Speltimmen v21–24

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Beastslayer]

Jag kämpar på med Bloodlines 2.

Det här spelets utveckling tycks ha varit kantad av besvär kors och tvärs, och det märks. Inte alltid på det mest uppenbara sättet, men i känslan av att spelet inte riktigt vet vad det vill vara, och att det känns ihopsytt till n¨got det kanske int helt var tänkt att vara från början.

Det stora problemet för mig är att man slår sig igenom hela spelet. Inte bara ofta, inte bara ibland, utan hela vägen, åtminstone hitills, och inget verkar tyda på att det kommer vända. Det hade kanske fungerat bättre i ett annat vampyrspel, men i Vampire vill jag ha intriger, dialoger, smutsig politik, manipulation och obekväma val. Jag vill känna att jag rör mig genom ett nät av lojaliteter och lögner, Detta finns tills viss del, men man drar inte nytt av det fullt ut, på det vis att varje konflikt här alltid måste lösas med våld.

Det blir extra tydligt eftersom det första Bloodlines gav en helt annan känsla av frihet. Där kunde man klara spelet helt utan våld, eller åtminstone uppleva att samtal, smygande, manipulation och alternativa lösningar var centrala delar av spelet. Här känns våldet inte som ett av flera möjliga verktyg, utan som spelets grundläge. Det är tyvärr en ganska stor förlust för något som borde bygga på vampyrisk politik, socialt spel och farliga samtal, som Vampire sig bör göra, men icke.

Det finns absolut saker jag uppskattar. Stämningen glimtar till ibland, miljöerna är snygga, och det finns ögonblick där World of Darkness-känslan faktiskt får ta plats och även bitvis blommar. Men de delarna får ofta stå tillbaka för strider som varken är tillräckligt djupa för att bära spelet som action, eller tillräckligt sparsamma för att kännas hotfulla när de väl sker.

Jag tycker inte att Bloodlines 2 är ospelbart eller totalt misslyckat. Det är snarare ett spel som fungerar, men som hela tiden påminner mig om ett mycket bättre spel det hade kunnat vara. Jag fortsätter spela mer av envishet och gammal kärlek till Vampire än av ren spelglädje.

Jag kan inte helt förhålla mig till betygskalan som anges utan ger 50/100. För mig är det godkänt, men inte mer. Det är ett spel som går att spela och som har vissa kvaliteter, men också ett spel där de viktigaste delarna av vad jag vill ha ut av Vampire har fått stå tillbaka för alldeles för mycket ett massivt blodbad oavsett vilken klan man väljer att spela och agera.