Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Jag hör inte till dem som tycker att DoD -85 är det bästa spelet någonsin, men jag tänkte ändå lista några områden där jag tycker spelet står sig fint jämfört med nyare spel. Bidra gärna! (Tråden är *inte* till för att lista negativa saker om spelet.)
* Det är jättebra på att göra det centrala spelarvalet genomskinligt. Om jag väljer mellan två handlingar vet jag mina chanser att klara båda. Jag gör inte valet i blindo som man gör när det handlar om tärningspölar och motslag.
* Anpassningsbarhet: Jag kan jag enkelt ändra reglerna så att de passar mig och min grupp. Jag kan enkelt använda spelet med en annan setting än den tänkta/implicerade.
* Bredd: Jag kan spela det här i en ålders- och smakheterogen grupp. Alla måste inte gilla precis samma sak, och alla måste inte vara vuxna.
* Rytm: Spelet går oftast snabbt på rätt ställen och bromsar in på rätt ställen. Ett svärdshugg tar inte en evighet att avgöra, och en armbrytning, ett schackparti eller en sjukdomskamp är inte över på ett ögonblick (p.g.a. motståndstabellen).
* Textkvalitet: Det har en välkorrad, avslappnad prosa, inte en adjektivsjuk, satsradad drapa.
* Omfång: Det är ganska matigt med text, men samtidigt väldigt långt från dagens 320-sidiga tegelstenar.
* Presentation: Det har en låda med häften, golvplaner, tärningar, rollformulär och figurer. Det är roligare än bara en bok, känner jag.
* Bokkvalitet: Det är ett hållbart häfte på riktigt bokpapper med ikoniska illustrationer, inte en tegelsten av glattiga fyrfärgssidor med generiska illustrationer.
* Enkelhet: Det tar två minuter att förklara reglerna och en sekund att förklara genren. Jag behöver inte skicka hem spelaren med boken och meddela att vi ses när vederbörande läst/pluggat in den.
* Komma-igång-tid: Jag hinner göra rollpersoner och spela ett kort äventyr på ett par timmar. Jag måste inte boka ett särskilt möte där man bara gör rollpersoner.
När jag har kul med DoD -85 samverkar de här faktorerna. Jag tycker jag har spel som på enskilda av dessa punkter är ännu bättre och spel som är bättre på helt andra punkter. Men jag är inte jätteförvånad att det finns folk som tycker DoD -85 fortfarande är bäst, och jag tycker det är spännande att försöka förklara detta speltekniskt snarare än att avfärda deras intryck som okunniga, nostalgiska etc.
Vad gillar du med DoD -85?
Undrar
Christian
* Det är jättebra på att göra det centrala spelarvalet genomskinligt. Om jag väljer mellan två handlingar vet jag mina chanser att klara båda. Jag gör inte valet i blindo som man gör när det handlar om tärningspölar och motslag.
* Anpassningsbarhet: Jag kan jag enkelt ändra reglerna så att de passar mig och min grupp. Jag kan enkelt använda spelet med en annan setting än den tänkta/implicerade.
* Bredd: Jag kan spela det här i en ålders- och smakheterogen grupp. Alla måste inte gilla precis samma sak, och alla måste inte vara vuxna.
* Rytm: Spelet går oftast snabbt på rätt ställen och bromsar in på rätt ställen. Ett svärdshugg tar inte en evighet att avgöra, och en armbrytning, ett schackparti eller en sjukdomskamp är inte över på ett ögonblick (p.g.a. motståndstabellen).
* Textkvalitet: Det har en välkorrad, avslappnad prosa, inte en adjektivsjuk, satsradad drapa.
* Omfång: Det är ganska matigt med text, men samtidigt väldigt långt från dagens 320-sidiga tegelstenar.
* Presentation: Det har en låda med häften, golvplaner, tärningar, rollformulär och figurer. Det är roligare än bara en bok, känner jag.
* Bokkvalitet: Det är ett hållbart häfte på riktigt bokpapper med ikoniska illustrationer, inte en tegelsten av glattiga fyrfärgssidor med generiska illustrationer.
* Enkelhet: Det tar två minuter att förklara reglerna och en sekund att förklara genren. Jag behöver inte skicka hem spelaren med boken och meddela att vi ses när vederbörande läst/pluggat in den.
* Komma-igång-tid: Jag hinner göra rollpersoner och spela ett kort äventyr på ett par timmar. Jag måste inte boka ett särskilt möte där man bara gör rollpersoner.
När jag har kul med DoD -85 samverkar de här faktorerna. Jag tycker jag har spel som på enskilda av dessa punkter är ännu bättre och spel som är bättre på helt andra punkter. Men jag är inte jätteförvånad att det finns folk som tycker DoD -85 fortfarande är bäst, och jag tycker det är spännande att försöka förklara detta speltekniskt snarare än att avfärda deras intryck som okunniga, nostalgiska etc.
Vad gillar du med DoD -85?
Undrar
Christian