Men som utmaning? Tja, så som jag tolkar utmaning så är det en viss tävlan
Jag tror personligen inte att utmaningsmomentet i sig kan sporra någon att skriva ett solospel. Det krävs för mycket jobb. Vad som behövs i form av uppmuntran tror jag snarare är ett samdeltagande; att man får några att prata med, någon att visa upp sina grejer för, några att visa upp sitt spel
med (så att man kan attrahera fler utomstående). Kort sagt; att man inte känner sig så ensam, samt att man lovas fler intresserade läsare när man väl är klar.
När det gäller den väl sammanhängande berättelsen är jag förresten inte helt säker. Visst; en handling som den i Usurper! i Tigerns Väg (går att ladda ner på Home of the Underdogs) hade kanske inte gått att samförfatta, men väldigt få riktiga solospel är skrivna på det viset, och vad jag hört är inte så många intresserade av den sortens handlingar i vilket fall som helst. Tvärtom tror jag det skulle gå mycket bra att utgå från tre akter såsom:
1. Staden där vår hjälte lever blir belägrad av monster. Han måste hålla ut tills en flyktväg öppnats och han kan fly.
2. Vår hjälte har flytt, och beger sig nu ut på en strapatsrik resa till monsterherren för att hämnas ödeläggelsen av staden.
3. Vår hjälte har nått fram till monsterherrens slott, vars rum och korridorer är fulla av fällor och mystiska varelser. Längst in väntar monsterherren själv.
...och sedan få brodera ut dessa händelser (och mellanhändelserna). Då har man ju enormt mycket frihet. Den första akten har ett ganska centralt tema, men den andra akten är som vilket reseäventyr som helst, allt som kunde plockas in i Fördömda Skogen, Fasornas Djungel eller Skräckens Länder går att plocka in där. Och den tredje akten är lika öppen. Allt som gick att stoppa in i Deathtrap Dungeon eller Ondskans Borg skulle gå att stoppa in där.
Det skulle kort sagt vara väldigt fritt, även om man hade en övergripande röd tråd.
---
Själv gillade jag att skriva i samberättartrådarna vi hade här på forumet. De hade också ett färdigt utgångsläge, och de var inte tävlingar där någon skulle vinna. Tävlingsmomentet i sig är liksom inte särskilt viktigt (tror jag). Jag tror hjälpen och interaktionen och samprojektet är det viktiga, och dessa delar kommer enklast och friast fram under dessa omständigheter. Tror jag, alltså.
Att skriva egna solon vill jag göra ändå. Jag håller på med dem. Men jag får liksom inte någon extra drivkraft att skriva dem bara för att det finns en tävling som hägrar. Men jag tror att det skulle gå enklare om jag hade några som sporrade mig och några som hela tiden kunde läsa vad jag skrivit.
). 