Dark Lotus
Warrior
Hej ni alla eon-spelare eller spel-ledare ,tänkte kolla med er angående vad ni tycker om en viss inledningstext.
Det skulle uppskattas vad ni tycker om den dvs.
Den bör lyssnas med davinci-code soundtracket (ifrån första tracket tills ni läst klart).
http://open.spotify.com/track/5a6kU8sp0D7YqfS7DG2gzY
http://open.spotify.com/track/4Pbf5WzUeZKM23GQO1SJ84
(enjoy)
Inte allt för långt bort i en gammal djup mörk gran skog, så står en ensam skugga för sig själv i en nedrasad ruin. Där står den ensamma figuren i sina skuggor och håller i ett svärd med sina två händer. Det verkar komma en blick ifrån skuggan under den mörka huvan , med en stor beundran emot det svärd som två ådriga och nästintill benlika händer verkar hålla ett hårt grepp om.
Den mörka vålnaden känner des vikt igenom att lyfta det lätt upp och ned med lätt vikta armar, svärdet lätt framåtlutat och verkar känna sig bekväm med det.
Den mörka kåpan, som täcker denna varelse visar inte mkt av vem han eller hon kan vara.
Denna mörka gestaltning avbryts snart i sin tystnad och i sin ensamhet av sin egna kyliga röst med en lismande ton..
(gestalten) Utan dig så hade detta inte varit möjligt..Din beskrivning var alldeles precis och exakt. Det ser ut som jag är skyldig dig en tjänst du eldförste av ka-zo-dra..
Det tänds till eld bakom denna mörkt klädda gestalt, ifrån en gammal eldstad som står precis strax bakom denna mörka vålnad. Skuggorna kastas bakåt ifrån gestalten emot det utnötta stenbelagda gråa golvet, ifrån elden som plötsligt slog till liv ifrån ingenstans i eldstaden. Skuggan står sig lång bakom gestalten i detta intensiva ljusgula, som nu tycks tona om sig till ett mörkrött tungt sken.
Och ifrån lågorna kommer en knastrande mörk röst.
(Demon) - Du har hittat svärdet med min beskrivning… Som en del i vårat förra avtal.
Den mörka gestalningen ger ifrån sig en rätt så nöjd, men endå en kylig ton..
(Gestalten) – Ja sannerligen . Nu äntligen åter håller jag ett av dom mäktigaste vapen i mundana ,i mina händer igen.. Detta vapen ska bli ännu mäktigare med mina krafter.
Jag ska förädla detta mäktiga stål och bringa skräck i det och till de krigare som ser denna klinga.
Den mörka gestalten vänder sig nu med sin hela kropp emot eldstaden med svärdet i sin högra hand ,med svärdsudden pekande emot det gråa stengolvet. Eldstaden brinner för fullt och gestalten inväntar ett svar med ett givande intresse för vad denna demon hade att säga.
(Demonen) – Nu med en sådan makt till gänglig i dina händer, så finns det ingen som kan stoppa oss och du skyldig mig en tjänst , nu när du har fått det du behöver…
Gestalten tar snabbt till talan, nästan allt för otåligt.
Då det verkar som en erfaren som vet vad som gäller när det angår demoner.
(Gestalten) – Vad var det du ville ha i gengäld denna gång eldförste?
Den knastrade elden formar om sig till ett demoniskt ansikte som knastrar ut i lågorna.
Ett Horn som sticker ut på vardera sida av den breda pannan som virvlar runt som två getabockshorn fast robustare och mer slitna . Två djupa och svarta ögon som inte tycks ha något slut i sitt mörker.
Skalpen är alldeles blank och rund baktill ,inte ens ett enda hårstrå tycks finnas i denna brinnande avbildning ,en humanoid form. Tänder som ser ut som ett par robusta klor som sticker ut snett, varstans i både över och underkäken. Elden brinner runt ansiktet som är väldigt robust, skrämmande och manligt. Ansiket lysses upp i mörk röda och mörk gula färgtoner ifrån eldlågorna ,likt den glöd som brinner. Det ger ett skrämmande intryckt, samtidigt hemska demoniska plan som ligger nu i bakgrunden. Där i den brinnande och djupa eldstaden. Därmed fortsätter demonen tala med sin knastriga och mörka röst:
(Demonen) -Det finns tre krigare som stör mina planer. De leds av en annan motståndare här nere på mitt plan och det stör min maktposition här nere. Döda dem så är du inte mig skyldig något mer.
Svärdet som den mörkklädde gestalten håller i, sänks ned i sin skida igen och ett ilande skärande ljud hörs när det glider ned i sin mörkbrunna läderskida . Den mörka gestalten i kåpan nickar med en bestämd nickning emot lågorna och avbryter tystnaden igen med sin kyliga röst.
(Gestalten) – Vilka är det jag söker?
Det brinnande ansiktet blir allt allvarligare i sin djupa blick och tar till sin ekande o djupa stämma med följande ord;
(Demonen) – Det är 3 personer. En liten kort och övermodig dvärg vid namn bzot ,kort men samtidigt robust och ett buskigt halvbrunt halvgrått skägg med två djupa mörka ögon. En alv vid namn alean ,som bär sitt namn numera som en förrädare med långa och spetsiga öron samt långt blont hår och två skinnande blå ögon . En mänsklig krigare som bär namnet daac som ännu har sin mänskliga natur med sin naturliga utstrålning . Nötbrunt hår och smaragdgröna ögon. Dac och bzot har störtat ned en alvstad och fått denna alv att förråda sina egna. Bzot den vresiga krigar dvärgen och Alean den utmärkte skytten, är inte som de sig längre bör vara i sin natur. De alla tre bär rustningar i en onaturlig demonisk form. Det lär inte vara svårt för en mäktig person som dig att se vilka de är.
Elden flammar upp i eldstaden och ansiktet försvinner bort i en välmande låga som brinner till i ett intensivt sken. Elden dansar vildt och formar om sig efter hur dessa krigare ser ut , även visar i form vilken stad de råkar befinna sig.
Det är sig en bekant omgivning ,då den känner igen en viss religiös byggnad i de brinnande lågorna. Det verkar nästan vara ett ödets ironi av alla dessa städer som skulle besökas. Därefter följer det en långsam nickning åter under den mörka huvan och gör en snabb handrörelse ,där handflatan vänds upp och böjer sig under dennes underkropp för en djup elegant bugning och därmed en given respekt till demonen. Därefter vänder den mörka vållanden sig i en riktning in emot skogen som finns bakom dessa ruiner gestalten står i . Vandrandes ifrån eldstaden in i en riktning emot skogen som ligger bakom dessa ruiner för att nu söka upp dessa krigare. Förutom den mörka gestaltens tunga fotsteg hörs även lättare fotsteg som följer tätt i en ranglande tystnad. Ljuset och lågorna slocknar sakta i bakgrunden bakom i ruinerna i samband med ett djupt demoniskt vrål som ekar ut i skogen. Fåglar runtomkring i skogen flygger upp ur träden i skogen och lyfter emot den mörka svarta natt himmelen som tycks täkas av mörka moln . Tunga vingslag hörs igenom den tysta skogen. Ljusskenet tonar bort i bakgrunden med varje fotstegen denna gestalt tar och tätt följt av ett monotont ranglande ljud. I en kylig stämma talar den mörka Gestalten i lågt ton för sig själv;
(Gestalten) – Detta är ett jobb som lär kräva många undersåtar utan egna sinnen om vi ska lyckas ta ned dessa legendariska krigare…
Det skulle uppskattas vad ni tycker om den dvs.
Den bör lyssnas med davinci-code soundtracket (ifrån första tracket tills ni läst klart).
http://open.spotify.com/track/5a6kU8sp0D7YqfS7DG2gzY
http://open.spotify.com/track/4Pbf5WzUeZKM23GQO1SJ84
(enjoy)
Inte allt för långt bort i en gammal djup mörk gran skog, så står en ensam skugga för sig själv i en nedrasad ruin. Där står den ensamma figuren i sina skuggor och håller i ett svärd med sina två händer. Det verkar komma en blick ifrån skuggan under den mörka huvan , med en stor beundran emot det svärd som två ådriga och nästintill benlika händer verkar hålla ett hårt grepp om.
Den mörka vålnaden känner des vikt igenom att lyfta det lätt upp och ned med lätt vikta armar, svärdet lätt framåtlutat och verkar känna sig bekväm med det.
Den mörka kåpan, som täcker denna varelse visar inte mkt av vem han eller hon kan vara.
Denna mörka gestaltning avbryts snart i sin tystnad och i sin ensamhet av sin egna kyliga röst med en lismande ton..
(gestalten) Utan dig så hade detta inte varit möjligt..Din beskrivning var alldeles precis och exakt. Det ser ut som jag är skyldig dig en tjänst du eldförste av ka-zo-dra..
Det tänds till eld bakom denna mörkt klädda gestalt, ifrån en gammal eldstad som står precis strax bakom denna mörka vålnad. Skuggorna kastas bakåt ifrån gestalten emot det utnötta stenbelagda gråa golvet, ifrån elden som plötsligt slog till liv ifrån ingenstans i eldstaden. Skuggan står sig lång bakom gestalten i detta intensiva ljusgula, som nu tycks tona om sig till ett mörkrött tungt sken.
Och ifrån lågorna kommer en knastrande mörk röst.
(Demon) - Du har hittat svärdet med min beskrivning… Som en del i vårat förra avtal.
Den mörka gestalningen ger ifrån sig en rätt så nöjd, men endå en kylig ton..
(Gestalten) – Ja sannerligen . Nu äntligen åter håller jag ett av dom mäktigaste vapen i mundana ,i mina händer igen.. Detta vapen ska bli ännu mäktigare med mina krafter.
Jag ska förädla detta mäktiga stål och bringa skräck i det och till de krigare som ser denna klinga.
Den mörka gestalten vänder sig nu med sin hela kropp emot eldstaden med svärdet i sin högra hand ,med svärdsudden pekande emot det gråa stengolvet. Eldstaden brinner för fullt och gestalten inväntar ett svar med ett givande intresse för vad denna demon hade att säga.
(Demonen) – Nu med en sådan makt till gänglig i dina händer, så finns det ingen som kan stoppa oss och du skyldig mig en tjänst , nu när du har fått det du behöver…
Gestalten tar snabbt till talan, nästan allt för otåligt.
Då det verkar som en erfaren som vet vad som gäller när det angår demoner.
(Gestalten) – Vad var det du ville ha i gengäld denna gång eldförste?
Den knastrade elden formar om sig till ett demoniskt ansikte som knastrar ut i lågorna.
Ett Horn som sticker ut på vardera sida av den breda pannan som virvlar runt som två getabockshorn fast robustare och mer slitna . Två djupa och svarta ögon som inte tycks ha något slut i sitt mörker.
Skalpen är alldeles blank och rund baktill ,inte ens ett enda hårstrå tycks finnas i denna brinnande avbildning ,en humanoid form. Tänder som ser ut som ett par robusta klor som sticker ut snett, varstans i både över och underkäken. Elden brinner runt ansiktet som är väldigt robust, skrämmande och manligt. Ansiket lysses upp i mörk röda och mörk gula färgtoner ifrån eldlågorna ,likt den glöd som brinner. Det ger ett skrämmande intryckt, samtidigt hemska demoniska plan som ligger nu i bakgrunden. Där i den brinnande och djupa eldstaden. Därmed fortsätter demonen tala med sin knastriga och mörka röst:
(Demonen) -Det finns tre krigare som stör mina planer. De leds av en annan motståndare här nere på mitt plan och det stör min maktposition här nere. Döda dem så är du inte mig skyldig något mer.
Svärdet som den mörkklädde gestalten håller i, sänks ned i sin skida igen och ett ilande skärande ljud hörs när det glider ned i sin mörkbrunna läderskida . Den mörka gestalten i kåpan nickar med en bestämd nickning emot lågorna och avbryter tystnaden igen med sin kyliga röst.
(Gestalten) – Vilka är det jag söker?
Det brinnande ansiktet blir allt allvarligare i sin djupa blick och tar till sin ekande o djupa stämma med följande ord;
(Demonen) – Det är 3 personer. En liten kort och övermodig dvärg vid namn bzot ,kort men samtidigt robust och ett buskigt halvbrunt halvgrått skägg med två djupa mörka ögon. En alv vid namn alean ,som bär sitt namn numera som en förrädare med långa och spetsiga öron samt långt blont hår och två skinnande blå ögon . En mänsklig krigare som bär namnet daac som ännu har sin mänskliga natur med sin naturliga utstrålning . Nötbrunt hår och smaragdgröna ögon. Dac och bzot har störtat ned en alvstad och fått denna alv att förråda sina egna. Bzot den vresiga krigar dvärgen och Alean den utmärkte skytten, är inte som de sig längre bör vara i sin natur. De alla tre bär rustningar i en onaturlig demonisk form. Det lär inte vara svårt för en mäktig person som dig att se vilka de är.
Elden flammar upp i eldstaden och ansiktet försvinner bort i en välmande låga som brinner till i ett intensivt sken. Elden dansar vildt och formar om sig efter hur dessa krigare ser ut , även visar i form vilken stad de råkar befinna sig.
Det är sig en bekant omgivning ,då den känner igen en viss religiös byggnad i de brinnande lågorna. Det verkar nästan vara ett ödets ironi av alla dessa städer som skulle besökas. Därefter följer det en långsam nickning åter under den mörka huvan och gör en snabb handrörelse ,där handflatan vänds upp och böjer sig under dennes underkropp för en djup elegant bugning och därmed en given respekt till demonen. Därefter vänder den mörka vållanden sig i en riktning in emot skogen som finns bakom dessa ruiner gestalten står i . Vandrandes ifrån eldstaden in i en riktning emot skogen som ligger bakom dessa ruiner för att nu söka upp dessa krigare. Förutom den mörka gestaltens tunga fotsteg hörs även lättare fotsteg som följer tätt i en ranglande tystnad. Ljuset och lågorna slocknar sakta i bakgrunden bakom i ruinerna i samband med ett djupt demoniskt vrål som ekar ut i skogen. Fåglar runtomkring i skogen flygger upp ur träden i skogen och lyfter emot den mörka svarta natt himmelen som tycks täkas av mörka moln . Tunga vingslag hörs igenom den tysta skogen. Ljusskenet tonar bort i bakgrunden med varje fotstegen denna gestalt tar och tätt följt av ett monotont ranglande ljud. I en kylig stämma talar den mörka Gestalten i lågt ton för sig själv;
(Gestalten) – Detta är ett jobb som lär kräva många undersåtar utan egna sinnen om vi ska lyckas ta ned dessa legendariska krigare…