Varierar enormt mycket. Allt från en till "du vet inte när det roliga tog slut och allvaret med en kär rollperson tog vid" träffar. I det första fallet är det oftast det brutala våldet som tar livet av rollpersonen... det och en överoptimistisk syn på tillvaron i rollspelet. Kommentarer som brukar kringgå ett sådant öde är... "att gå in till draken är väl inte det smartaste drag du kan göra, men du kliver in och draken lyfter sitt vackra ormhuvud..." I det andra fallet så är kampanjen ett faktum. Den kretsar kring rollpersonen (som SL kör jag oftast väldigt improviserat) och vad denne/dem tar sig för. Deras liv är liksom kampanjen. Jag har svårt att döda rollpersonen och helt plötsligt (nåja allt är relativt) har spelaren kommit fram till att det är dumt att kasta sig rakt in i farans vitglänsande öga. De har fått resonabelt starka motståndare som återkommer. Slutligen finns där också en viss självironi och karaktär hos rollpersonen som tyder på att den har utvecklats och verkligen formats i spelarens inre. Istället för en vag krigarperson så finns svagheter (utöver eventuella traits, nackdelare, fördelar från uppslagning), vänskap, hat och till och med kärlek hos rollpersonen. Det är också nu som det riktigt roliga för mig som SL har tagit kraft, nu kan jag bolla med rollpersonens lojaliteter, jag vet vilka kontakter han har och vad dem går för. Jag vet var han inte bör gå ensam om kvällarna... *flin* Rollpersonen är nu ofta i runda slängar minst tre spelträffar gammal. Han/hon kan bli med turen på sin sida lite över trettio spelträffar. Vilket motsvarar allt mellan ett och två år i vår vanliga värld. Den längsta kampanjen med samma personer var en mutanthistoria (som iofs kretsade kring rollpersonerna, men också kring ett företag och några "aliens") och den höll på i dryga två och ett halvt års tid.
Det som slutligen dödar de "gamla" är oftast att vi har längre speluppehåll och spelare och jag själv tappar kontakten med sina rollpersoner. Det tar då antingen slut i rent brutalt våld (spelaren behandlar rp som en nyuppslagen person) eller att vi byter spel och säger "vi kan ju återkomma senare"... vi vet att det blir aldrig eftersom när man väl återkommer har det gått ett år i verkligheten..
Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast