Monsterböcker

De flesta Monsterböcker suger. De värsta är de (jag tänker just nu på en specifik bok men den är inte ensamt skyldig) är de som ger 30 sidor backstory till Beholders! Fy fan.

Men det finns två sorters, skräck och slåss mot. Skräck monsterböcker ska mest vara en samling skräcknoveller man kan kasta på spelarna så där behövs det mer bakgrund och så. Men slåssiga böcker? Ge mig bara vad jag behöver.
 
De flesta Monsterböcker suger. De värsta är de (jag tänker just nu på en specifik bok men den är inte ensamt skyldig) är de som ger 30 sidor backstory till Beholders! Fy fan.

Men det finns två sorters, skräck och slåss mot. Skräck monsterböcker ska mest vara en samling skräcknoveller man kan kasta på spelarna så där behövs det mer bakgrund och så. Men slåssiga böcker? Ge mig bara vad jag behöver.
Ofta räcker det med ett namn på monstret och inget mer.
 
De flesta Monsterböcker suger. De värsta är de (jag tänker just nu på en specifik bok men den är inte ensamt skyldig) är de som ger 30 sidor backstory till Beholders! Fy fan.

Men det finns två sorters, skräck och slåss mot. Skräck monsterböcker ska mest vara en samling skräcknoveller man kan kasta på spelarna så där behövs det mer bakgrund och så. Men slåssiga böcker? Ge mig bara vad jag behöver.
Jag håller nog inte med. Den tredje är monster som en situation som behöver hanteras. Det är främst det jag är intresserad av, övriga delar hoppar jag över. Samtidigt, 30 sidor rollspelstext... Det är ju brutalt, så kul är inte rollspelstext.
 
Jag är en monsterdiggare och har inget emot monsterböcker.

Min favorit har varit Old World Bestiary (lite osäker på version) eftersom den innehöll en massa text som var skrivet utifrån världsmedborgarens synvinkel och inte SL's.

Jag gillar upplägget som t ex OWB och Nattens fasor har att ha en sektion för SL med crunchiga speldata och -fakta och en för spelarna med mer diegetiskt material.
 
Jag gillar upplägget som t ex OWB och Nattens fasor har att ha en sektion för SL med crunchiga speldata och -fakta och en för spelarna med mer diegetiskt material.
denna separering är något jag gärna ser mer generellt och låter särskilt bra i en monsterbok!
 
Monsterboxen till Drakar och demoner har jag använt i så många spelpass att det typ är omöjligt att räkna, bara att slå på tabellerna var skitkul och låta saker hända. Men om den är bra, ja, jag vet inte. Användbar uppenbarligen. Samma med Monsterboken I och II, shit vad vi spelade dem. Undantaget då kanske dinosaurierna. Nattens fasor är dock min absoluta favorit. Så enkelt att bygga ett helt scenario runt en varelse. Och delen med vampyrerna är ju helt guld. Otroligt välgjort och användbart. Gör monster till verkliga "personer". Så användbart. Vet inte hur många spelpass vi fått ut ur den boken men det är nog över hundra.

Veins of the Earth är ju grym att läsa, ett konstverk. Men hade nog haft svårt för att använda den till något. För konstiga monster. Och för dödliga. Och resa-runt systemet i underjorden är helt ospelbart. Men varelserna som läser läsarens (och spelarnas) tankar är fukking underbart. Har bläddrat i den boken säkert femtio gånger.

Nä, jag älskar monsterböcker, i alla former. Sjukt bra sätt att väcka fantasi och ge frö till spel. Har nog faktiskt aldrig läst en som jag tyckt var dålig. Kanske att Petersens Field Guide to Lovecraftian var en besvikelse, den innehåller nästan ingen text, ingen info och inget nytt (om jag minns rätt, har sålt den). Zoonernas zoologi tyckte jag om, men det var nog också så där när saker blir så himla uppsnackade, att man tänker, var det verkligen såååå bra? Men kul och bra monster och varelser, användbar.
 
I tonåren var det vanligt att bomba på med allt ur monsterböckerna, och en diskho. Jag älskade Monsterboken I och tyckte rätt bra om Monsterboken II.

Numera har jag en rätt neutral inställning till dem. Jag gillar monsterböcker med max ungefär ett uppslag per monster, gärna med lite äventyrsidéer och annat. Monsterboken till FLDoD23 är bra, likaså Monsterkodex till Symbaroum.
 
Last edited:
Back
Top