Speltimmen v51–52 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat en timme av Cognition: An Erica Reed Thriller.

Det är ett peka-klickaspel (typ) där huvudpersonen är en kvinna med psykiska krafter, som kan se föremåls historik genom att röra vid dem. Inramningen är lite… Seven, typ.

Låter det här som en solid idé till ett spel? Det är det. Det är en riktigt bra idé, och den förtjänar bättre än det här.

Alltså, jag fattar att det här inte är ett AAA eller ens ett AA-spel. Kanske A, eller B? C? I dunno. Men det här är nästan ospelbart. När det funkar är det fortfarande skitdrygt, för att kontrollerna är dåligt programmerade och för att det t.ex. aldrig är tydligt vart man kan klicka för att gå och vilka ytor som bara är för syns skull. Det kan vara olika delar av samma golv eller markplätt – vänstra halva kan man gå rut på, högra inte. Spelet är också alldeles för förtjust i att ta bort kontrollen över muspekaren i tid och otid. De vanliga peka-klicka-grejerna man vant sig vid de senaste tio åren, med en hotkey för att se hotspots? Nope.

Musiken är i flera fall pinsamt kort. Första områdets musik är typ fem sekunder, och loopar. Jag höll på att sluta spela innan jag lyckades ta mig till nästa område.

Spelet är otroligt buggigt. Först frös det fullständigt när jag klickade på rätt sak för en av de tidiga lösningarna. Sedan, i den första delens klimax, slutade den registrera knapptryckningar. Jag dog flera gånger för att spelet inte ville låta mig klicka på rätt saker.

Grafiken är grotesk. Alltså, de målade bakgrunderna är väl OK. Men den som ritat människorna i de små motion comics-serierutorna är inte speciellt duktig på att rita människor. Och 3D-modellerna ser ut som groteska mardrömsmonster, framför allt när de försöker prata.

Så… En bra idé till ett spel, tyvärr riktigt dåligt utfört.

BETYG: 80−

 

[Tant Ragnar]

Jag har spelat *Casual Birder* och *Whitewater Whipeout* på Playdate.

Playdate är en pytteliten gul retrokonsoll med en svartvit skärm (inga gråskalor, inget inbyggt ljus i skärmen) och en vev (fungerar som en extra input till kontroller).

De medföljande spelen släpps som en ”säsong”, med två nya spel per vecka.

Whitewater wipeout är typ en remake av surfing-spelet från California Games (som jag inte spelat). Du surfar på en våg, styr med veven, och försöker bygga upp fart och göra trix för att få så många poäng som möjligt innan du ramlar. Spelet är, i all sin enkelhet, rätt kul! Kontrollerna (med veven) fungerar bra, samtidigt som det inte är trivialt enkelt att bygga upp en hög fart (som låter dig hoppa högre och göra fler trick).

Casual Birder är en pokemon-klon (baserat på de äldre spelen, från Game Boy). Du går runt i en liten värld (med ställen som ”mörka grottan”, ”höga berget”, ”byn” och ”stranden”) och knäpper bilder på fåglar till ditt fotoalbum. Och löser lite enklare pyssel/gåtor.

Än så länge 5/5 på Krankskalan med en rejäl brasklapp. Det här är kul, quirky och lite annorlunda spel på en väldigt enkel och rättfram manick. Jag gillar det lite av samma anledning som jag gillar e-bokläsare: prylen gör exakt en sak (spelar enkla spel), och har inte några övriga distraktioner (som exv en mobil har). Samtidigt är det väldigt klen hårdvara för priset man betalar. Och att behöva vänta en vecka på nya spel kan man såklart ha åsikter om (jag, som ofta blir helt paralyserad över att försöka välja vad jag ska kolla på Netflix gillar det!)

 

[Franz]

Då jag fått min Amiga 500 Mini i julklapp tänkte jag det kunde vara kul att recensera spelen på den konsolen.

Jag har spelat ungefär en timme på spelet Alien Breed. En gammal barndomsklassiker för mig! Kom över spelet när jag var kanske nio år strax efter att jag sett filmen Aliens och det var verkligen perfekt tajming!

Storyn har jag aldrig riktigt brytt mig om. Du är en soldat och ska panga aliens på vad jag tror är en övergiven militärbas. Banorna är som labyrinter och det finns låsta dörrar överallt. Du hittar nycklar, pengar, liv och ammo i korridorerna vilka även ofta kryllar av aliens.

Detta är ett riktigt bra spel som håller än idag! Stämningen är på topp, detta är ju ingen officiell adaption av filmen Aliens, men det hade lika gärna kunnat vara det! Jag är ju rätt dålig på spel och tyckte detta var riktigt svårt, men det är svårt på rätt sätt! Dör man känner man att man vill försöka igen och det är ett spel som gör att du första gången du testar banorna befinner dig i ständig fara och att din överlevnad hänger på ett hår, men när du väl kan banorna är du en badass aliendödarmaskin som ingen kan stoppa! Mycket tillfredsställande!

Jag kommer absolut att återkomma till detta spel!

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Still Life.

Still Life är spelet som Cognition hemskt gärna vill vara. Peka-klicka, 3D-modeller mot förrenderade / målade bakgrunder, voice acting, en lite Se7en-aktig vibb.

Men, you know. Bra, istället för dåligt.

Jag menar, klart det har sina issues. Bakgrunderna är sönderkomprimerade jpegs och filmsekvenserna… vi kan väl säga att spelet skulle må bra av en remaster? Med moderna komprimeringsalgoritmer? Det finns en bugg som gör att vissa saker går för fort om man inte fixar buggen som gör att spelet körs utan vscync på windows 10 och senare. Det finns små grafiska glitchar här och var. Spelet saknar en del moderna QoL-grejer som möjligheten att pausa/skippa filmsekvenser eller att enkelt kunna se vilka hotspots som finns.

Men där Cognition känns som en hoper janky buggar som satts ihop till ett spel med hjälp av gem och häftmassa, är det här ett solitt spel. Karaktärerna är relativt välskrivna, röstisarna gör ett dugligt jobb (allt banter känns ändå rätt genuint för att vara ett videospel). Musiken är inte en 4-sekunders-slinga…

Nu låter det som att jag säger att det här spelet är bra bara för att det är bättre än bajsshowen som vad Cognition, men så är det inte. När jag först spelade det här så pelade jag knappt något annat innan jag klarade det; jag tycker att det är bra på riktigt. Tvåan fastnade jag inte för; men det här är riktigt bra, och väl värt att spela igenom om man gillar peka-klicka-thrillerspel.

BETYG: 90+

 

[krank]

Jag har spelat Marvel Heroes Omega i typ en kvart och sedan tittat på inloggningsskärmen i 45 minuter för att komma upp över en timme.

Är det för att spelet är dåligt? Nej, absolut inte. Det lilla jag minns av det är typ att det är ett helt dugligt action-rollspel med Marveltema, och jag skulle gärna spela mer av det.

Tyvärr var det ett online-spel, som visserligen hade en kampanj som gick att spela ensam men som helt enkelt inte funkar utan servrarna. Som nu stängts ner.

Sånt här avskyr jag verkligen. Datorspel är också i princip det enda medie där det betraktas som normalt och självklart – jag kan fortfarande läsa en bok tryckt på 60-talet, men jag kan inte spela ett spel från 2016. Jag undrar hur man ens skulle göra för att få bukt med den här skiten? Lagstiftning? Branschen är ju inte det minsta intresserad av att självreglera; tvärtom verkar det bli värre för varje år. Jag tycker att dt borde vara någon form av krav: Om du bygger ett spel som spelas över internet, och lägger ner servrarna, ska spelet fortfarande gå att spela. Huruvida du uppnår det genom att implementera ett "offline-läge" vars karaktärer aldrig kan användas online eller om du släpper servern via open source spelar ingen roll överhuvudtaget, men det ska gå att spela spelet.

Överhuvudtaget är tv-spel ett medie där det här med preservation inte längre är möjligt. Det är som om varje bok hade ett bäst-före-datum. Games as a service är skräp och jag avskyr det.

BETYG: 75−

 

[krank]

Jag spelade just klart Final Fantasy XIII efter… alldeles, alldeles för lång tid. Tekniskt sett bara typ 70 timmars speltid, men jag har verkligen dragit fötterna efter mig. Det blev väldigt lite spelat under hösten.

Så, vad blir slutbetyget? Tja, jag har nu vant mig vid stridssystemet. Jag vet inte om jag tycker det är så roligt, och jag föredrar nog det i FF7 (det var ju som bekant det bästa), men det funkade. Jag skippade en himla masa optional content i slutänden och är OK med det.

Storyn… var inte den bästa jag varit med om, men inte heller den sämsta. Mot slutet blev den totalt jäkla bonkers bananas på ett sätt som framstår som psykedeliskt även med vanlig FF-standard i åtanke. Och då har jag spelat igenom FF8. Men ja, det är verkligen konstigt. Men på något sätt funkade det ändå, och jag brydde mig nog ändå om karaktärerna och så.

Spelets stora svaghet i mina ögon är nog, förutom stridssystemet, att det är lite linjärt för att vara Final Fantasy. Elementet av "stor världskarta" fanns inte riktigt. Hela spelet är en enda lång korridor, sedan kommer man till en hubb som man kan utforska lite från, och sen är det en korridor igen. Jag menar, även vanliga FF-spelen brukar vara väldigt linjära i liksom storyn, men man brukar åtminstone kunna utforska lite mer.

Men på det hela taget? Bra spel. Jag kommer nog att spela XIII-2 också, vad det lider. Vet inte om det blir direkt efter, dock. Något slags JRPG vill jag nog ha igång vid sidan av, men vad det blir får vi se.

 

[Max Raven]

Spelade igenom Citizen Sleeper som jag avslutade helt idag.

Du är en Sleeper, förrymd kopia av ett medvetande i en robotkropp som sakta håller på att falla sönder som kommit till en rymdstation som tidigare ägdes av ett företag. Nu måste du överleva, hitta något sätt att fixa din kropp och stoppa företaget från att dra tillbaka dig till dem. Det här är ett storyspel i visual novel-format - det är mycket text. Spelmässigt handlar det om att fördela "dagens tärningar" på handlingar och göra val - många handlingar har resultat- och hotklockor som tickar fram beroende på ens resultat. Det finns ett extra hackingmoment som används mycket för en storyline och sedan har några smådelar i några andra - därefter är det ganska meningslöst - man kan få minimala inkomster. Vilket är lite småtrist när man kör en hacker.

Det är bra skrivet men jag var rätt trött mot slutet. Det fanns inte så mycket spel i det hela i övrigt. Tyvärr. Det är värt att testa, men försök undvik att göra allt - spelet fungerade bäst när jag var fokuserad, och det öppnar upp lite väl mycket mot slutet, med en del riktigt dryga delar (som klockor som tar lång tid att fylla) - men är de många steg är de i regel tänkta som slut så det balanserar väl en del.

Värt att testa några timmar.