Hejsan
Det verkar som många rollspelsgrupper väljer att låta spelarna slå sina tärningar själva och dessutom låta dem ha sina egna favorittärningar osv...
Tanken som slår mig när jag läser om sådant är att det måste bli hemskt stojigt och väldans mycket rollSPEL av det hela. Att mycket av stämingen och trovärdigheten försvinner och ersätts med vinna/förlora.
Det verkar som om man ser ett lyckat slag i t.ex. en strid som en seger i sig och inte som en händelse (postitiv då...) som påverkar handlingen vidare på sitt sätt.
Jag har aldrig spelat med öppna tärningar så jag är lite intresserad av hur man lyckas bibehålla strämningen och SL:s makt att påverka händelseförloppet. Eller så är jag kanske helt ute och cyklar. Öppna tärningar kanske inte används i någon större utsräckning.
//tlsrm
Det verkar som många rollspelsgrupper väljer att låta spelarna slå sina tärningar själva och dessutom låta dem ha sina egna favorittärningar osv...
Tanken som slår mig när jag läser om sådant är att det måste bli hemskt stojigt och väldans mycket rollSPEL av det hela. Att mycket av stämingen och trovärdigheten försvinner och ersätts med vinna/förlora.
Det verkar som om man ser ett lyckat slag i t.ex. en strid som en seger i sig och inte som en händelse (postitiv då...) som påverkar handlingen vidare på sitt sätt.
Jag har aldrig spelat med öppna tärningar så jag är lite intresserad av hur man lyckas bibehålla strämningen och SL:s makt att påverka händelseförloppet. Eller så är jag kanske helt ute och cyklar. Öppna tärningar kanske inte används i någon större utsräckning.
//tlsrm