Absolut. I mitt "lagom bra jämfört med rustning" underförstod jag att både sköld och rustning bör vara jävligt bra.
Jag tror att en bra lösning är att se till att de är mycket bra men också besvärliga. Tyvärr är man i Fatigue och Encumbrance då...
Alltså även i gamla DoD så finns det ett bestraffande belastningssystem, och att går runt med jätterustning och sköld blir opraktiskt, om man följer reglerna.
Problemet är att de allra flesta tycker att belastningsregler är jobbiga och tråkiga, och inte många sätter sig och räknar om belastningen under pågående äventyr för att se om de får sämre förutsättningar. MERP/Rolemaster hanterade detta ganska bra, med krav på färdighet och minus på allt, om man har fet rustning. D&D 5e är ganksa listigt, där man tappar sin DEX-bonus för AC om man har fet rustning.
Och då har vi inte pratat om skavsår och hudåkommor av rustningar. Och underhåll av rustningen.
Så vad vi har är att i praktiken (påstår jag), i de flesta fall, så "fuskar" de som har tunga rustningar.
Så jag tycker man har några alternativ
1) Låt rustning var överlägsen i strid, men skit i belastning och annat trams (i praktiken vanligt, tror jag)
2) Låt rollpersonerna skaffa tjänstefolk, packåsnor och annat, och ha alternativ utrustning för olika situationer, så att de tunga rustningarna och skölden kommer fram på slagfältet, bara.
3) Kör mångfaldslinjen: vi diskriminerar varken fullplåtsanhängare med besvärliga belastningsregler, eller barbarer i höftskynk utan mega-pansar. Stort vapen, två små vapen, klubbor, hjälmar, fjällpansar? Det är mest en "gimmick" eller ett "skin" som kan ha någon lite effekt/twist, men det som egentligen räknas är rollpersonens skicklighet, inte hennes gear. På samma sätt diskriminerar vi inte kvinnor eller halvlängdsmän för att de är nättare (för det är inte roligt, och det är inte så vi vill föreställa oss vårt spel),
Jag röstar (3). Sådana spel tycker jag är bra spel för att spela en rolig berättelse och bejaka spelarnas idéer.