Roligt utan död, kanske t.om. utan våld?

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,040
Location
Stockholm
Det är absolut en go-to när jag har bråttom i berättandet men finns tid behövs det inte, tycker jag.
Vad för system använder du? För de flesta stridssystem jag har sätt innebär att man spenderar en hel del tid på att försöka träffa varandra o nöta ner den andre, vilket tar en massa tid när man har bråttom.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,583
Location
Göteborg
Det som är så udda med den här frågeställningen är att strid för mig länge har varit något rollspel är riktigt dåligt på. När vi körde Hantverksklubben på temat "Strid" var en av få gånger jag kännt att det varit givande att ha med våld som något annat än en kort beskrivning på tio sekunder och att vi sedan spelar vidare. I alla fall, saker som är roligt som inte kräver våld? Öh … allt som är kul med rollspel?

Jag hade såklart kunnat skriva en lång lista: att bekänna sina känslor för sin hemliga kärlek, att besöka en spännande plats, att som spelare få jobba med sin kreativitet … men den listan hade såklart kunnat bli hur lång som helst. För mig handlar det, som jag skrev om i en tidigare tråd, om att spelet behöver ha någon utmaning och något som väcker min nyfikenhet. Våld är såklart ett sätt att lösa detta: Man utmanar spelarna genom att se till att om de inte presterar så blir de av med sina rollpersoner, och man väcker nyfikenhet genom att man undrar hur det kommer att gå. Men det finns massor av andra sätt att göra detta på. Man kan utmana spelarens kreativa förmåga, slutledningsförmåga, gestaltningsförmåga, och så vidare. Och man kan väcka nyfikenhet om hur det ska gå utan våld, men också om vad som har hänt eller om vem rollpersonen är.

Jag har inget emot våld i rollspel, men det är absolut inget jag vill ha i alla spel. I Svart av kval spelar man vampyrer. Det blir såklart våldsamt. I Se och göra i Aliatra spelar man svenska turister. Det blir sällan våldsamt (om man inte går runt i de farliga kvarteren om natten). I Prosopopée är våld extremt ovanligt, och det finns inga regler för att hantera det. (Det finns såklart massor av spel som inte har regler för våld, men de har ofta inget konfliktresolutionssystem överhuvudtaget. Prosopopée är ett av få spel jag känner till där det finns ett system för att hantera konflikter och lösa problem, men som inte kan användas till våld.)
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,583
Location
Göteborg
Vad för system använder du? För de flesta stridssystem jag har sätt innebär att man spenderar en hel del tid på att försöka träffa varandra o nöta ner den andre, vilket tar en massa tid när man har bråttom.
Det första problemet där är ju att du spelar spel med stridssystem. Om spelet har ett speciellt system bara för strid är risken stor att det kommer att ta lång tid. Då har man ofta stridsrundor, vapenskador och fan och hans moster. Spel utan stridssystem löser strider betydligt snabbare. Antingen genom att man bara beskriver vad som händer (om det inte finns ett konfliktsystem överhuvudtaget), eller genom ett enskilt tärningsslag (på samma sätt som man gör … allt utom strid, i de flesta spel som har ett stridssystem.

Men man kan såklart hacka de flesta traddiga spel ganska enkelt genom att avgöra strid med ett färdighetsslag, precis som vilken annan handling som helst. Slå varsitt slag mot stridsfärdigheten, bäst resultat vinner. Beskriv resultatet. Klart!
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,583
Location
Göteborg
Jag skulle vilja skriva något om att "uppleva en häftig plats" eller "uppleva en speciell situation". Men det riskerar att bli "SL gör en liten novell". Bara att besöka Rivendell och prata med Elrond.
Tricket där tänker jag är att fördela ut beskrivningarna. Istället för att låta SL beskriva allt, turas om runt bordet eller använd någon annan teknik för att bjuda in spelarna och låta dem beskriva. Då blir det en gemensam kreativ övning och inte monologande.

(Eller skrota spelledaren, såklart! :gremelak:)
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,358
Location
Helsingborg
Vad för system använder du?
Jag tror du missförstod @RasmusL - det handlar inte om att slåss, utan om att direkt skapa en laddad situation. "Skulle du kunna ge mig saltet?" mot "Ge hit saltet, idiotjävel!". Hårda verbala eller fysiska ageranden är ett enkelt sätt att få saker att flyga igång. Det är lite en underkategori till "spela djärvt" som brukar föras fram som mantra i samberättarspel, där man inte ska vara feg i sitt agerande utan snarare aggressiv/provocerande/avslöjande.
 
Last edited:

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,584
Location
Stockholm
Jag tror du missförstod @RasmusL - det handlar inte om att slåss, utan om att direkt skapa en laddad situation. "Skulle du kunna ge mig saltet?" mot "Ge hit saltet, idiotjävel!". Hårda verbala eller fysiska agerande är ett enkelt sätt att få saker att flyga igång. Det är lite en underkategori till "spela djärvt" som brukar föras fram som mantra i samberättarspel, där man inte ska vara feg i sitt agerande utan snarare aggressiv/provocerande/avslöjande.
Ja, precis så :)

Gamiel:
Typ svartsjukedrama, start på två scener:

Alternativ 1: Sitter i TV-soffan, "Johan såg dig på stan igår med han Gösta från ditt jobb, ni är ganska nära vänner eller?"

Alternativ 2: Trycker upp Göran mot väggen och skriker "Om du så mycket som tittar åt min pojkvän igen så ska jag skära av dig kuken och köra ner den i halsen på dig, förstått!!?"

Alternativ 1 tar i min erfarenhet mer tid och fler scener att komma till högoktanigt drama än 2 men kan helt klart bli snyggare. På lajv brukar jag köra på 2 då det är oberäkneligt hur mycket tid som kommer att finnas att spela just den historien, för att direkt få "big reveal" av sånt vi spelare redan vet avklarat så att vi kan utforska konsekvenser (vilket jag tycker är det göttiga!). Men om jag vet att jag har sju-åtta scener på mig så hade jag nog valt 1.
 
Last edited:

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,884
Location
Ereb Altor
Jag uppskattar "harmlös eskapism", alltså att som i ett superstort sandboxigt dataspelsrollspel där man kan spendera timmar med att bara rida runt och besöka små byar och snacka med folk. Sånt gör vi rätt ofta. Helst i lättsamma spel med rätt öppna kampanjer. Sådan harmlös eskapism leder ofta till mer eller mindre rationella infall som "en sån hatt vill jag också ha!" varpå ett litet sidoäventyr utspelar sig.
 
Top