Jag fick ursprungligen upp ögonen för Taboo (Netflix) när Scroobius Pip vid något tillfälle pratade om sin roll i den. Sedan såg jag att Tom Hardy spelade huvudrollen. Tidsperioden den utspelar sig, början av 1800-talet, är en som nätt och jämnt funkar för mig – teknologin och hur saker ser ut börjar närma sig något slags modern standard. Jag har ju som kanske bekant svårt för medeltidsgrejer och sådär. Men det här funkar absolut.
Hur som helst, serien följer James Delaney, som anländer till London efter att ha varit förlorad och trodd död, i samband med att hans far dör. Det finns en massa trådar redan från början – faderns mystiska död, hans ägandebrev till ett stycke land ostindiska kompaniet vill åt, och så har James själv ett gäng planer där vissa är privata – som att vilja reda ut faderns död – andra tycks mer storslagna – en övergripande Stor Plan som man inte får veta så mycket om från början – och ytterligare andra mest… fucked. Som att han vill knulla med sin (halv)syster.
Serien är sedan lika delar mysterie, man-with-a-plan, och skickligt manövrerande mellan stora maktspelare. Delaney funkar som protagonist mycket för att hans motståndare är så mäktiga och hänsynslösa, så det är svårt att se honom som annat än en underdog. Samtidigt är han ju ett fruktansvärt vansinnigt rövhål som huvudsakligen utnyttjar andra för att nå sina mål – och de målen är generellt inte altruistiska eller ens värda att uppnå. Överlag skulle allt vara bättre för nästan alla inblandade om James Delaney bara hade tagit sina diamanter och hållit sig borta.
Jag lockades in väldigt mycket av Hardy och mysterierna och att det fanns lite anstrykning (bara lite) av det övernaturliga. Sedan hölls jag kvar av intrigerna och planerna och den inte alltid helt förutsägbara händelseutvecklingen. Det var helt enkelt väldigt spännande.
Så… Jag brukar framför allt gilla srier som antingen har ganska rikligt med fantastik eller som är renodlade mysterie/CSI-serier. Den här är ingetdera, men den fångade mig rejält ändå.
Hur som helst, serien följer James Delaney, som anländer till London efter att ha varit förlorad och trodd död, i samband med att hans far dör. Det finns en massa trådar redan från början – faderns mystiska död, hans ägandebrev till ett stycke land ostindiska kompaniet vill åt, och så har James själv ett gäng planer där vissa är privata – som att vilja reda ut faderns död – andra tycks mer storslagna – en övergripande Stor Plan som man inte får veta så mycket om från början – och ytterligare andra mest… fucked. Som att han vill knulla med sin (halv)syster.
Serien är sedan lika delar mysterie, man-with-a-plan, och skickligt manövrerande mellan stora maktspelare. Delaney funkar som protagonist mycket för att hans motståndare är så mäktiga och hänsynslösa, så det är svårt att se honom som annat än en underdog. Samtidigt är han ju ett fruktansvärt vansinnigt rövhål som huvudsakligen utnyttjar andra för att nå sina mål – och de målen är generellt inte altruistiska eller ens värda att uppnå. Överlag skulle allt vara bättre för nästan alla inblandade om James Delaney bara hade tagit sina diamanter och hållit sig borta.
Jag lockades in väldigt mycket av Hardy och mysterierna och att det fanns lite anstrykning (bara lite) av det övernaturliga. Sedan hölls jag kvar av intrigerna och planerna och den inte alltid helt förutsägbara händelseutvecklingen. Det var helt enkelt väldigt spännande.
Så… Jag brukar framför allt gilla srier som antingen har ganska rikligt med fantastik eller som är renodlade mysterie/CSI-serier. Den här är ingetdera, men den fångade mig rejält ändå.
