WRNU:s filmklubb 2023 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44 2023 – #563 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har just sett The Lost City. Jag har varit sugen på den sedan jag råkade se trailern i nåt sammanhang.

Så… Okej. Äventyrsfilm. Sandra Bullock spelar en tantsnusk-äventyrsboksförfattare som kidnappas av Abagail Fairfax, spelad av Daniel Radcliffe ("it's a gender neutral name, like Leslie or Beverly"), för att hon ska kunna hjälpa honom att hitta "The lost city of D", som hon skrivit om i sin senaste roman och som hon baserat på forskning hennes döde arkeolog-make gjorde innan han dog. Hennes himbo-hunkige omslagsmodell Alan, spelad av Channing Tatum, ger sig iväg för att rädda henne.

Om ni tittar riktigt, riktigt noga i ovanstående stycke, så hittar ni ett snoppskämt. Eller ja, ok, man kanske inte behöver kolla så noga. Det här är en komedi, nämligen, och en helt orimligt rolig sådan.

Vi vet redan att Brad Pitt kan vara rolig, men nu vet vi också att både Bullock och Tatum kan vara det. Timing och kemi funkar verkligen asbra här. Och Radcliffe… Hans karriär efter Potter har verkligen varit bonkers bananas, och här tuggar han scenografi på ett helt fantastiskt vis.

Det tog mig 40 jävla minuter att komma att tänka på att Rosetta Stone är ett skämtnamn. Och det är ändå huvudkaraktären.

Jag gillar som fan att 59-åriga Sandra Bullock får vara både smart och snygg huvudperson på film. Och att hennes motpart Tatum är yngre än henne.

Jag gillar också att Tatums karaktär visar sig egentligen inte vara korkad, utan egentligen bara obildad. Vilket ju är en helt annan sak.

OK, två timmar av mestadels ganska bra tempo. Bra skådespelarinsatser. Dugliga effekter, snygga miljöer. Skoj skämt, bra allvarsscener.

All-round bra film, helt enkelt. Rekommenderas.

BETYG: 4/5

 

[Deodanders]

Jag har just sett The Lost City. Jag har varit sugen på den sedan jag råkade se trailern i nåt sammanhang.

Så… Okej. Äventyrsfilm. Sandra Bullock spelar en tantsnusk-äventyrsboksförfattare som kidnappas av Abagail Fairfax, spelad av Daniel Radcliffe ("it's a gender neutral name, like Leslie or Beverly"), för att hon ska kunna hjälpa honom att hitta "The lost city of D", som hon skrivit om i sin senaste roman och som hon baserat på forskning hennes döde arkeolog-make gjorde innan han dog. Hennes himbo-hunkige omslagsmodell Alan, spelad av Channing Tatum, ger sig iväg för att rädda henne.

Om ni tittar riktigt, riktigt noga i ovanstående stycke, så hittar ni ett snoppskämt. Eller ja, ok, man kanske inte behöver kolla så noga. Det här är en komedi, nämligen, och en helt orimligt rolig sådan.

Vi vet redan att Brad Pitt kan vara rolig, men nu vet vi också att både Bullock och Tatum kan vara det. Timing och kemi funkar verkligen asbra här. Och Radcliffe… Hans karriär efter Potter har verkligen varit bonkers bananas, och här tuggar han scenografi på ett helt fantastiskt vis.

Det tog mig 40 jävla minuter att komma att tänka på att Rosetta Stone är ett skämtnamn. Och det är ändå huvudkaraktären.

Jag gillar som fan att 59-åriga Sandra Bullock får vara både smart och snygg huvudperson på film. Och att hennes motpart Tatum är yngre än henne.

Jag gillar också att Tatums karaktär visar sig egentligen inte vara korkad, utan egentligen bara obildad. Vilket ju är en helt annan sak.

OK, två timmar av mestadels ganska bra tempo. Bra skådespelarinsatser. Dugliga effekter, snygga miljöer. Skoj skämt, bra allvarsscener.

All-round bra film, helt enkelt. Rekommenderas.

BETYG: 4/5

Fan, nu blir jag sugen att se om den.

Rolig kuriosa är att den spelades in typ samtidigt som Bullet Train, och både Tatum och Bullock återgäldar Brad Pitts gästspel här i den.

De verkar haft kul på jobbet.

 

[Rickard]

Vi vet redan att Brad Pitt kan vara rolig, men nu vet vi också att både Bullock och Tatum kan vara det.

Tatum briljerar i 21 Jump Street. En film som verkligen överraskade mig i hur rolig den var. Har inte så mycket övers till moderna komedifilmer (OK, den filmen är 10 år gammal).

 

[DeBracy]

Jag har sett Bingo Hell (2021). Visst låter det lite kul med ett gäng ålderstigna vänner som gör våldsant motstånd när gentrifieringen och ondskan själv kommer krypande till deras stadsdel?

Det var det väl. Lite. Men det var ingen Bubba Ho-Tep det här. Och det kom ingen Grindhouse-aktig action.

Nä, det blir två slemmiga bingobollar av fem på den krankiska skalan.


Jag har också sett Feed (2022) - den svenska skräckisen, mest omtalad för att Joakim Lundell varit med och producerat?

Jag tyckte den kom med fler vändningar och knorrar än väntat och kom på mig själv med att tycka det var rätt spännande då och då.

En solid tre på den krankiska skalan.

Jag har också sett Mordet på Orientexpressen (2017). Det var riktigt trevligt. Kanske inte riktigt lika trevligt som Mord i Venedig som fick en krankisk fyra? Nå, en stark trea då.

 

[Bolongo]

Har suttit på en lång flygning och sett tre filmer på väldigt liten skärm...

Först ut var Bullet Train. Brad Pitt spelar huvudrollen i något som desperat vill vara en Tarantino-film. Och vet ni vad? Den lyckas ganska bra med det. DIalogen är rapp, fajterna är brutala, karaktärerna stiliserade... och helheten har egentligen inget budskap, men det är OK. Det enda som egentligen fick mig att haja till var när Sandra Bullock gör en cameo på slutet. Holy hell, vad plastig hennes feja blivit.

Näst upp Death on the Nile (2022). Detta är faktiskt den första av Branaghs Poirot-tolkningar jag ser, trots att det är den senast gjorda. Jag får erkänna att jag aldrig läst böckerna, bara sett filmerna med Peter Ustinov, och det så länge sedan att jag inte minns något av handlingen i dem. Så det fanns alla chanser att överraska mig här. Tyvärr fanns det så fort det första mordet skett två uppenbara toppmisstänkta, och den enda twisten är att det visar sig vara båda i maskopi. Nåja, själva mysteriet är inte behållningen här. Det är stämningen och skådespeleriet, och de delarna uppskattar jag mycket. Sedan kan vän av ordning påpeka att skadan vi får se i prologen borde lämnat ett ärr över hela kinden och inte bara den lilla bit vi får se på slutet, but oh well.

Slutligen Ghost in the Shell (2017). Minns faktiskt inte ifall jag läst mangan. Jag har sett animen, men den lämnade inga bestående intryck förutom de setpieces som återskapas i denna version. Som inte precis är något mästerverk, men på det hela taget tillräckligt underhållande. Filmen är däremot inte så djup som den tror att den är - det flörtas med teman om existentialism, transhumanism, och kapitalismens mörka hjärta, men det utvecklas aldrig utan dränks mest i en flod av teknobabbel. Men som generisk action-rulle med cyberpunk-estetik är den helt godkänd.