Vad som spelar roll:
Få alla att känna sig inkluderande och att tänka på att spela SLPs gentemot de spelare i gruppen som tar minst utrymme under spel.
Ha bra känsla för när det är dags att gasa, dvs. öka tempo genom att föra handlingen framåt.
Dito att och bromsa, dvs, låta spelarna rollspela sinsemellan eller med SLP i "sociala situationer" som inte nödvändigtvis för handligen framåt.
Tillåta spelaragens i karaktärernas omgivning, man ska inte bli bromsad om man råkar kasta ett glödande kol efter buset på morgontimmarna i värdshuset för att "elden är utrakad av pigan" och inte behöva fråga om det finns en sten på golvet i gruvan man vevar runt i.
Vad som inte spelar nån jättestor roll:
Hur van man är med regler, det finns det alltid nån som kan klura ut under spel om det behövs.
Hur van man är med prepping, det är liksom ok att man måste kolla i listor, böcker osv under spel.
Hur van man är att agera som karaktärer, jag behöver inte roliga röster, tydligt kroppspråk eller att SL råkar säga fel namn på grejor.
Vad som är ett måste för allt annat än superkorta kampanjer/oneshots:
Att jag känner att SL är en person jag skulle kunna bjuda med på långhelg på random grej eller där man är välkommen på soffan om ens ägodelar random skulle brinna upp/försvinna. Personkemi helt enkelt.
Vad jag avskyr:
SLs som använder slumptabeller under spel, kör äventyr/kampanjer utan tydliga mål och stoppar in pussel/fällor som måste lösas för att spelet ska gå vidare (man ska få bonusar av att lösa saker, inte straffas för att man är dum).