Dvärgagirighet
Då kommer jag osökt att ställa en följdfråga, som är av lite mer kampanjmässigt slag.
[Mina spelare Spoiler]
Mina rollpersoner hamnade i Colonan år 181 f.D på grund av ondska och argan list, och ett tag verkade det som om de var fast där. Emellertid hittade de en typ som kunde få dem tillbaka till den tid de kommit ifrån, men innan han sände dem åter tog de med en massa glömd kunskap med sig, eftersom det visade sig att det fanns en hel del att hämta från det storslagna imperiet.
En av rollpersonerna, en dvärg, for till Kholon Renk Roghan som vid den tiden innehöll flera hundra tusen dvärgar och en av de största vapenindustrierna som världen dittills skådat, och lyckades genom lite god diplomati och löften att inte inom tusen års tid och allt vad det var avslöja något, få ritningar över smedjorna och ugnarna och det mesta av den teknik som Roghandvärgarna använde för sina industrier, kunskap som gått förlorad genom åren i tirakkrig och alvkrig och liknande.
I alla fall, väl tillbaka i Consaber i deras egen tid tog han kontakt med rikskonnetabeln (den som härskar i landet för tillfället efter att kungaparet blivit utsatta för diverse onda planer) som hänvisade honom till arméns befälhavare, som blev eld och lågor över tanken på en dvärgisk vapenfabrik inom Consabers gränser och sa att han gärna skulle köpa det som dvärgen kunde hosta fram i vapenväg.
RP:n gick till Narekh och frågade om de hade lust att bistå med arbetare, varvid Mäster Smed först försökte lura ifrån dvärgen de eftertraktade ritningarna men sedan resignerade till att kräva en stor del av vinsten samt att få bygga ett massivt försvarsverk kring vapenindustrin som RP:n ville ha i sin kompis baronens förläning. Mäster Smed vill nämligen som alla andra ha god kontroll över den intressanta teknologin, och kommer att gradvis försöka få mer och mer makt över alltsammans...
Allt detta samtidigt som kungen av Narekh nästan svalde sitt skägg när han fick höra om ritningarna eftersom han (eller var det en hon?) visst hade tillgång till de ritningarna, bevarade i ett urgammalt valv någonstans, men svurit att använda dem eftersom dvärgakungarna kommit överens om att aldrig mer göra så mycket vapen att de var tvungna att sälja bort dem till människorna. Nu kommer händelserna tids nog att kunna starta ett mindre inbördeskrig mellan dvärgarna, när Roghan får höra talas om att deras heliga ritningar är i händerna på en pengahungrig Ghordvärg, men det blir ett senare kapitel...
Där mina tankegångar började (ber om ursäkt ifall det tog tid) var att RP:n var väldigt snäsig mot Calnias skråmästare för smederna, som inte alls var så glad över att få en konkurrent. Det jag tänkte fråga var alltså, i Consabers samhälle, vilka resurser har en gillesmästare att ta till när det gäller att stoppa nykomlingar? Är det böter och näringsförbud som gäller, eller kan kan applicera det lilla som står i Consaberboken om saken (det står tex att frilansande lotsar brukar hängas, har jag för mig), trots att detta handlar om en helt ny sorts industri långt uppe i bergen?
Några tankar, o ni som lyckas förstå vad jag menar eller bara ta er ända hit ner ändå?