Jag upplever att det finns minst två typer av hybridfantasy, som är svåra att klassificera. Dessa har element både av gladfantasy och av grimdark:
Den ena skulle jag kalla bitterljuv, och mästaren inom den genren torde vara Guy Gavriel Kay, vars hela produktion står som praktexempel på genren. Även Tolkien kvalar dock solitt in här, liksom Jack Vances trilogi "Lyonesse". Den bitterljuva fantasyn kännetecknas av en romantisk nostalgi och en extremt stark kärlek till skönhet, och språket den skrivs med är ofta mycket ödesmättat och estetiskt. Världen som beskrivs är dock fylld av illvilja och mörker, orättvisa strukturer, maktmissbruk och mer eller mindre utdragna skildringar av misär, övergrepp och tortyr.
När det kommer till rollspel har Eon starka drag av bitterljuv fantasy, och även tex Changeling - the Dreaming. "Stealth dark" som tex A Red and Pleasant Land är en väldigt nära besläktad stil.
Den andra skulle jag kalla D&D deconstruction (men är öppen för bättre termer), och ett praktexempel är väl Goblin Slayer; ovan nämnda Lyonesse är en hybrid mellan denna stil och den bitterljuva. D&D deconstruction präglas av en initialt naivistiskt skildrad värld, full av harmoni, dataspelslogik och glättiga fantasy-troper. Superlativ magi, magikergillen, rokoko-klänningar på medeltiden, elektriska lampor, kloaker under varje stad, ringbrynjebikinis, bardiskar, demoninvasioner, levelsystem; inget element är för ansträngt eller för kliché. Men eftersom denna fantasy ofta är skapad av japaner väntar den inte länge innan ridån rycks undan och tortyrporren tar vid. Vänskap, hopp och hjältemod förblir viktiga krafter i settingen, men inget olycksöde är för dystert, ingen misär för extrem. Vänta er
broken birds,
break the cutie,
heroic BSoDs och massor av smärta, våld och död.