Av det lilla jag upplevt av PbtA, specifikt AW, så har jag följande tankar om det:
- Spelets fokus ligger på spelarna/RP. Moves trycker på att spelarna ska driva handling och drama och att världen reagerar på deras handlingar.
- En kampanj har en (tämligen kort) livslängd. Den stora anledningen är fisktanken och fronterna, men även med playbooks och mekanikerna mellan RP pushar mot ett slut. Försöker man motarbeta det blir (nog) spelupplevelsen markant sämre.
- Hur erfarenhet hanteras motarbetar nog spelets övergripande design. Jag ser ingen poäng med att folk skulle bli bättre/få mer i många av varianterna av PbtA. För AW känns det nästan direkt motsatt temat i övrigt.
- På många sätt är det ett tradrollspelssystem där spelarna slår tärningarna. Icke-trad-mekanikerna känns ganska traditionella och lite styltiga ibland.