Nekromanti Manga igen

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Helsingborgs Dagblad 22 juli 2003
Kultur

Manga
- våldsamt
vriden
kvinnosyn
Manga, japanska serier, slog igenom i väst på 80-talet. Men serieköparna i Sverige har hittills förhållit sig kallsinniga, liksom vår recensent Pidde Andersson. Nu lanseras nya tidningen Manga Mania och då ger han de japanska serierna ånyo en chans.
serier
manga mania
Nummer 1, 2003
Full Stop Media AB
Jag har aldrig varit i Japan och jag träffar väldigt sällan japaner. Därför är min uppfattning om landet och dess människor klyschig och fördomsfull - och den är till vissa delar ganska motsägelsefull. Dels har vi förstås det här med japansk vishet, ett folk som älskar skönhet, frid, konst och poesi. Samtidigt har vi den andra bilden, som väger tyngre. Japaner verkar besatta av grovt våld. Japanska skräck- och actionfilmer är ofta extremt brutala, sadistiska och sjuka. En kontrast till den fridfulla poesin är den totala känslokylan och bristen på respekt för människoliv.
Japan är en mansdominerad värld och kvinnosynen ter sig minst sagt märklig. Japaner framstår som ytterst fascinerade av pervers sex; japansk pornografi går främst ut på förnedring, och ännu konstigare blir det när allt könshår retuscheras, vilket det är lag på. De är fullkomligt besatta av lolitor och skolflickor i uniform, och unga japaner kan på fullt allvar bli förälskade i figurer i tv-spel.
En rad fördomar - men de bygger alla på de intryck jag fått genom att se på japanska filmer och läsa japanska serier; det handlar inte om Hollywoodtolkningar. För mig framstår japansk populärkultur mest som fascinerande kuriosa - det känns som om det finns en hinna mellan mig och filmen eller seriesidan. Jag kan inte relatera till händelserna eller figurerna trots att berättelserna kan behandla universella teman som ont och gott, kärlek, hat, hämnd.
Det är förvisso intressant, men eftersom folk beter sig så oväntat eller ovanligt, framstår mycket som science fiction eller fantasy - även om det handlar om vardagsrealism. Historierna förmår inte engagera mig.

På 80-talet slog manga - japanska serier - igenom rejält i USA, där seriesidorna spegelvändes och omredigerades för att kunna läsas på västerländskt sätt. I Sverige gav Horst Schröder ut tidningarna Cobra och Samurai med serier hämtade från de amerikanska utgåvorna. Horst var för tidigt ute, intresset var svalt och tidningarna blev inte speciellt långlivade.
Sedan dess har intresset ökat och efter att Pokemon, Digimon och Sailor Moon pumpats ut även i Sverige, är det - efter Carlsen Comics framgångar med de månatliga pocketböckerna Dragonball - dags för en serietidning som ges ut varannan månad med diverse blandad manga. Jag är uppvuxen med serier, jag älskar serier, jag jobbar med serier - men jag har aldrig förmått uppskatta manga. Men jag läste det första numret av Manga Mania för att ge det en chans.

Manga Mania återger serierna oredigerade. Detta innebär att man läser tidningen baklänges och seriesidorna från höger till vänster. Visst, man vänjer sig, och serierna återges så som de är tänkta - men det är inte speciellt njutbart. Inte blir det bättre av att sidorna är fulla av asterisker och fotnoter. Avancerade japanska ljudeffekter är infällda med japansk text i bilderna och det måste förstås förklaras vad tecknen betyder.
Översättningarna av serierna är gjorda direkt från japanskan, vilket troligen innebär att de är korrekta, men jag hade nog gärna sett en varsam försvenskning istället för alla japanska termer i var och varannan pratbubbla; läsrytmen störs och det flyter trögt. Stockholmismer som "Jag vart överraskad" vill jag också slippa, i synnerhet i en samurajserie.
På 160 sidor har man klämt in fyra fortsättningsserier samt en femte kortis, som fortsätter även den. Japanska serietidningar är tjocka som telefonkataloger och serierna är tänkta att läsas snabbt. En serie kan vara på flera hundra eller tusen sidor. Därför är tempot därefter. Det händer inte så mycket. Manga Manias längre avsnitt är på 30-40 sidor, men det hinner knappt hända någonting alls.
Nå, vad innehåller tidningen? Uppenbarligen vill man visa upp olika delar av den japanska seriekulturen - och den är bred! - och man har plockat ihop lite av varje, men de flesta av serierna har ungdomar och skolor i centrum.
Jag hade föredragit en mer genrebestämd tidning, med enbart äventyr eller enbart humor - och med längre avsnitt. Den första serien heter "Love Hina" och handlar om en kille som vill komma in på universitetet i Tokyo, men han är för dålig. Han tänker bo gratis på sin farmors hotell, men det visar sig att farmodern byggt om hotellet till ett flickpensionat. Därför råkar huvudpersonen blotta sig för nakna tonårsflickor, han blir anklagad för att smygtitta, men han får bo kvar om han lovar att inte "snuska sig". Slut på episoden, som är tecknad i traditionell, karikerad mangastil.

Nästa serie heter "GTO - Great Teacher Onizuka" och enligt en introduktionstext ska den handla om odågan Eikichi Onizuka, en 22-årig kille som tänker bli lärare för att kunna spana på brudar. Några lärarplaner hinns inte med i det första avsnittet; Onizuka presenteras när han sitter vid en rulltrappa och tittar upp under de korta kjolarna på flickor (sida efter sida med rumpor och trosor). Därefter drar han runt med en polare och pratar om livet, innan han återigen tittar upp under kjolen på en gymnasist som vill bli bjuden på middag. Fortsättning följer.
Därefter följer äventyrsserien "Blade of the Immortal," om en samuraj som inte kan dö, vilket han vill mest av allt. Av någon anledning bestämmer han sig för att döda tusen skurkar. Serien är väldigt snyggt tecknad, men återigen - det hinner inte hända så mycket. Avsnittet består av en massa grova slaktscener, innan hjälten lovar att döda tusen man - och så blir det "Fortsättning följer."
Kapitel ett av "Skrotbilsdagboken" är fyra sidor långt och i det hjälper en bilmekaniker en flicka att byta kedja på hennes cykel. Det är allt.

Sista serien, "Chobits," är den märkligaste. På flera sätt. Historien, återigen berättad med gulliga, karikerade teckningar, utspelas i en värld där persondatorer ser ut som söta, halvnakna flickor. 19-årige Hideki vill ha en sådan dator, men han har inte råd. Men en dag hittar han en datorflicka slängd i en sophög. Han tar med den nakna flickan hem och undrar hur man ska sätta på den, och efter några timmar hittar han en knapp - i hennes skrev. Flickan vaknar, utbrister "Chii" och så är det fortsättning i nästa nummer.
Hur i hela friden ska man tolka denna serie? Vad är det för skev kvinnosyn? Flickor är arbetsredskap och när de är uttjänta, slängs de på soptippen. Är det satir? Är det bara dumt och naivt? Jag såg framför mig hur serien tecknas av en fnissig ungkarl som bor i mammas källare - men så läste jag att signaturen CLAMP är fyra serietecknande kvinnor.
För mig blir Manga Mania inte mer än en kuriositet. Och jag ställer mig återigen frågan: varför är extremt våld och skolflickor så populärt i Japan?


Pidde Andersson
Flickor är
arbetsredskap och
när de är uttjänta, slängs de på soptippen. Är det satir?
Bildtext: GUBBSJUKT. Sida upp och sida ned med fluktande under flickkjolar, som här i serien "GTO - Great Teacher Onizuka".
Bildtext: När serien "GTO" inte är direkt sexistisk övergår den till våldsamheter."


© HELSINGBORGS DAGBLAD 2003-07-22








Såhär tycker en av skribenterna i min lokaltidning om den nya mangatidningen Mangamania som tidigare diskuterats nedan. Håller ni med?
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,419
Vad skribenten inte vill eller kanske vägrar förstå är att det handlar om två olika kulturer som ser på serier på olika sett. Dels har vi västvärlden som läser antingen Kalle Anka eller Marvel och dels har vi japanska serier där det handlar om andra saker. Jag tror att om man skulle försöka lansera marvel i japan så skulle liknande analyser göras där.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Och jag ställer mig återigen frågan: varför är extremt våld och skolflickor så populärt i Japan?"

Mycket enkelt: extremt våld är alltid populärt, och skolflickorna är där som kontrast gentemot västsamhällets framtunga anorektiska supermodeller. :gremwink:
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,309
Location
Enköping
"Jag tror att om man skulle försöka lansera marvel i japan så skulle liknande analyser göras där. "

Marvel finns i japan, de samlar flera titlar/nummer och ger ut dom i samma typ av svartvita telefonkataloger som manga ges ut i. Det finns också Marvelserier som produceras i Japan för Japaner, bland annat en egen Spider-Man.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,419
Åh fan

I stand corrected. Nu tror jag inte så längre... :gremsmile: Då är det helt enkelt så att Japaner inte är lika trångsynta. :gremsmile:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,914
Location
The Culture
Hm. Var det inte Pidde Andersson som skrev den där skräckseriekortisen där en fotograf och hans assistent sågar av armar och ben på en fotomodell för att få henne att se riktigt rädd ut för en promotion-bild till en bok? I albumet "In Memoriam" som kom för drygt 10 år sedan om jag inte minns fel.

Annars delar jag i alla fall hans uppfattning om flippande av sidor och onimatopoetiska ord. Ska det publiceras i sverige ska det vara anpassat efter hur en svensk läser.

Om seriernas eventuella kvalitet kan jag däremot inte uttala mig eftersom min erfarenhet av manga är kraftigt begränsad till Ranma 1/2, Battle Angel Alita och Lone Wolf & Cub.

/tobias
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Uppenbarligen vill man visa upp olika delar av den japanska seriekulturen - och den är bred! - och man har plockat ihop lite av varje, men de flesta av serierna har ungdomar och skolor i centrum. Jag hade föredragit en mer genrebestämd tidning,

Med tanke på hans övriga kommentarer är den inte tillräckligt bred.
En av de stora fördelarna med den japanska seriekulturen IMO är att det - till skillnad från i väst - även finns ett mycket brett utbud av serier för kvinnliga läsare, där det brukar vara tämligen sparsamt med just våld och halvnakna tonårsflickor. Shoujo-serierna lyser däremot med sin frånvaro i Manga Mania, som - så här långt iaf - bara tar upp ett tvärsnitt av shounen-marknaden. "Extremt våld och skolflickor" är vad man får om man bara kollar på serierna för unga grabbar.

--
Åke
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Och jag ställer mig återigen frågan: varför är extremt våld och skolflickor så populärt i Japan?"

Och jag ställer mig frågan: varför tänker inte folk innan de öppnar käften? Extremt våld är populärt världen över, förutom hos amishfolket typ.
Sen att han inleder med en mening om de positiva sakerna han vet om jagan och ssedan fläskar på med något som skulle klassas som rasisitiska påhopp om han talade om afrikaner höjer ju inte hans aktier i mina ögon.
Och sen verkar han dissa Onizuka. Och det är oförlåtligt :gremwink:


Storuggla, läser inte Manga Mania ändå
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Marvel-Manga

Det finns dessutom, om jag minns rätt, ett antal Spider-Man spelfilmer producerade utan några som helst licenser i Japan (och en indisk Stålmannen-film, bara för att gå off-topic).

Erik
 

Agon

Veteran
Joined
14 May 2003
Messages
41
Location
Norrköping
Re: Marvel-Manga

en indisk Stålmannen-film
En Bollywood-version på STÅLMANNEN?!!
Vad tänker de stackars satarna på?!!
Har dom verkligen missat det faktum att amerikaner är aggressiva jävlar som startar krig för mindre?!!
AckAckAck...
Ännu ett rike som kommer att sjunka i havet...
:gremfrown:
 

walderik

Veteran
Joined
4 Mar 2002
Messages
140
Location
Jönköping
En sak kan jag i alla fall hålla med om, tidningen styckar upp serierna för mycket. Hellre då ett nummer som bara tar upp en serie i taget, än att hugga upp dem till små meningslösa bitar.
Det blir lite som den där Magic-Fantasy där ingen av de fyra serierna någonsin kom någonstans.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Överdrift och oförstånd (spökande manganördar)

Vad jag är kritisk till angående Manga Mania är, som jag tidigare sagt, sättet den lanseras på. Manga Mania tycks av allt att döma intimt förknippad med Mangakai, som är den mest gedigna samling insnöade manganördar som någonsin skådats. Dessa har väldigt interna referensramar och väldigt interna preferenser, som inte går hem i varken Japan eller Sverige, vilket också speglar valet av serier och översättare. (Jag klagade tidigare på Simon Lundström, jag gör det igen. Han kan av allt att döma inte översätta, och det är tragiskt att han getts chansen att vanhelga Blade of the Immortal). Att genom komplicerade japanska begrepp och japansk läsordning göra tidningens innehåll mer svårtillgängligt för svenska läsare - som redan (av Pidde Anderson att döma) lider av bristande förståelse för japansk kultur är kort och gott ett mycket egendomligt tilltag. Mangakai-ordföranden Simon Lundström, Iggy Drougge och co tycks helt enkelt ha svårt att fatta att alla inte är lika Japannördiga som de själva. Tyvärr.

Och valet av serier då? 'Love Hina' verkar vara väldigt slätstruken sexuellt frustrerad-supertafatt-nörd-komik. Sådan är alltför vanlig i manga som det är redan, och går ju tydligen hem väldigt bra i Japan...det går väl att ifrågasätta om den gör det också här. Det är väl tänkt att man ska kunna relatera till huvudpersonen, och typen har ju skådats förr, om än i mycket intressantare tappning (*hostShinjiIkarihost*), men inte ens jag, som må vara både nördig, tafatt och hyfsat misslyckad, kan identifiera mig med honom ett skvatt. Man måste verkligen vara Lord of the Geeks för att det ska funka...

Kritiken mot Great Teacher Onisuka har jag svårare att förstå. Det beror väl helt enkelt på att jag inte tycker att lite sexism är särskilt farligt. (De flesta är sexistiska, vill jag hävda). Vad gnäller Pidde Andersson på? Okej, huvudpersonen är sexist? So what? Jag har läst engelska böcker *hostSamlarenhost* där huvudpersonerna varit hejdlöst perverterade sociala missfall, och de var bestsellers. 'Great Teacher Onizuka' är faktiskt en serie undertecknad är lite nyfiken på. Men bara lite.

Att gnälla på 'Blade of the Immortal' bevisar enbart att gnällaren ifråga inte vet vad han snackar om. Hänvisar till ett tidigare inlägg här. 'Blade of the Immortal' är ett mästerverk, och mycket konstnärligt och djupt.

'Chobits' verkar mest söt. Att tvunget försöka urskilja taskig kvinnosyn i den tycks mest desperat i mina ögon. Att japanernas jämnställdhet inte gått lika långt som den svenska är liksom faktum, men att för den sakens skull få för sig att alla japaner, också kvinnorna, är patriarkaliska sadister är helt enkelt att gå lite för långt. Uppskatta kulturen för vad den är istället, och gnäll inte på detaljer som förmodligen inte ens finns där.

Och jag ställer mig återigen frågan: varför är extremt våld och skolflickor så populärt i Japan?
Våld är väldigt vanligt i västerländska serier med, du vet. Sedan kan vi börja diskutera Japans nationalfetisch och kollektiva patriarkala maktkomplex, men det är högst naturliga tendenser i en tid av kvinnlig frigörelse då den traditionella mansrollen är ifrågasatt. Folk ifrågasätter ju konstant den japanska sexualkulturen, dock, så jag antar att det inte är alls så uppenbart som självutnämnda japanologer som undertecknad uppfattar det. Och förresten - de japanska flickorna är faktiskt sötare än de svenska, och har faktiskt trevligare klädsmak. Det kan jag personligen gå ed på. Så det så. :gremwink:

- Ymir, ögonvittne i Tokyo-Yokohama häromvåren.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: spökande manganördar

Så långt som möjligt ignorerande att jag är medlem av Mangakai, har känt Iggy sedan '96 och att Simon käkade tårta hos mig när jag fyllde år, ett par detaljer:

Manga Mania tycks av allt att döma intimt förknippad med Mangakai, som är den mest gedigna samling insnöade manganördar som någonsin skådats.

Förolämpningen åsido, Manga Mania ges ut av Full Stop Media, samma förlag som ger ut Larson, Nemi och Powerpuff Girls. Mangakai-medlemmarna du räknar upp ingår inte i tidningens redaktion och har inte valt dess innehåll. Däremot har Full Stop anlitat dem som frilansare, uppenbarligen för att de vill att materialet ska behandlas av folk som känner till ämnet. (Manga som översatts av japan-okunniga från italienska eller tyska utgåvor har vi redan genomlidit här i Sverige, thank you.)

Dessa har väldigt interna referensramar och väldigt interna preferenser, som inte går hem i varken Japan eller Sverige,

De flesta Mangakai-medlemmar brukar i första hand hylla verk från kreatörer som Mazamune Shirow, Hideaki Anno och Hayao Miyazaki. De är allt annat än obskyra i Japan, och åtminstone Shirow brukar vara bland det första manga/animeintresserade i Sverige stöter på.

(Jag klagade tidigare på Simon Lundström, jag gör det igen. Han kan av allt att döma inte översätta, och det är tragiskt att han getts chansen att vanhelga Blade of the Immortal).

Yihaa - på en mangalista hade det där varit som att säga till rollspelare att Erik Granström är helt inkompetent och inte skulle kunna skriva en spelbar modul om så hans liv hängde på det. Nå, smaken är som rumpan...

Att genom komplicerade japanska begrepp och japansk läsordning göra tidningens innehåll mer svårtillgängligt för svenska läsare - som redan (av Pidde Anderson att döma) lider av bristande förståelse för japansk kultur är kort och gott ett mycket egendomligt tilltag.

Så du menar att det är en dålig idé att försöka ge dem mer förståelse för japansk kultur? Hade det varit en bättre approach att göra tidningen mer västerländsk genom att spegelvända sidorna och ta bort så mycket japanska referenser som möjligt?

--
Åke
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
spökande manganördar [OT]

"Mangakai-ordföranden Simon Lundström, Iggy Drougge och co tycks helt enkelt ha svårt att fatta att alla inte är lika Japannördiga som de själva."

Är Iggy månne släkt med Unni Drougge? Finns det inte någon känd person som heter Mats Drougge också?
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: spökande manganördar

Ursäkta. Menade inte att förolämpa någon egentligen, men jag har varit på ett par Mangakai-visningar och fick verkligen intrycket av riktigt insnöade människor. Inget ont med det, förvisso, men i det här fallet tycker jag att det har skadat Manga Mania. Det är ingen nackdel att försöka ge folk ökad förståelse för japansk kultur, tvärtom, men lagom är bäst - Manga Mania är helt enkelt för mycket för en vanlig medelsvensson (tror jag då). Av reaktionerna att döma förmedlar serierna själva tillräckligt mycket japanska kulturintryck (och uppenbarligen negativa sådana enligt somliga) - krångliga kulturella begrepp och bakvänd läsning är helt enkelt överflödigt i sammanhanget. Förresten hade man kunnat göra som Dark Horse, och klippa ut bildrutorna och klistra in dem i omvänd ordning. Då hade de inte behövt spegelvändas, och man hade fortfarande kunnat läsa i samma ordning som i svenska serier, och jag ser ärligt talat inte att det ger mer intryck av japansk kultur att läsa bakochfram. Mangkai-skribenterna i 'Manga Mania' verkar helt enkelt inte riktigt tänka på att andra inte är lika insatta som de själva. En mer pedagogisk framtoning hade nog kunnat visa sig positiv i slutändan - åtminstone om man hoppas nå en något så när stor läsekrets.

Yihaa - på en mangalista hade det där varit som att säga till rollspelare att Erik Granström är helt inkompetent och inte skulle kunna skriva en spelbar modul om så hans liv hängde på det.
Well, de flesta tycker att Erik Granström är en mycket duktig rollspelsskribent, och jag har fått ett gott intryck av hans verk. Däremot vet jag nästan ingen som tycker om Simon Lundströms översättningar - det är för mycket av hans personliga uttryck i dem. Men det är klart, jag umgås väl i fel kretsar. Likväl gör du en rätt konstig liknelse i mina ögon. Varför ska jag respektera översättningar av någon jag inte tycker översätter bra? Jag kan också plugga japanska i 3-4 år och börja översätta, liksom. Det krävs faktiskt lite mer än så. Jag vidhåller att Dark Horses översättning av 'Blade of the Immortal' hanterar dialogen mycket snyggare, även om jag inte har tillräckliga kunskaper i japanska för att kunna avgöra vilket som ligger närmast originalet. Vågar dock tippa på Dark Horse.

Så du menar att det är en dålig idé att försöka ge dem mer förståelse för japansk kultur? Hade det varit en bättre approach att göra tidningen mer västerländsk genom att spegelvända sidorna och ta bort så mycket japanska referenser som möjligt?
Nej, man skulle använt repaste-and-reverse-tekniken (se ovan), och ta bort de japanska referenser som är för omständiga att förklara för en oinvigd. Och att det skulle göra materialet särskilt mycket mera västerländskt kan jag då inte hålla med om. Själv har jag inga problem att ta till mig det, men jag läser ändå hellre på ett sätt jag är van vid, och har fått uppfattningen att Manga Manias ambition är att bredda intresset för manga, och japansk kultur, i Sverige. Kan det då inte vara en idé att försöka göra den lite mer tillgänglig för oinvigda, helt enkelt? Jag tror att det vore det, åtminstone.

- Ymir, förklarar och förtydligar
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: spökande manganördar [OT]

Är Iggy månne släkt med Unni Drougge? Finns det inte någon känd person som heter Mats Drougge också?

Mats är redaktör för Slitz och Unnis ex-make. Iggy är deras äldste son.
(Och om någon frågar honom "Är du möjligen släkt med..." brukar han svara "Ja, tyvärr.") (-:

--
Åke
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
tidningen styckar upp serierna för mycket. Hellre då ett nummer som bara tar upp en serie i taget, än att hugga upp dem till små meningslösa bitar.

Vill bara påpeka att de ursprungligen publicerades i "små meningslösa bitar" i Japan också.

--
Åke
 
Top