - lägga en massa resurser så civila kan bo oskyddat i landsbygden och sparka ut de utländska trupperna som är med och håller Beta stångna" (vad håller ni på med egentligen? vad är det här för nonsens? hur tunga droger tog författaren?)
- Veteransoldat dör för att hon är ute i fält utan eskort i osäkrat område. Trovärdigt. Parallellversionen dör också för att
författaren gillar att trycka kvinnor i frysnågonting någonting kvantfysik nej sluta ifrågasätta handlingen - Det här är en mechaserie med typ 10% mechaaction, och det är inklusive mock fights med andra mechas. Det finns ett par coola scener här - det är bra CGI överlag även om Beta har derpdesigns. Muv Luv Alternative Total Eclipse, som hade en anime-serie innan den här serien kom och fokuserar på att mechautveckling har mer mechas vs aliens. Den har mer mecha-på-mecha-strider också. Och Total Eclipse är en dålig mechaserie.
- Jag är tämligen övertygad att seriens största problem är att den är för trogen förlagan, och all den usla dialogen är ett tecken på hur få böcker och annan media de som spelar spelet och älskat det inmundigat.
- Muv Luv Alternatives grej som det blev känt för när det kom var för övrigt att den var våldsam och chockerande på ett sätt som inte synts förr. Det finns visual novels som är bättre även på det och inte är 80 timmar långa.
- Visual Novel:en ska ha inspirerat Attack on Titan, enligt utsago. Rimligt.
Jag har inte mycket tur med de serierna jag testar...
By the Grace of the Gods är... OK.
Huvudperson isekai:as, gudarna ger honom lite krafter och säger "gör din grej, vi reinkarnerar dig så vi kan leecha lite mana från Jorden bara, våra förråd var låga". Huvudperson återskapas som 8-åring, snöar in på slimes och bor i en skog i tre år innan han adopteras av en adelsfamilj. Han äventyrar lite, skapar en slemtvätt för smutsiga kläder (det här är 40% av handlingen), lär sig lite magi, hänger med folk.
Två stora svagheter: Den glaciära takten på handlingen, och avsaknad av något som sticker ut. Det är isekai men utan egentliga konflikter utöver de som huvudpersonen föreställer sig, och även de hanteras i rask takt för att fokusera på de saker som görs utan några stakes. Det är som om någon tog
I've Been Killing Slimes for 300 Years and Maxed Out My Level, tyckte de behövde mindre interpersonellt tjafs och istället pratade om hur bra huvudpersonen var, men inte på ett sätt som gör folk upprörda.
Aggressivt medioker, helt enkelt.
By the Grace of the Gods är... OK.
Huvudperson isekai:as, gudarna ger honom lite krafter och säger "gör din grej, vi reinkarnerar dig så vi kan leecha lite mana från Jorden bara, våra förråd var låga". Huvudperson återskapas som 8-åring, snöar in på slimes och bor i en skog i tre år innan han adopteras av en adelsfamilj. Han äventyrar lite, skapar en slemtvätt för smutsiga kläder (det här är 40% av handlingen), lär sig lite magi, hänger med folk.
Två stora svagheter: Den glaciära takten på handlingen, och avsaknad av något som sticker ut. Det är isekai men utan egentliga konflikter utöver de som huvudpersonen föreställer sig, och även de hanteras i rask takt för att fokusera på de saker som görs utan några stakes. Det är som om någon tog
I've Been Killing Slimes for 300 Years and Maxed Out My Level, tyckte de behövde mindre interpersonellt tjafs och istället pratade om hur bra huvudpersonen var, men inte på ett sätt som gör folk upprörda.
Aggressivt medioker, helt enkelt.
Gunbuster är bra grejer. Det är fantastiskt vad man kan trycka in på 6 avsnitt om man inte behöver smeta ut handling över 24 avsnitt.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Jag såg nu färdigt Cyberpunk: Edgerunners. Inte helt oävet, men lider av att det som sagt är stöpt i form 1a för anime. Värt att slötitta på om man gillar genren, särskilt som en del av det visuella ändå funkar. Hade vunnit mycket på att inte dra upp allt till 11 på slutet, men som sagt... standard-anime. Pluspoäng för att den i alla fall förstått cyberpunkens första huvudsats, att du inte kan störta systemet.
Precis som i Harry Potter önskar man att den kvinnliga rollen fått vara huvudperson hellre än den sturiga och irriterande tonåringen utan några kvaliteter annat än att vara Designated Protagonist, för hon är mycket intressantare.
Är tolkningen av "the Old Net" - alltså vårt Internet - som ett gräsligt ställe hemsökt av vilda AI det vanliga i Pondsmith-Cyberpunk, eller är det seriens eget? Bra, i vilket fall.
Precis som i Harry Potter önskar man att den kvinnliga rollen fått vara huvudperson hellre än den sturiga och irriterande tonåringen utan några kvaliteter annat än att vara Designated Protagonist, för hon är mycket intressantare.
Är tolkningen av "the Old Net" - alltså vårt Internet - som ett gräsligt ställe hemsökt av vilda AI det vanliga i Pondsmith-Cyberpunk, eller är det seriens eget? Bra, i vilket fall.
Efter tips började jag klämma 1899 på Netflix.
Den är precis min sylt. Mysterier, lite skräck, lite övernaturligheter. Åtminstone till en början. Jag gillade verkligen de första avsnitten. Serien utspelar sig alltså på en atlantångare år 1899, och casten är väldigt spridd vad gäller vilka språk de pratar. Det här gör att den ändå rätt geografiskt begränsade miljön får ordentliga distanser mellan karaktärerna – flera av dem kan inte prata med varandra, och det här med att inte kunna språket i en krissituation är verkligen isolerande. Väldigt, väldigt snyggt gjort. Alla grupper känns också väl genomförda, även om karaktärerna är en smula stereotypa. Miljöerna är riktigt snygga, också.
Skeppet får en signal som verkar komma från dess systerskepp, som försvann mystiskt för några månader sedan. Och där tar mysteriet vid. Jag ska inte spoila.
Det problem jag har med serien är framför allt
Så jag vet inte. Kanske är det synd att serien bara fick en säsong. Jag känner spontant inte att jag behöver en till. Jag ångrar inte att jag såg den, men jag vet inte riktigt vad fler säsonger tillfört.
Den är precis min sylt. Mysterier, lite skräck, lite övernaturligheter. Åtminstone till en början. Jag gillade verkligen de första avsnitten. Serien utspelar sig alltså på en atlantångare år 1899, och casten är väldigt spridd vad gäller vilka språk de pratar. Det här gör att den ändå rätt geografiskt begränsade miljön får ordentliga distanser mellan karaktärerna – flera av dem kan inte prata med varandra, och det här med att inte kunna språket i en krissituation är verkligen isolerande. Väldigt, väldigt snyggt gjort. Alla grupper känns också väl genomförda, även om karaktärerna är en smula stereotypa. Miljöerna är riktigt snygga, också.
Skeppet får en signal som verkar komma från dess systerskepp, som försvann mystiskt för några månader sedan. Och där tar mysteriet vid. Jag ska inte spoila.
Det problem jag har med serien är framför allt
plot twisten. Ett fåtal avsnitt in började jag tänka: "OK, en möjlig förklaring är att det här alltihop bara är en simulation. Men jag hoppas verkligen inte att det är det, för den twisten är så jävla gjord och dessutom är den i nivå med "allt var bara en dröm" när det gäller att sänka all emotionell investering i en series handling. Om det bara är en simulering/dröm så finns inga egentliga stakes. Och OM man nu ska ha det som twist, då bör man ha det precis i slutet, så man kan njuta fram till dess åtminstone.
Tyvärr är det alltså exakt det som är twisten. Precis som om det här vore typ… jag vet inte, ett oneshot-rollspelsscenario från c:a 2000. Det var ju då Matrix och eXistenZ var på tapeten och alla tyckte det var coolt med simuleringar. Nu? Nu känns det mest trött.
Tyvärr är det alltså exakt det som är twisten. Precis som om det här vore typ… jag vet inte, ett oneshot-rollspelsscenario från c:a 2000. Det var ju då Matrix och eXistenZ var på tapeten och alla tyckte det var coolt med simuleringar. Nu? Nu känns det mest trött.
Så jag vet inte. Kanske är det synd att serien bara fick en säsong. Jag känner spontant inte att jag behöver en till. Jag ångrar inte att jag såg den, men jag vet inte riktigt vad fler säsonger tillfört.
För mig var serien en stark 4/5, kanske 5/5 fram tills den "stora twisten", då trillade serien snabbt ned till typ 3/5.
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,890
Thats 90s show
Sett första säsongen av detta mästerverk.
Så detta är en förföljning på 70s show. Här följer vi Erik och Donnas barn Leia som ska bo en sommar hos sina farföäldrar Kitty och Red.
Det finns en anledning att se denna och det är nostalgi för att se gamla karaktärer, för många av dem dyker upp, fler än jag förväntade mig.
Skådespeleriet på de nya karaktärerna dock lämnar en hel del att önska. Sen känns det också som att det helt enkelt är för många karaktärer så få av dem får nån chans att göra nåt vettigt.
Jaja, det här är ju såklart inte bra. Men liten udd av nostalgi gör det knappt sevärt
Sett första säsongen av detta mästerverk.
Så detta är en förföljning på 70s show. Här följer vi Erik och Donnas barn Leia som ska bo en sommar hos sina farföäldrar Kitty och Red.
Det finns en anledning att se denna och det är nostalgi för att se gamla karaktärer, för många av dem dyker upp, fler än jag förväntade mig.
Skådespeleriet på de nya karaktärerna dock lämnar en hel del att önska. Sen känns det också som att det helt enkelt är för många karaktärer så få av dem får nån chans att göra nåt vettigt.
Jaja, det här är ju såklart inte bra. Men liten udd av nostalgi gör det knappt sevärt
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 8,638
Dragon Age Absolution
När en av spelarna vill spela en djup och tragisk rollperson, och de andra bara vill äventyrartramsa.
Och så finns det en godtycklig drake med minimal funktion, för annars skulle folk undra över titeln.
Helt OK, men tar onekligen en stor risk med att låta storyn hänga till en väldigt osäker säsong 2.
När en av spelarna vill spela en djup och tragisk rollperson, och de andra bara vill äventyrartramsa.
Och så finns det en godtycklig drake med minimal funktion, för annars skulle folk undra över titeln.
Helt OK, men tar onekligen en stor risk med att låta storyn hänga till en väldigt osäker säsong 2.
Lite förvånad att ingen tagit upp den här. Den kanske känns för självklar?
I vilket fall har jag just sett klart säsong 2 av Legenden om Vox Machina.
På Prime Video, ifall ni undrar.
Och wow, den slår till och med säsong 1 i hur balls-to-the-wall den är. Det finns verkligen inte en enda död minut här.
Delvis beror detta förstås på källmaterialet. Mycket liten spoiler här för de som inte är bekanta med Critical Role sedan tidigare:
Det som nog imponerar mest på mig är hur väl CR-gänget adapterar sitt eget material. De plockar ut det viktigaste, lägger en hel del dödkött åt sidan, flyttar vissa händelser i tid och plats, delar upp vissa sekvenser, filar lite på vissa karaktärer - allt för att komma så snabbt som möjligt till kärnan av vad som berättas.
Jag kan inte rekommendera den nog.
I vilket fall har jag just sett klart säsong 2 av Legenden om Vox Machina.
På Prime Video, ifall ni undrar.
Och wow, den slår till och med säsong 1 i hur balls-to-the-wall den är. Det finns verkligen inte en enda död minut här.
Delvis beror detta förstås på källmaterialet. Mycket liten spoiler här för de som inte är bekanta med Critical Role sedan tidigare:
Säsong 2 och 3 adapterar den längsta sammanhållna berättelsetråden från kampanj 1. Det är extremt mycket material att ösa ur.
Det som nog imponerar mest på mig är hur väl CR-gänget adapterar sitt eget material. De plockar ut det viktigaste, lägger en hel del dödkött åt sidan, flyttar vissa händelser i tid och plats, delar upp vissa sekvenser, filar lite på vissa karaktärer - allt för att komma så snabbt som möjligt till kärnan av vad som berättas.
Jag kan inte rekommendera den nog.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 6,208
Jag har också sett den, men inte färdigt (dvs de avsnitten som släpptes idag). Håller med, bra grejer.
Jag gillade seriens skurkar mest, särskilt vakt-kaptenen eller vad hon nu var gillade jag riktigt mycket.
Jag har just blivit klar med Wednesday, säsong 1, på Netflix.
Tim Burton har alltså fått göra 8 entimmesavsnitt om dottern i familjen Addams. Hon är 15 och får börja på Evermore, en high school för "outcasts". Där går varulvar, gorgoner och medusor. Rektor spelas av Gwendoline Christie och Christina Ricci är en av lärarna. Det blir mordmysterier och personliga förvecklingar. Och väldigt mycket kitchig gotik, vilket alltid är kul.
Det här passar såklart Burton som hand i handske, och är riktigt riktigt bra. Skådespeleriet är av och till lite teatralt, men det hör någonstans lite till – familjen Addams är ju rätt mycket överdrivna karikatyrer, och det skulle inte riktigt funka att ha dem avslappnade och naturliga.
Jag har förstått att det kommer en andra säsong. Jag längtar redan.
Tim Burton har alltså fått göra 8 entimmesavsnitt om dottern i familjen Addams. Hon är 15 och får börja på Evermore, en high school för "outcasts". Där går varulvar, gorgoner och medusor. Rektor spelas av Gwendoline Christie och Christina Ricci är en av lärarna. Det blir mordmysterier och personliga förvecklingar. Och väldigt mycket kitchig gotik, vilket alltid är kul.
Det här passar såklart Burton som hand i handske, och är riktigt riktigt bra. Skådespeleriet är av och till lite teatralt, men det hör någonstans lite till – familjen Addams är ju rätt mycket överdrivna karikatyrer, och det skulle inte riktigt funka att ha dem avslappnade och naturliga.
Jag har förstått att det kommer en andra säsong. Jag längtar redan.
Här är förresten en mening som känns en smula tragisk att behöva skriva: det känns ganska skönt att serien överhuvudtaget låter bli att sexualisera sina karaktärer. Kramar? Pussar? Absolut. Och väldigt roliga kläder. Men rätt kyskt; inget kladdande, inte mycket till urringningar, definitivt inget sex. Det är rätt skönt.
Beastslayer
ROTN
Alright!
Tror dessa serier diskuterats förr här på WRNU, men här är min två kronor.
Se 1883, 1923 och sedan Yellowstone. I den ordningen, vilket förstås kan bli lite proiblematiskt då 1923 inte ens har sänt säsong 1 klart.
Vi får följa familjen Dotton från 1883 till nutid med 1923 som ett stopp emellan.
Western/Drama får vi väl kalla detta, men en del actioninslag.
Fantastiskt bra i mitt tycke!
Synd att serierna kom ut i fel ordning bara! Nu kom Yellowstone först, vilket jag antar, födde de andra två serierna. 1883 är enbart 1 säsong. Se den! 1923 har jag inte koll på om det blir mer än 1 säsong, men se den efter att ha sett 1883. Fortsätt sedan med Yellowstone.
Allt får så mycket mer grund och mening.
Totalt betyg 4+/5
Tror dessa serier diskuterats förr här på WRNU, men här är min två kronor.
Se 1883, 1923 och sedan Yellowstone. I den ordningen, vilket förstås kan bli lite proiblematiskt då 1923 inte ens har sänt säsong 1 klart.
Vi får följa familjen Dotton från 1883 till nutid med 1923 som ett stopp emellan.
Western/Drama får vi väl kalla detta, men en del actioninslag.
Fantastiskt bra i mitt tycke!
Synd att serierna kom ut i fel ordning bara! Nu kom Yellowstone först, vilket jag antar, födde de andra två serierna. 1883 är enbart 1 säsong. Se den! 1923 har jag inte koll på om det blir mer än 1 säsong, men se den efter att ha sett 1883. Fortsätt sedan med Yellowstone.
Allt får så mycket mer grund och mening.
Totalt betyg 4+/5
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 6,208
Kul. Börjat med 1883 nyss. Välgjord men lite oengagerande är mitt omdöme om de första två avsnitten men då ska jag ge den mer tid.