Nekromanti skräck
- Thread starter Angmar
- Start date
Rising
Vila i frid
Det handlar först och främst om att få spelstämningen att bli tät och mörk. Du får ta bort sånt som känns "datorspel" med vanlig fantasy och göra hela spelupplevelsen mer ödesmättad. Om spelarna ser att de kan köpa ultra magical chrystal plate mail med resorband som klarar att absorbera en anstormande kanonkula så köper de en sådan och känner sig överlägsna alla monster i världen.
Inte särskilt läskigt.
Dark Fantasy handlar mycket om miljöer och bakgrundsinfo för att sätta spelsessionerna i en skrämmande stämning. Det gör den genren ganska svår för oss amatörskapare att slå oss in på. Annars handlar det mycket om att hitta på något eget som särpräglar din idé från allt annat som finns på marknaden. Ett sådant spel är ju aldrig "onödigt" i alla fall. Finns det något värre än att göra ett rollspel som bara försvinner i mängden?
Jag hade en idé om ett skräckfantasyspel som skulle utspela sig i ett riktigt kargt vargavinterlandskap under något som liknade vikingatid. Riktiga hjältar var tjocka och robusta och hade god hand med både fäkreatur och otyg. Spelet hade bara fyra monster; Ulvar, Troll, Gastar och Gengångare, men det var nog så läskigt.
Varje karaktär hade en sorts Livsmål-faktor som kallades Frid, och varje gång en spelare var i "ofrid" (genom skada, sjukdom, girighet, maktbegär eller svartsjuka, typ) så sjönk den faktorn, och den kunde bara ökas genom att man sov länge eller drack mycket mjöd. Det blev en avgörande faktor; för om man dog och hade låg frid så var det livsviktigt att inte kroppen begravdes i snön. Då var man nästan säker på att den personen skulle gå igen redan dagen därpå. Man kunde inte kånka för mycket på kroppen heller, eller ha den inomhus, för lukten av förruttnat kött attraherade ulvarna. Brände man kroppen så kunde själen irra vidare som en läskig Gast, och mot dem fanns det ingen blot... Det var ett djävla sjå att avgöra vad man skulle göra med alla kroppar innan tjälen släppte och man kunde begrava dem ordentligt. Därför ville ingen att de stora krigarna skulle dö i strid innan de hade tillräckligt hög Frid, vilket i sin tur resulterade i att alla stridsdugliga karlar var stupfulla under äventyret, och alla smånissar kunde vara nyktra och sno allt guld från trollen...
Det räckte inte direkt för ett helt rollspel utan blev trist ganska fort. Men det var en halvcool idé i alla fall. Försök hitta en helt orginell idé själv. Det är den som hela spelet hänger på till slut.
/Rising
Inte särskilt läskigt.
Dark Fantasy handlar mycket om miljöer och bakgrundsinfo för att sätta spelsessionerna i en skrämmande stämning. Det gör den genren ganska svår för oss amatörskapare att slå oss in på. Annars handlar det mycket om att hitta på något eget som särpräglar din idé från allt annat som finns på marknaden. Ett sådant spel är ju aldrig "onödigt" i alla fall. Finns det något värre än att göra ett rollspel som bara försvinner i mängden?
Jag hade en idé om ett skräckfantasyspel som skulle utspela sig i ett riktigt kargt vargavinterlandskap under något som liknade vikingatid. Riktiga hjältar var tjocka och robusta och hade god hand med både fäkreatur och otyg. Spelet hade bara fyra monster; Ulvar, Troll, Gastar och Gengångare, men det var nog så läskigt.
Varje karaktär hade en sorts Livsmål-faktor som kallades Frid, och varje gång en spelare var i "ofrid" (genom skada, sjukdom, girighet, maktbegär eller svartsjuka, typ) så sjönk den faktorn, och den kunde bara ökas genom att man sov länge eller drack mycket mjöd. Det blev en avgörande faktor; för om man dog och hade låg frid så var det livsviktigt att inte kroppen begravdes i snön. Då var man nästan säker på att den personen skulle gå igen redan dagen därpå. Man kunde inte kånka för mycket på kroppen heller, eller ha den inomhus, för lukten av förruttnat kött attraherade ulvarna. Brände man kroppen så kunde själen irra vidare som en läskig Gast, och mot dem fanns det ingen blot... Det var ett djävla sjå att avgöra vad man skulle göra med alla kroppar innan tjälen släppte och man kunde begrava dem ordentligt. Därför ville ingen att de stora krigarna skulle dö i strid innan de hade tillräckligt hög Frid, vilket i sin tur resulterade i att alla stridsdugliga karlar var stupfulla under äventyret, och alla smånissar kunde vara nyktra och sno allt guld från trollen...
Det räckte inte direkt för ett helt rollspel utan blev trist ganska fort. Men det var en halvcool idé i alla fall. Försök hitta en helt orginell idé själv. Det är den som hela spelet hänger på till slut.
/Rising