krank;n145858 said:
[*]Jag vet nog ingen heller som påstår att enbart män upprätthåller patriarkatet. Tvärtom är ju de patriarkala strukturerna och idéerna något som genomsyrar hela samhället, och alla kön. Exempel på patriarkala idéer: "män blir bättre chefer". Det är det inte bara män som tycker.
Yupp... jag har kontakt med oroväckande många kvinnor som är helt nöjda med många av de faktiska orättvisor som finns idag. Inte alla orättvisor, dock. De tycker det är jättedumt att män och kvinnor med samma arbete och liknande erfarenhet har väldigt olika lön. Sammtidigt sitter de och säger att det inte är något konstigt med att det är mest män i bolagsstyrelser "för män är mer intresserade av sånt, medan kvinnor är intresserade av annat.".
Och överlag är det just det där sista som är den springande punkten:
"Kvinnor har inte de intressena. Kvinnor gillar inte sånt där. Kvinnor har inte den läggningen."
Och detta är inte ens bortklemade hemmafruar (inte för att säga att alla hemmafruar är bortklemade); de har varit hårt arbetande, yrkeskvinnor.
Vad jag tror är en starkt bakomliggande orsak till såna här situationer, en grej som jag tror utgör ett oerhört stort problem i hela patriarkatdiskussionen: folk envisas med att generalisera utifrån sig själva.
Jag köper att just de här kvinnorna jag nämnt inte vill vara chefer, inte vill sitta i bolagsstyrelser eller "leda världen". Men den stora synden de gör är att de verkar tänka att eftersom de inte vill det, och det finns rätt få kvinnor som faktiskt sitter i bolagsstyrelser eller leder världen, så måste det vara genomgående för alla kvinnor.
Och jag kan tänka mig att många män där ute tänker att "jag skulle ju inte särbehandla någon bara för att det var en kvinna, så det skulle nog egentligen ingen annan göra heller. Och eftersom ingen egentligen särbehandlar kvinnor så måste det ju vara så att kvinnor egentligen inte vill vara chefer, för annars hade det ju funnits flera kvinnliga chefer än vad det gör." Och i och med att de kommit fram till att kvinnor "egentligen inte är intresserade" av att bli chefer så blir ju kvinnor genast "oseriösare" kandidater och det är sålunda vettigare att välja en man.
Är det fler som känner igen just den här "slentriansexismen", eller vad man ska kalla den (ja, slentriansexism är fortfarande sexism, tanken är inte att nedvärdera fenomenet utan att beskriva inställningen hos sexisten)? Alltså folk som anser sig vara för jämlikhet, och absolut inte skulle påstå att kvinnor är sämmre, men ändå säger att "kvinnor är annorlunda, de har andra intressen..."? Om ni gör det, känner ni också att det här framför allt är ett problem med de äldre generationerna? Att även om precis samma sak förekommer även bland ungtfolk så verkar det liksom bli starkare ju äldre personer man tittar på (givetvis med massor av undantagna vettiga människor)?
Jag vill gärna tro att det här är ett problem som vi till viss del håller på att "avla ut", eller vad man ska säga, genom att varje ny generation växer upp i ett lite öppnare och lite jämstäldare samhälle, och att vi relativt snart når punkten där de som sitter i styrelserna inte riktigt är uppvuxna enligt den gamla skolan? Bygger så klart på att man aldrig slutar kämpa för jämlikhet så man faktiskt ser till att världen blir lite bättre varje gång.
Eller är jag bara naiv och överoptimistisk här?
I vilket fall som helst så är det nog det här som är patriarkatet för mig: Inte en planerad konspiration, utan bara en allmän, ogenomtänkt inställning att "det är ju bara så det är, och det finns säkert en anledning till detta, alltså är det lika bra att forstätta som förut".
Sen finns det ju så klart en bunt med riktiga jäkla råsexister också som tycker att det motsatta könet mest bara ska hållas fastkedjade någonstans, som aktivt slåss för att behålla status quo eller rent av driva utvecklingen bakåt. De kan så klart också räknas in i patriarkatet, men jag ser dem lite mer som den där fraktionen med fanatiker som alltid verkar finnas hos alla grupperingar som majoriteten egentligen inte vill kännas vid.