För att inte göra denna tråd mer OT så skapar jag en ny tråd. Jag vill inget annat än att just diskutera dom orden som jag nämner, och liknande ord, så jag kommer nog undvika diskussioner om t.ex. "hen" eller liknande.
Jag, som anser mig tämligen neutral angående min könsroll (dvs, jag har kuk, men jag är hemmafrun i mitt hushåll) undrar bara detta: Varför anses styrka, mod och självuppoffring som manliga ideal fortfarande? Visst, traditionellt kanske det har varit det (tveksam till allihopa), men varför ska det pratas om att det fortfarande är manliga ideal?
I den diskussionen ang Space Marines (Deathwatch i detta fall) och genus så tas det upp som ett exempel på vad som gör just Space Marines till manliga-macho-män.
Angående dessa ideal så håller jag inte med om att dom alla är förbehållna (inte nu, inte förr) just män. Styrka är för mig könsneutralt som det är nu. Jag kan dock se att detta kan ses som "manligt ideal" (anledningarna är många) den största kopplingen är väl just Herkules, men som det är nu i dagens värld så har inte styrka en koppling med ett visst kön, och i en sci-fi setting har det ännu mindre med kön att göra (finns självklart undantag). Tack vare en viss revolution under senare 1900-tal så fick vi ju för fan kvinnliga hjältar (fanns en del innan, förstås, och det var inte alla som var lika starka, och vissa som var starka fram tills att männen kom).
Mod är även det något som jag kan förstå att det har varit en starkare koppling till det manliga, men som jag sa innan så bryr jag mig inte så mycket om hur det var förr. När jag tänker mod så tänker jag främst på soldater (oftast män, med några, tyvärr, få kvinnor), civilister i krigsdrabbade länder (Utan att kolla upp det så har jag för mig att Frankrikes frihetskämpar under nazi-ockupationen var hade fler kvinnor än män) och medborgarrätts kämpar (visst, King har en given plats men Rosa Parks och alla dom som vägrade att flytta sig ifrån sin plats på bussen innan Parks blev känd!).
Självuppoffring.. Behöver jag ens säga vad jag tycker om det? Självuppoffring, oavsett kön, är bland det mest osjälviska som finns och här har jag faktiskt en hel del erfarenhet av själv. Förutom min mor, min mormor, min farmor och min syster så känner jag till andra mödrar, andras systrar som säkert har offrat mer än vad jag kommer göra under min livstid! Detta, enligt mig, är bland dessa ord det mest kvinnliga. Jag har svårt att komma upp med ord på män faktiskt.
Jag vet att folk inte kommer att hålla med mig ang vad jag tycker om dessa ord, men det bryr jag mig inte om egentligen. Det jag dock tycker illa om är att i diskussioner om en framtida sci-fi-setting så säger man att det är är manligt när det inte ens stämmer under den tidsperioden man lever i.
Och jag vill också påpeka att jag inte skriver det här enbart pga det Pendragon skrev. jag har sett dessa ord bli kallade för manliga ord tidigare, under liknande omständigheter och jag är trött på det. För mig innehar dessa ord knappt någon könskoppling med undantag för självuppoffring som för mig, som just nu lever i år 2012, är mer kvinnligt.
Jag, som anser mig tämligen neutral angående min könsroll (dvs, jag har kuk, men jag är hemmafrun i mitt hushåll) undrar bara detta: Varför anses styrka, mod och självuppoffring som manliga ideal fortfarande? Visst, traditionellt kanske det har varit det (tveksam till allihopa), men varför ska det pratas om att det fortfarande är manliga ideal?
I den diskussionen ang Space Marines (Deathwatch i detta fall) och genus så tas det upp som ett exempel på vad som gör just Space Marines till manliga-macho-män.
Angående dessa ideal så håller jag inte med om att dom alla är förbehållna (inte nu, inte förr) just män. Styrka är för mig könsneutralt som det är nu. Jag kan dock se att detta kan ses som "manligt ideal" (anledningarna är många) den största kopplingen är väl just Herkules, men som det är nu i dagens värld så har inte styrka en koppling med ett visst kön, och i en sci-fi setting har det ännu mindre med kön att göra (finns självklart undantag). Tack vare en viss revolution under senare 1900-tal så fick vi ju för fan kvinnliga hjältar (fanns en del innan, förstås, och det var inte alla som var lika starka, och vissa som var starka fram tills att männen kom).
Mod är även det något som jag kan förstå att det har varit en starkare koppling till det manliga, men som jag sa innan så bryr jag mig inte så mycket om hur det var förr. När jag tänker mod så tänker jag främst på soldater (oftast män, med några, tyvärr, få kvinnor), civilister i krigsdrabbade länder (Utan att kolla upp det så har jag för mig att Frankrikes frihetskämpar under nazi-ockupationen var hade fler kvinnor än män) och medborgarrätts kämpar (visst, King har en given plats men Rosa Parks och alla dom som vägrade att flytta sig ifrån sin plats på bussen innan Parks blev känd!).
Självuppoffring.. Behöver jag ens säga vad jag tycker om det? Självuppoffring, oavsett kön, är bland det mest osjälviska som finns och här har jag faktiskt en hel del erfarenhet av själv. Förutom min mor, min mormor, min farmor och min syster så känner jag till andra mödrar, andras systrar som säkert har offrat mer än vad jag kommer göra under min livstid! Detta, enligt mig, är bland dessa ord det mest kvinnliga. Jag har svårt att komma upp med ord på män faktiskt.
Jag vet att folk inte kommer att hålla med mig ang vad jag tycker om dessa ord, men det bryr jag mig inte om egentligen. Det jag dock tycker illa om är att i diskussioner om en framtida sci-fi-setting så säger man att det är är manligt när det inte ens stämmer under den tidsperioden man lever i.
Och jag vill också påpeka att jag inte skriver det här enbart pga det Pendragon skrev. jag har sett dessa ord bli kallade för manliga ord tidigare, under liknande omständigheter och jag är trött på det. För mig innehar dessa ord knappt någon könskoppling med undantag för självuppoffring som för mig, som just nu lever i år 2012, är mer kvinnligt.