Tips för att spelleda

[Toanme]

Jag har börjat ägna mig åt rollspel på äldre dagar, efter ett upoehåll på 39 år, en hobby som jag delar med min 12 åriga son. Jag har fått in honom på Drakar och Demoner och han har fått några av sina vänner intresserade med.
Nu är tanken att jag ska spelleda dessa spelarna och jag tror de skulle kunna klassas som nybörjare. Bör jag då under ett äventyr försöka leda dem på rätt spår? Att till exempel leda dem in på att kanske finna dolda ting eller liknande när äventyret beskriver att något väntar ifall man slår och lyckas med ett sådant slag?
Bör jag även "tvinga" dem att slå på allt eller kan man belöna dem med att slippa slå vissa slag ifall det gynnar tempo och spelet, samt som uppmuntran?

 

[EvilSpook]

Bör jag då under ett äventyr försöka leda dem på rätt spår? Att till exempel leda dem in på att kanske finna dolda ting eller liknande när äventyret beskriver att något väntar ifall man slår och lyckas med ett sådant slag? Bör jag även "tvinga" dem att slå på allt eller kan man belöna dem med att slippa slå vissa slag ifall det gynnar tempo och spelet, samt som uppmuntran?

Ja - hjälp dem så mycket som behövs och så mycket att de får en kul upplevelse.
Med tiden kan man ta bort stödhjulen och ställa dem inför knivigare situationer, när du märker att de tycker det är roligt.
Men det finns inget egenvärde i att vara hård, följa reglerna eller "spela rätt". Om inte spelarna uttryckligen säger att de vill det.

Lycka till!
//EvilSpook

 

[Albrekt]

Bör jag även "tvinga" dem att slå på allt eller kan man belöna dem med att slippa slå vissa slag ifall det gynnar tempo och spelet, samt som uppmuntran?

Som @EvilSpook säger, var flexibel och låt vad som känns kul bestämma.

Min erfarenhet är att nya spelare har en tendens att vilja slå hela tiden. Så uppmuntran från SL att inte konstant klistra ögonen vid karaktärsbladet brukar vara bättre i början. RPn är bra på Finna Dolda Ting, så spelaren vill slå för det i alla situationer. Den som har en hammare tycker att alla problem ser ut som spikar.

Uppmuntra dina spelare att leva sig in i sina RP och situationen i stället, och sedan beskriva vad de gör och vad de vill åstadkomma. Efter det kan SL föreslå när det passar att slå för en färdighet och vilken färdighet det i så fall blir.

 

[Zire]

Jag har börjat ägna mig åt rollspel på äldre dagar, efter ett upoehåll på 39 år, en hobby som jag delar med min 12 åriga son. Jag har fått in honom på Drakar och Demoner och han har fått några av sina vänner intresserade med.
Nu är tanken att jag ska spelleda dessa spelarna och jag tror de skulle kunna klassas som nybörjare. Bör jag då under ett äventyr försöka leda dem på rätt spår? Att till exempel leda dem in på att kanske finna dolda ting eller liknande när äventyret beskriver att något väntar ifall man slår och lyckas med ett sådant slag?
Bör jag även "tvinga" dem att slå på allt eller kan man belöna dem med att slippa slå vissa slag ifall det gynnar tempo och spelet, samt som uppmuntran?

Det finns ju lite olika stilar och filosofier kring detta. Som ovan SL som ska spela med ovana spelare så tänker jag att bästa tipset är att tänka att du inte vill att det ska bli svårt för dem nu i början. Alltså att om de riskerar att köra fast så kan du försöka göra det lättare genom att "fuska". De kanske letar något, men har tolkat situationen helt fel och därför letar på fel ställe. Kanske är problemet att de inte har kommit in i tänket än, att de inte samarbetar bra nog, att du har beskrivit något på ett sätt så att du har avlett dem, ett moment i äventyret är för svårt eller vad det kan vara. Grejen är att det är naturligt att sånt händer, framför allt när man är en ny grupp.

Men fuska med måtta, ändra bara så små detaljer som behövs för att komma vidare annars finns risken att det blir rörigt om du både ska improvisera om äventyret och försöka följa ett färdigskrivet. Så tänk att du vill göra det enklare där du bedömer att det blir för svårt för dem.

Var försiktig med att tänka att de måste ta sig framåt. Det är skillnad på om de försöker hitta lösningen men misslyckas, eller om de för stunden inte försöker ta sig framåt utan kör ett litet sidospår och har kul med det. Så länge alla har kul gör du rätt!

 

[Mikl]

Spela med barn är kul, jag har gjort det en hel del.

Saker som funkar för mig är att inte överarbeta äventyrens komplexitet. Det räcker med en skattkarta där X är en spännande plats, en monsterfajt på vägen, och en knasig SLP någonstans så har vi ett äventyr. Man behöver inte heller vara rädd för att återanvända gamla troper (uppdragsgivare på värdshus, en grotta under ett vattenfall, såna saker).
Av detta följer att du inte behöver gömma viktiga saker bakom färdighetsslag eller att de letar på rätt ställe. Enkelt är bäst.

Barn kan ibland zooma in på något som man själv tycker är ett sidospår. Det kan vara att skaffa ett specifikt husdjur, vapen eller fortskaffningsmedel. Om det händer, spela med! Det är ju det som just det här barnet går igång på.

Hoppas ni får det kul!

 

[Samiloth]

Låt dem pröva på olika spelstilar; snabbt spel, tabellrullande, med mer eller mindre regler etc. Sen låt dem säga vad de föredrar. Smyg in lite perspektivskifte i spel, en skurk de kan gilla trots att hen är ond, en hjälte de kan ogilla, få dem att se situationer och problem från andra perspektiv än sina egna då det inte är deras förmåga att lösa saker som jämt är aktuellt, utan karaktärernas.

Låt dem lyckas överlag till att börja med, sen får konsekvenser bli något de blir vana vid. När de väl inser att de kan misslyckas med saker så kommer de bli desto stoltare och gladare när de lyckas. Framför allt; prata med dem om spelet så du får veta vad de vill ha, förklara ifall du tänker annorlunda och varför, sen ser ni vart ni landar.