Vems upgift är det egentligen att spelkvällen blir bra? Spelledaren eller spelarna? Kan en spelkväll bli rolig trots att
ingen av spelarna går in för att spela?
Jag tycker att det kan vara hur dåligt äventyr som hällst så länge både spelare och spelledare är på topp.Är spelarna beredda på ett dåligt äventyr spelar dom ofta dåligt eftersom dom anser att spelledaren plockat fram (ev skrivit) ett dåligt äventyr. Till och med ett äventyr med usla utsikter kan bli det bästa man någonsin spelat.
jag skulle nog vilja säga att det är 50-50 på den frågan. Dels så måste ju SL:n vara väl förberedd på själva spelet och på det äventyret som man ska spela. Själva spelarna får ju inte flippa ur totalt och larva sig hela tiden. Det är ju inte så kul...
[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit !</font color=red>
Dvs varje spelare eller spelledare har ett personligt ansvar för just sin glädje. (Givetvis då med det förbihållet att man visar vanlig hyffs och god speletik och inte "trampar på" andras möjlighet till skoj.)
Helt rätt. Spelade under jullovet min bästa rollspelssession någonsin, fastän mitt äventyr knappt var förberett alls. Det tog bara 1,5 timmar att spela, men det var BRA.
Det är mycket enklare att jobba runt en dålig spelare än en dålig SL... En dålig spelare kan ignoreras, tillrättavisas och begränsas av SL.
Ett sätt att mildra detta är att ha dubbla SLs. Den ökade redundansen gör det möjligt för en SL att vara litet kass någon gång utan att sabba alla möjligheter till gott spel
Tyvärr är det nog minst lika svårt att hitta två OK spelledare som dessutom kan samarbeta som det är att hitta en enstaka riktigt bra SL. :/
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.