Vad innebär det att vara kompetent i rollspel?

[krank]

Jag håller ju helt med om att man kan vara skicklig på olika delar inom rollspel. Jag är ofantligt oskicklig när det gäller regler till exempel – lika delar ointresse och dåliga grundförutsättningar gör att regelmekanik helt enkelt inte fastnar hos mig; jag lär mig inte regler och när jag gör det så är jag inte skicklig på att göra taktiskt/optade val inom reglerna. Jag är helt enkelt dålig på att spela regler.

När det gäller att "skapa verktyg istället för att bli bättre" så ser ju jag det snarare som att jag skapar mig verktyg för att bli bättre. Tanken med mina verktyg för att skapa intressanta äventyr är ju att de ska kunna funka som scaffolding som jag sedan kan internalisera – bygga verktyg, använda verktyg, bli så bra på att använda verktygen att de inte längre behövs. Stödhjul som förr eller senare faller bort. Jag upplever samma sak när jag ska lära mig elevers namn eller nya ord i ett nytt språk: jag börjar med minnesregler, men de reglerna faller bort när namnen eller orden väl sitter.

Sedan tror jag absolut att man alltid kan förbättras inom min spelstil. Att man "har kul tillsammans" är ett tecken på att man har hittat en bra nivå, men det som händer när man har en bra nivå är ju att man utvecklas. Som lärare tänker jag mig det ju lite som Vygotskys proximala utvecklingszon. Alltså, som roligast har vi när det är en lagom utmaning, och en lagom utmaning har vi när det inte är för enkelt och inte för svårt. Ligger vi precis där så sker utveckling – och det som nyss var i zonen blir för lätt.

Som spelare behöver man då helt enkelt bli bättre, mer kompetent, inom liksom den generella Miss Marple-färdigheten att nysta i mysterier – ställa rätt frågor till rätt personer, pussla, sortera i informationsflödet, och så vidare.

Och som spelledare behöver man vara bra på, och bli bättre på, att hitta utmaningar som ligger precis där i zonen för sina spelare. Och ha verktyg i sin verktygslåda, strategier, för att hantera de gånger man råkat ge dem en för tuff nöt till exempel.

 

[Mikl]

För mig har jag svårare att öva på och förbättra de gruppdynamiska färdigheterna, tror jag. Vet inte ens hur jag skulle göra, eller riktigt vad de är, egentligen. Den här tråden kom ju ifrån en diskussion om att känna sig kompetent. Inte om att välja sina medspelare eller så. Så om nu de gruppdynamiska färdigheterna väger tyngre, hur kan man utveckla dem? Hur blir man bättre på dem, så att man blir mer kompetent inom rollspel?

Jag erkänner mig medskyldig till att ha dragit in den aspekten i tråden så jag ska göra ett försök. Nu är folket här på forumet oftast mycket erfarna så det här kanske är så självklara saker för er att ni inte ens längre vet om att ni gör dem, men förmågan att fungera i en spelgrupp, eller att vara en god lekkamrat som jag uttryckte det, är definitivt något som går att lära sig.

Exempelvis:

• Nybörjare vet ofta inte vad som förväntas av dem i spelet, och inte heller vad de rimligen kan förvänta sig av sina medspelare. Detta blir bättre med erfarenhet om de får spela i någorlunda välfungerande grupper. (Det är tyvärr också möjligt att lära sig dåliga beteenden så de kan ibland behöva få rätt hjälp där.)
• Att känna till olika spelstilar och att inte fördöma alla utom ens egen - det gör vi genom att läsa, lyssna, sätta oss in i hobbyn. Vi behöver inte göra raketforskning av det, mycket går att lära bara genom att lurka på internetforum som det här. Den som känner till de andras spelstilar har också lättare att inte sabotera dem.
• Att åtminstone under delar av spelpassen flytta uppmärksamheten bort från sig själv och ut mot de andra gruppmedlemmarna. Vad har de gjort för rollpersoner? Vad lägger de fokus på? Det ger information om vad de vill ha ut av spelet och även om jag inte tycker att någon spelare ska utplåna sig själv för att vara andra till lags så är det oftast inte så svårt att åtminstone inte blockera de andras kul.
• Att under sina egna aktiviteter vid spelbordet försöka pejla in vad de andra spelarna tycker. Deras tålamod kanske prövas om jag ger mig ut i en lång soloscen som de inte tycker är intressant, men de kanske diggar om jag gör en kort soloscen som de tycker är underhållande att lyssna på. Genom att vara uppmärksam kan jag förbättra mina chanser att veta skillnaden... även om alla kan göra missbedömningar tror jag.
• Plus säkerligen en massa andra saker som jag inte kommer på just nu.

Så jag tycker inte att det är hjälpsamt att tänka att det bara handlar om personlighet för med det följer ju att det är mycket svårt att förändra de här förmågorna.
Men! Det finns personer vars personlighetsdrag gör det svårt för dem att bli bättre på sånt här. Exempelvis någon vars personlighet inkluderar stor självupptagenhet eller bristande ödmjukhet. De kan hamna i svårigheter utan att ens uppfatta vad som är fel. Det betyder inte att de inte kan förbättra sina gruppdynamiska färdigheter men de behöver sannolikt kämpa mycket mer och det för ett sannolikt sämre resultat. Och det är ett sorgligt faktum inte bara i spelhobbyn utan även i livet i övrigt att de som mest behöver lyssna på feedback ofta är minst benägna att göra det.
(Det här blev lite dystrare än jag tänkt mig ser jag nu men jag låter det stå kvar.)


TL/DR: Det finns en personlighetskomponent i de gruppdynamiska färdigheterna men den som vill kan definitivt bli bättre på dem via övning och inlärning.

 

[Genesis]

Jag erkänner mig medskyldig till att ha dragit in den aspekten i tråden så jag ska göra ett försök. Nu är folket här på forumet oftast mycket erfarna så det här kanske är så självklara saker för er att ni inte ens längre vet om att ni gör dem, men förmågan att fungera i en spelgrupp, eller att vara en god lekkamrat som jag uttryckte det, är definitivt något som går att lära sig.

Exempelvis:

• Nybörjare vet ofta inte vad som förväntas av dem i spelet, och inte heller vad de rimligen kan förvänta sig av sina medspelare. Detta blir bättre med erfarenhet om de får spela i någorlunda välfungerande grupper. (Det är tyvärr också möjligt att lära sig dåliga beteenden så de kan ibland behöva få rätt hjälp där.)
• Att känna till olika spelstilar och att inte fördöma alla utom ens egen - det gör vi genom att läsa, lyssna, sätta oss in i hobbyn. Vi behöver inte göra raketforskning av det, mycket går att lära bara genom att lurka på internetforum som det här. Den som känner till de andras spelstilar har också lättare att inte sabotera dem.
• Att åtminstone under delar av spelpassen flytta uppmärksamheten bort från sig själv och ut mot de andra gruppmedlemmarna. Vad har de gjort för rollpersoner? Vad lägger de fokus på? Det ger information om vad de vill ha ut av spelet och även om jag inte tycker att någon spelare ska utplåna sig själv för att vara andra till lags så är det oftast inte så svårt att åtminstone inte blockera de andras kul.
• Att under sina egna aktiviteter vid spelbordet försöka pejla in vad de andra spelarna tycker. Deras tålamod kanske prövas om jag ger mig ut i en lång soloscen som de inte tycker är intressant, men de kanske diggar om jag gör en kort soloscen som de tycker är underhållande att lyssna på. Genom att vara uppmärksam kan jag förbättra mina chanser att veta skillnaden... även om alla kan göra missbedömningar tror jag.
• Plus säkerligen en massa andra saker som jag inte kommer på just nu.

Så jag tycker inte att det är hjälpsamt att tänka att det bara handlar om personlighet för med det följer ju att det är mycket svårt att förändra de här förmågorna.
Men! Det finns personer vars personlighetsdrag gör det svårt för dem att bli bättre på sånt här. Exempelvis någon vars personlighet inkluderar stor självupptagenhet eller bristande ödmjukhet. De kan hamna i svårigheter utan att ens uppfatta vad som är fel. Det betyder inte att de inte kan förbättra sina gruppdynamiska färdigheter men de behöver sannolikt kämpa mycket mer och det för ett sannolikt sämre resultat. Och det är ett sorgligt faktum inte bara i spelhobbyn utan även i livet i övrigt att de som mest behöver lyssna på feedback ofta är minst benägna att göra det.
(Det här blev lite dystrare än jag tänkt mig ser jag nu men jag låter det stå kvar.)


TL/DR: Det finns en personlighetskomponent i de gruppdynamiska färdigheterna men den som vill kan definitivt bli bättre på dem via övning och inlärning.

Riktigt bra inlägg! Jag håller med. Och det finns nog en del där som jag kan förbättra, också. Jag är ju en spelare som lätt tar mycket plats runt spelbordet, och behöver vara uppmärksam på det. Att lyfta fram andra spelare är en social förmåga som gör otroligt mycket och som man nog kan öva upp.

 

[Quadrante]

Man får komma ihåg att inte alla kan öva upp sociala förmågor eller självklart förstår dem.

 

[Genesis]

Hade nyligen en reflektion om att jag inom mina andra intressen har lagt överlägset mest tid på att träna och bara en bråkdel på utövande i skarpt läge. Men i rollspel tränar jag så gott som aldrig och min bild är att det är ytterst sällsynt att göra det.

Jag har samma bild. Folk spenderar mycket tid att preppa men ingen tid att träna. Jag tränar lite, men inte jättemycket. Övningar för att träna upp min verbala fluiditet (Säg så många ord på A som möjligt inom en minut). Memorering av information (sagda öl- och cigarettmärken). Men framförallt är det ju Hantverksklubben, som explicit är till för att träna på rollspelens ”hantverk”. Där har jag känt, och jag har hört andra säga, att det gjort oss till bättre rollspelare.

 

[Sömniga Isaac]

Man får komma ihåg att inte alla kan öva upp sociala förmågor eller självklart förstår dem.

Det här stämmer väl inte? Det är väl snarare så att somliga har på grund av omständigheter och andra faktorer ett behov av fler verktyg och strukturer för att utveckla dessa förmågor. Har svårt, utifrån min yrkeserfarenhet som lärare, att se att det skulle vara omöjligt att utveckla sin sociala förmåga. Sen går det att diskutera nivå, trösklar och vilka stöd som behövs för att kunna utvecklas.

 

[Sömniga Isaac]

Att åtminstone under delar av spelpassen flytta uppmärksamheten bort från sig själv och ut mot de andra gruppmedlemmarna. Vad har de gjort för rollpersoner? Vad lägger de fokus på? Det ger information om vad de vill ha ut av spelet och även om jag inte tycker att någon spelare ska utplåna sig själv för att vara andra till lags så är det oftast inte så svårt att åtminstone inte blockera de andras kul.

Du skrev ett fantastiskt inlägg. Jag tänker dock reagera på denna punkt och vill lägga till att somliga av oss även måste lära oss ta för oss vid spelbordet. Jag är en katastrof på det i alla sammanhang av olika skäl, så minst lika viktigt som att ge plats är förmågan att ta plats och även ta emot andras inbjudan när du blir erbjuden plats.

Här talar jag utifrån egen erfarenhet då jag i många sammanhang fått höra att jag behöver träna den förmågan då jag bär många idéer, tankar och erfarenheter som sällan kommer till uttryck då jag helt enkelt aldrig riktigt ser ett behov av att ta plats eller uttrycka mig. Något som ibland fått mig att fundera på om något är fel på mig då det kommer naturligt för andra att bara ta plats. Notera att jag vet med mig att det inte är något fel på mig och idag uppskattar jag den här sidan hos mig själv även om jag samtidigt arbetar med att bli bättre på att ta för mig själv mer.

Själv känner jag mig helt vilsen på den fronten och saknar ofta verktygen för att ta för mig mer. Något som förmodligen inte märks i det skrivna ordet som alltid varit min trygghet då den verbala kommunikationen inte känns lika naturlig.

 

[Quadrante]

Det här stämmer väl inte?

I de flesta fall finns det något kompensatoriskt man kan träna upp. Men det kan för en del vara att maska (träna in en rad förväntade mönster). Vi blir nöjda men det ökar belastningen på den enskilde. Man får vara uppmärksam eller fråga.

 

[Sömniga Isaac]

I de flesta fall finns det något kompensatoriskt man kan träna upp. Men det kan för en del vara att maska (träna in en rad förväntade mönster). Vi blir nöjda men det ökar belastningen på den enskilde. Man får vara uppmärksam eller fråga.

Nu är jag med på hur du menar och håller med. Jag tänker att träningen måste ske utifrån förutsättning om den inte ska bli meningslös och där blir de som du säger viktigt att känna personen i fråga och även vara observant på hur den reagerar på träningen.