D&D Vad tycker ni saknas/behövs i en upplaga som utgår från 5th Edition?

[Tarsus]

"Orealistiskt", sa Bull.

Det kanske skulle svida mindre om skorpiondemonen hade en fördel när tärningarna slås på grund av sin högre storleksklass? Tycker att storlekssystemet verkar väldigt underutnyttjat i D&D när det skulle fungera utmärkt för att göra skillnad i styrka mellan olika varelser utan att man behöver bryta ut ur det gängse attributintervallet på 3 till ~20. Som att en medelmåttigt stark rese med styrka 13 ändå står sig mot en människa med styrka 16, eller för den delen en hobbit med styrka 18.

 

[CapnZapp]

Men 4E-hatarna hade säkerligen tyckt att det overkligt att en krigare utan magi skulle kunna bolla runt med ett jättestort monster på det viset. "Orealistiskt", sa Bull.

Det är synd att du inte verkar vara intreserad av att utforska möjligheten till det är inte vad din krigare gör som fick så många hata 4E, utan hur spelet förpackar och presenterar förmågorna.

En förmåga upplevs som övernaturlig / magisk om den har charges eller doser, och alltså du måste hålla reda på och förbruka en resurs för att använda förmågan. En förmåga upplevs som naturlig / omagisk om den alltid fungerar eller regleras av exempelvis ett färdighetsslag.

Är resursen en spell slot är förmågan såklart uttalat magisk.
Är resursen knuten till förmågan (typ 1/encounter, 3/day) känns förmågan mera som magisk än omagisk.
Finns där ingen resurs uppleves förmågan som omagisk.

Förmågan kan ändå vara begränsad så du inte kan upprepa den. Du kanske måste lyckas med ett färdighetsslag. Du kanske måste "ladda upp" en runda innan du kan använda förmågan. Din klass kan till och med ha särskilda "energipoäng" du betalar med, så länge dessa är helt skilda från magikers power points.

Titta på hur Barbarian Rage presenteras rent mekaniskt i 3E och 5E. Rent mekaniskt fungerar dessa spel inte väsensskilt från 4E, du kan bara gå in i Rage ett visst antal gånger per dag och bara en gång per encounter, men presentationen gör hela skillnaden.

Att 4E inte accepterades berodde inte på att Fighters inte tillåts vara awesome, utan för att Fighter förmågor upplevdes som magiska där Fightern förväntas vara omagisk.

För att återgå till trådens ämne kan jag absolut se den hypotetiska upplagan vi diskuterar ge Fighters eller Rangers klart fantastiska förmågor.

En höglevelranger skulle kunna få följande, exempelvis:

Horizon Walking. You instinctively anticipate shifts in the reality of the plane you are attuned to. As an action you teleport yourself from your current location to any other spot within 500 feet, as long as this brings you closer to your destination.

För att knyta an till ditt skopriponexempel har jag inga problem dela ut följande till en höglevel fighter (inspirerat inte bara av ditt exempel utan även på hur non-legacy OSR låter martials skina):

Herculean Hurl. Make an Athletics check as an action. Success means you can hurl an adjacent foe up to 90 feet, regardless of its size, inflicting 1d6 blundeoning damage for every 10 feet hurled, in addition to your regular unarmed damage. The DC depends on the creature's size: Large or smaller: Automatic. Huge: DC 20. Gargantuan: DC 25. Colossal: DC 30.

Detta är exempel. Jag har inte balanserat eller testat dessa. En 5E Fighters höglevelförmågor känns redan mer relevanta (bara att de kan använda sin Second Wind för att lyckas med skill checks ) så det jag egentligen ville fokusera på är att byta ut rent nonsens-skräp som Rangern får mot ovanstående, för att illustrera hur fåniga ogina WotC är.