Nekromanti Slutscener

[Legolas]

Har nu gått ett tag och funderat på en sak. En sak som har slagit mig är slutscenerna, i varje riktigt bra film så finns det en fantasktisk slutscen. Min nästa tanke var förståts, hur får man på ett bra sätt in detta i rollspel? Det känns som om man oftast när äventyret är slut bara vill ha mer... Den kännslan som infinner sig när man ser slutet på en film finns inte där. Om det är någon som har några bra tips på hur man spelleder en bra slutscen så vore det kul att veta.

Legolas

 

[DanielSchenström]

Jag tror att det viktigaste är att lägga in slutscenen på rätt ställe och veta vad den ska vara till. Slutet i ett äventyr brukar vara någon form av action, men när den är klar allt loot är plundrat osv så lägger man in den. Då kan man göra att man som på film visar nåt inte rp ser som när den döde skurken reser sig igen, eller så kan man köra nåt i stil med festscnere från det befriade kungariket. Tänk på konsekvensen av äventyret och använd det för att skapa en slutscen.

En film är dock till skillnad från kampanjspelande ett riktigt slut ocks, uppföljaren kommer inte veckan efter så det finns ett större behov av ett slut.

 

[Basenanji]

Bäste Legolas!
Intressant dilemma! Jag förstår och känner igen mig, fast ändå inte riktigt på samma sätt...

Ofta har jag en inre bild av att äventyret/scenariot/etc ska kunna liknas vid en film.Inte nödvändigtvis en sliskig actionrulle, men ändå. Att uppgörelsen med skurkarna ska kännas som om rp var ngn sorts hjältar som lyckas där alla andra misslyckas...

Dessvärre blir det inte alltid så för att spelarna och jag har olika uppfattning om vad en bra rollspelskväll egentligen är.

Mitt förslag till dig är sålunda:
Försök att göra en analys av på vilket sätt rollspel skiljer sig från film, och vad det får för konsekvenser .

Kanske är det bara du som tycker att slutscenen blev märkligt håglös, men där spelarna är otroligt nöjda med att ha kommit i mål! Kanske är det som om det vore film för spelarna!

Men man kan ju alltid utvecklas som sl och det lär nog droppa in råd från flera här.

Lycka till, hursomhelst

 

[regelslaktaren]

Tja, ofta fortsätter ju rollspelet redan nästa spelmöte. Något riktigt slut finns inte alltid. I enstaka äventyr har det funnits rena slutscener. En jag kommer att tänka på är när en atombomb dök upp för att en minut senare förvandlade rollpersonerna till stoft...
Jag brukar arbeta med bilder. Man får ta en paus från alla slag o funderingar mitt inne i nånting o bara beskriva hur coolt allting ser ut, just nu. Det fungerar bra.

 

[Eskil]

Gör det tydligt att det faktiskt är slut nu, så att det inte uppstår några missförstånd. Försök att se till så spelarna inte hoppar in och stör en eventuell beskrivning, mina gör det med jämna mellanrum, det är så fruktansvärt irriterande!

 

[Krille]

"Min nästa tanke var förståts, hur får man på ett bra sätt in detta i rollspel? Det känns som om man oftast när äventyret är slut bara vill ha mer..."

Avsluta kampanjen. Jag själv brukar köra i avslutade kampanjer. Dels är det lättare att få den där waow-känslan på slutet, och dels får man möjlighet att testa alla andra rollspel i hyllan om man slipper spela samma rollperson i samma spel om och om igen under åratal. Ett halvår till ett år i en kampanj är rätt lagom, och sen ska den ta slut!

Do you want to know more?

 

[chrull]

Tja.
I en kampanj vi spelade för ett år sedan var det vi spelare som avslutade det hela.
Vi sa tack och hej när vi besegrat spindeln i nätet och fått vår belöning. Vi var så utmattade av att precis lyckats överleva med våra rollpersoner att vi inte orkade mer. vår spelledare ville fortsätta, även om han gärna väntade tills nästa vecka, men vi ville ha mer tid på oss för att andas ut

Annars är ju slutscener bra på många sätt. Gör man det tydligt förstår spelarna att det är slut. Vill de sen ha mer finns det ju alltid uppföljare...
Är alla överens om att kampanjen ska ta slut när den är slut, och alltså sluta spela med rollpersonerna så kan man ju göra som i vissa filmer och BG2. helt enkelt berätta vad varje rollpersonerna gör resten av sitt liv... då borde det vara ganska klart...

chrull

 

[Ghorgareth]

Det bästa slutet är nog egentligen inte alltid helt genomtänkt. Man kan ha en ganska god idée, men spelarnas egna agerande påverkar ju ständigt spelets gång. Jag slutar ofta med öppna slut. Spelarna kanske har lyckats slutföra sitt uppdrag, men det rådande kriget utanför har de inte fått slut på eller liknande. Rollpersonerna har altså tagit sig en del av sträckan, men inte hela vägen fram. Problem finns kvar att lösa och saker och ting är inte helt rätt ställda än. Precis som det är i verkligheten, i många böcker, och en del filmer.