The syssels of Riz:
"Själv skriver jag ett "nutida-skräck-sci-fi" spel som bygger mycket på realism. Kadtjik heter det långt ifrån färdigskrivna verket och utspelar sig i Ryssland, öststaterna och de andra kaukasiska delarna."
Det låter ballt och fräscht. Öststaterna är verkligen på väg att bli det nya Japan, alltså det geografiska område som känns läckrast för rollspelsprojekt. Ninjor var typ det häftigaste som fanns under 80- och 90-talet, men nu så känns det som att okrochka, sputniks och lolitor är läckrare.
Eller så är det Rising-reklamaren som pratar nu; om jag får se någon menlös kawaii-figur till så spyr jag, medans skoningslösa ryska avant-garde-affisher är hur sexiga som helst.
---
"Så, vad sysslar ni andra med?"
I fallande ambitionsordning:
Cadillac Crazy Cillerz
En sorts vansinnig blandning av sagolik fantasy, kärv postapokalism och romantiserat femtiotal. Jag har som uppgift att rita bilder och hjälpa Dnalor och de andra i gruppen med lite klur. Ett rollspel som sakta hankar sig fram, men mysigt kommer det att bli!
Eskapix
Mitt livsverk. Ett rollspel som kommenterar inte bara mig själv utan också vår rollspelshobby och all form av fantiserande. Det handlar om allt det fantastiska -och plågsamma- som drabbar drömmare, de hopplösa och odugliga människor som lever lite i sina egna världar. Är de sorglösa eller förljugna? Man kan se det som ett filosofiskt verk som sammanknyter Nietzche och Peter Pan om man vill, men det är samtidigt ett okonstlat rollspel som aldrig lämnar sin uppgift att vara ett spelmässigt optimalt skräckrollspel. Filmskräck och literaturskräck har redan sina arkitekter som påhittat vilka regler som passar bäst för deras respektive medium, men rollspel har sina egna förutsättningar och skiljer sig på flera punkter från andra berättarkonster.
Eskapix är tänkt att bli monumentet över denna nya arkitektur. Det nya sättet att tänka på kommer att yttra sig i lekfulla, spelmekaniska formexperiment (såsom dolda formulär, unika mognadsregler, demokratisering av spelledarrollen och särskilda verktyg för levande och ombytliga kampanjer), en kompromisslös helgjutenhet i spelets koncept och mytologi (inget monster är läbbigt bara för läbbighetens skull, utan allt har en symbolisk underton), samt helt nya verktyg för emotionella berättelser som enbart fungerar i rollspel. Eskapix vill inte vara en film eller en bok. Det är inte ett objektivt koncept som kan betraktas utifrån, såsom man kan med en distanserad, akademisk tankekonstruktion (det jag kallar för dockskåpsvärldar), utan man måste dyka in i det, ikläda sig det och leva det. -Rollspela det!
Apex Null
Började som ett dogmarollspel men ser allt mer ut att växa ur den formen och bli något större. Ett hatiskt, kverulerande, apatiskt och smärtsamt rollspel. Mer tänkt att vara ett provocerande diskussionsunderlag än ett egentligt "rollspel" på sina håll. Man spelar hopplösa förlorare; tjockisar, fjantar, fulingar, nollor, puckon, kufar och wierdos som dagligen hånas och föraktas av sådana som du och jag. Tillsammans kan de dock ge styrka åt varandra och tvätta bort allt förklemande självförakt och empati.
De måste söka sig till självdestruktiva handlingar och kickar för att inte begå självmord, men det gör dem också desillusionerade och avtrubbade och sålunda måste de hela tiden söka sig till allt mer extrema upplevelser. Det blir en ond spiral som via skenbegravningar, droganvändning, skadegörelse, slagsmål och självplågning förr eller senare kommer att sluta med grova brott som misshandel och mord. Målet är det stadie som kallas "Apex Null", intighetens ytterlighet.
Flux
Ett roligt barnrollspel med charmig sagokänsla. Man är älvor, drakryttare, apfolk, troll, kattfolk och häxor, m.m. som upplever storslagna äventyr i en gåtfull sagovärld med klassiska element i kittlande tappning. Spelet är än så länge mest uppmärksammat för sina extremt annorlunda stridsregler och mina illustrationer.
Vigilantez
Maskerade superhjältar på Cuba under kalla kriget, som slåss jämsides med eliten ur det en gång så stolta ryska rymdprogrammet mot de fula förtryckarna från USA. Ett oblygt propagandarollspel som inte ens tar sig själv på allvar, utan som bara vill underhålla med stenhård maxad action bland veteranbilar och gatuflickor i Havanna och där ett varmblodigt soundtrack alltid finns i bakgrunden, utpumpandes era sambafavoriter.
/Riz
hade egentligen inte tid att skriva detta inlägg. Förresten ska jag nog döpa om Pookafiktum så att det innehåller ett X eller ett Z, som alla mina andra projekt... :^)