Hur är det egentligen med serier och böcker inom kategorierna fantasy och sci-fi ifrån andra länder än Usa? Har någon här läst tysk fantasy till exempel? Varför dominerar jänkarna så fullständigt utgivningen och produktionen av fantasy? Finns det japanska serier som inte räknas som manga? Vet Rosen någonting om det indiska serie och fantasyboksutbudet?
Nekromanti Många frågor i ett inlägg
- Thread starter walium
- Start date
Ymir
Liten kantbaron
Re: Några försök till svar
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på. (Ta inte den biten på fullt allvar, men det ligger något i det. Det är sällan man ser historiskt kompetent skrivna fantasyvärldar). Antar att det är för att de dominerar också allt annat kulturutbud ('seriös' litteratur undantaget, måhända) ganska ordentligt, helt enkelt.
Precis som i film, musik och annat är det riktigt bra i fantasyväg i regel inte amerikanskt. (Notera: Personlig Åsikt). De bästa fantasyförfattarna i mitt tycke är tex britterna Tolkien, Gemmel och Pratchett, och kanadensaren Kay som hjälpte Tolkien junior att redigera Silmarillion. Det är en rätt tung merit. Neil Gaiman är ju också britt, väl? Finns en del svenska fantasyförfattare också, men jag har inte läst så mycket. Aspirerar på att sälla mig till dem förr eller senare. (Förmodligen förr, med tanke på att jag publiceras av Neogames rätt snart).
Det finns japanska serier som inte räknas som manga. De brukar ingå i serieteckningskurser och sådant som exempel på berättarstilar som blir helt obegripliga utan pratbubblorna. Det mest kända exemplet är ju "Lone wolf and cub" - har aldrig hört någon kalla den manga, åtminstone. "Bichunmoo" är mig veterligen en annan kandidat, samma manusförfattare som den föregående.
Vad fantasyserier beträffar finns en hel del europeiska sådana, och också de är långt bättre än amerikanska diton. (Personlig Åsikt igen). Vi har 'Thorgal', lysande illustrerad och berättad vikingafantasy i albumformat av Jean van Hamme och Gregorz Rosinski. Den har gått i svenska 'Fantomen' ett bra tag, i lysande översättning av Leif Bergendorff. Alvglans har gett ut ett par album, men de är sämre översatta såväl som censurerade (en enda scen, helt meninglös att censurera). Danskarna har gett ut allt så klart (leve dansk seriekultur), och det finns på Malmö stadsbibliotek, såklart (leve det med).
Sedan finns tex 'Roxanna' och 'Laiyna', också de fransk-belgiska fantasyserier. 'Roxanna' är väldigt charmig och vältecknad medan istidsflummeriet 'Laiyna' mest är mys. Sedan finns en som heter 'Prinsessan och Pagen' som jag läste för länge sedan. Vill minnas att slutscenen, en strid på en bro, fascinerade mig otroligt då. Jag minns den ju än...
Mästerverket är danska Peter Madsens 'Valhall', om de nordiska gudarna. Totalt, totalt, totaaalt underbart. (Liksom Laiyna en stor inspirationskälla för mig). 'Nofret' och 'Det nya folket' kan säkert också fungera som fantasyinspiration -fråga Kornella om dem
(Vill minnas att 'Nofrets' upphovskvinna skickade henne den sista delen personligen).
Det finns alltså en hel del i fantasy i europeiska albumserier, och sådana brukar biblioteken vara smockfulla med, åtminstone är stadsbiblioteket här i Malmö det. Samlingen på danska är än mer omfattande. En ren guldgruva. (Danskarna har en seriekultur, de).
Hade inte Bergting nån fantasyserie på gång, också? I mangaväg sedan finns ju en uppsjö fantasy, mestadels av väldigt cheesy slag.
Och ja...Fantomen finns i Indien, åtminstone
- Ymir, älskar europeiska serier, fast 'Blade of the Immortal' är fortfarande bäst
Europeiska fantasyserier på danska torde finnas i överflöd på Fantask i Köpenhamn. Faraos Cigarrer är en annan välförsedd butik i byen.
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på. (Ta inte den biten på fullt allvar, men det ligger något i det. Det är sällan man ser historiskt kompetent skrivna fantasyvärldar). Antar att det är för att de dominerar också allt annat kulturutbud ('seriös' litteratur undantaget, måhända) ganska ordentligt, helt enkelt.
Precis som i film, musik och annat är det riktigt bra i fantasyväg i regel inte amerikanskt. (Notera: Personlig Åsikt). De bästa fantasyförfattarna i mitt tycke är tex britterna Tolkien, Gemmel och Pratchett, och kanadensaren Kay som hjälpte Tolkien junior att redigera Silmarillion. Det är en rätt tung merit. Neil Gaiman är ju också britt, väl? Finns en del svenska fantasyförfattare också, men jag har inte läst så mycket. Aspirerar på att sälla mig till dem förr eller senare. (Förmodligen förr, med tanke på att jag publiceras av Neogames rätt snart).
Det finns japanska serier som inte räknas som manga. De brukar ingå i serieteckningskurser och sådant som exempel på berättarstilar som blir helt obegripliga utan pratbubblorna. Det mest kända exemplet är ju "Lone wolf and cub" - har aldrig hört någon kalla den manga, åtminstone. "Bichunmoo" är mig veterligen en annan kandidat, samma manusförfattare som den föregående.
Vad fantasyserier beträffar finns en hel del europeiska sådana, och också de är långt bättre än amerikanska diton. (Personlig Åsikt igen). Vi har 'Thorgal', lysande illustrerad och berättad vikingafantasy i albumformat av Jean van Hamme och Gregorz Rosinski. Den har gått i svenska 'Fantomen' ett bra tag, i lysande översättning av Leif Bergendorff. Alvglans har gett ut ett par album, men de är sämre översatta såväl som censurerade (en enda scen, helt meninglös att censurera). Danskarna har gett ut allt så klart (leve dansk seriekultur), och det finns på Malmö stadsbibliotek, såklart (leve det med).
Sedan finns tex 'Roxanna' och 'Laiyna', också de fransk-belgiska fantasyserier. 'Roxanna' är väldigt charmig och vältecknad medan istidsflummeriet 'Laiyna' mest är mys. Sedan finns en som heter 'Prinsessan och Pagen' som jag läste för länge sedan. Vill minnas att slutscenen, en strid på en bro, fascinerade mig otroligt då. Jag minns den ju än...
Mästerverket är danska Peter Madsens 'Valhall', om de nordiska gudarna. Totalt, totalt, totaaalt underbart. (Liksom Laiyna en stor inspirationskälla för mig). 'Nofret' och 'Det nya folket' kan säkert också fungera som fantasyinspiration -fråga Kornella om dem
(Vill minnas att 'Nofrets' upphovskvinna skickade henne den sista delen personligen). Det finns alltså en hel del i fantasy i europeiska albumserier, och sådana brukar biblioteken vara smockfulla med, åtminstone är stadsbiblioteket här i Malmö det. Samlingen på danska är än mer omfattande. En ren guldgruva. (Danskarna har en seriekultur, de).
Hade inte Bergting nån fantasyserie på gång, också? I mangaväg sedan finns ju en uppsjö fantasy, mestadels av väldigt cheesy slag.
Och ja...Fantomen finns i Indien, åtminstone
- Ymir, älskar europeiska serier, fast 'Blade of the Immortal' är fortfarande bäst
Europeiska fantasyserier på danska torde finnas i överflöd på Fantask i Köpenhamn. Faraos Cigarrer är en annan välförsedd butik i byen.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Re: Några försök till svar
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på.
Är inget konstigt. Utan snarare en ANLEDNING. eller?
Antar att det är för att de dominerar också allt annat kulturutbud ('seriös' litteratur undantaget, måhända) ganska ordentligt, helt enkelt.
seriös konst, seriös teater, seriös film osv...
Neil Gaiman är ju också britt, väl?
Ja. Även om han nu bor i USA.
Och med Gaiman och Noon från England så är det i alla fall klart för mig att USA inte dominerar den seriösa fantasyn (SF/cyberpunk/urban fantasyn) heller.
Om man inte räknar med dagens författare så lägger jag till Tolkien och Caroll till listan och då är helt plötsligt Storbritannien i en så stor totaldominans att alla andra länder blir mesiga flugskitar.
chrull
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på.
Är inget konstigt. Utan snarare en ANLEDNING. eller?
Antar att det är för att de dominerar också allt annat kulturutbud ('seriös' litteratur undantaget, måhända) ganska ordentligt, helt enkelt.
seriös konst, seriös teater, seriös film osv...
Neil Gaiman är ju också britt, väl?
Ja. Även om han nu bor i USA.
Och med Gaiman och Noon från England så är det i alla fall klart för mig att USA inte dominerar den seriösa fantasyn (SF/cyberpunk/urban fantasyn) heller.
Om man inte räknar med dagens författare så lägger jag till Tolkien och Caroll till listan och då är helt plötsligt Storbritannien i en så stor totaldominans att alla andra länder blir mesiga flugskitar.
chrull
Ymir
Liten kantbaron
Re: Ojsan...
CS Lewis och TH White. Också de gubbar i den tunga fantasydivisionen. Nog kan man krysta in Howard Pyle och Thomas Mallory på ett hörn också, iaf om man har med Caroll. Å andra sidan, är Lewis Caroll fantasy torde väl också Dante vara det, och då vinner italienarna automatiskt.
Vad gäller mängden producerade fantasyböcker är jänkarna överlägsna. Vad gäller mängden kvalitet slår britterna dem med hästlängder.
Vi svenskar har ju faktiskt "De övergivnas armé" att skryta med. Vad gäller fritt fabulerande finns det ju inget verk som klår den, trots allt.
- Ymir, kunde inte hitta en lista över engelska fantasyförfattare någonstans
Än mer så. Jag glömde nämnligen resten av Oxfordgänget tidigare...
CS Lewis och TH White. Också de gubbar i den tunga fantasydivisionen. Nog kan man krysta in Howard Pyle och Thomas Mallory på ett hörn också, iaf om man har med Caroll. Å andra sidan, är Lewis Caroll fantasy torde väl också Dante vara det, och då vinner italienarna automatiskt.
Vad gäller mängden producerade fantasyböcker är jänkarna överlägsna. Vad gäller mängden kvalitet slår britterna dem med hästlängder.
Vi svenskar har ju faktiskt "De övergivnas armé" att skryta med. Vad gäller fritt fabulerande finns det ju inget verk som klår den, trots allt.
- Ymir, kunde inte hitta en lista över engelska fantasyförfattare någonstans
Re: Några försök till svar
Ymir, du glömde visst din favorit Robert E Howard, han är väl Amerikan?.
Vad gäller Nofret och Nya Folket så var det hela serien Nya folket som jag fick av upphovsmannen eftersom den inte gick att få tag på längre. Med upphovskvinnan till Nofret har jag bara pratat med om varför det saknas 4 sidor i varje Album i Sverige. En hemsida insuinerade nämligen att en "hednisk" ritual som Nofret genomförde i delen "Den sista Minos" som skulle vara ganska utförlig, eller nåt, hade tagits bort i den svenska utgåvan just pga att den skulle varit hednisk. Men hon hävdade att det har att göra med trycket och inte någon censur från svenskarnas sida. Det är nämligen så att det var mycket billigare att trycka 48 sidor än 52 (eller vad det nu var) och därför valde man att avstå från just ett visst antal sidor i alla Nofretalbum i Sverige. Så vad vi har är egentligen en tragiskt inkomplett Nofretserie i Sverige. Jag måste köpa de danska som skall vara kompletta med de 4 extra sidorna (eller hur många det nu var).
Nofret och Det nya folket är väl bra fantasyinspiration i sig, antar jag, men jag tror inte de är så inspirerande till standardfantasy då Nya folket utspelar sig under stenåldern och Nofret under bronsåldern.
Nella
Ymir, du glömde visst din favorit Robert E Howard, han är väl Amerikan?
.Vad gäller Nofret och Nya Folket så var det hela serien Nya folket som jag fick av upphovsmannen eftersom den inte gick att få tag på längre. Med upphovskvinnan till Nofret har jag bara pratat med om varför det saknas 4 sidor i varje Album i Sverige. En hemsida insuinerade nämligen att en "hednisk" ritual som Nofret genomförde i delen "Den sista Minos" som skulle vara ganska utförlig, eller nåt, hade tagits bort i den svenska utgåvan just pga att den skulle varit hednisk. Men hon hävdade att det har att göra med trycket och inte någon censur från svenskarnas sida. Det är nämligen så att det var mycket billigare att trycka 48 sidor än 52 (eller vad det nu var) och därför valde man att avstå från just ett visst antal sidor i alla Nofretalbum i Sverige. Så vad vi har är egentligen en tragiskt inkomplett Nofretserie i Sverige. Jag måste köpa de danska som skall vara kompletta med de 4 extra sidorna (eller hur många det nu var).
Nofret och Det nya folket är väl bra fantasyinspiration i sig, antar jag, men jag tror inte de är så inspirerande till standardfantasy då Nya folket utspelar sig under stenåldern och Nofret under bronsåldern.
Nella
Ymir
Liten kantbaron
Re: Förvisso, Hyboria är bäst.
Howard är...bäst, det har du rätt i. Vad gäller att väva historiskt stoff till en intressant och trovärdig fantasyvärld är ingen hans like, inte ens Tolkien själv. Jag kan bara inte komma på någon annan amerikan med en sådan förmåga...Howard är helt unik.
- Ymir, läste GURPS: Conan nyss och fick ett nytt favoritrollspel.
Howard är...bäst, det har du rätt i. Vad gäller att väva historiskt stoff till en intressant och trovärdig fantasyvärld är ingen hans like, inte ens Tolkien själv. Jag kan bara inte komma på någon annan amerikan med en sådan förmåga...Howard är helt unik.
- Ymir, läste GURPS: Conan nyss och fick ett nytt favoritrollspel.
Quan'talis
Swashbuckler
Tja, brittisk fantasy/sf är ju som redan nämnts ungefär lika stor som den amerikanska. På sf-fronten lära China Mievilles bok »Perdido Street Station« vara ett mästerverk som man inte får missa, men jag har inte läst den än (brittiska böcker är så mycket dyrare här än där att det nästan lönar sig att åka dit och köpa dem). På fantasyfronten tycker jag att det är dags att någon rekommenderar William Horwoods Duncton Wood-trilogi (»Duncton Wood«, Duncton Quest« samt »Duncton Found«). Ett välskrivet, gediget och smått genialiskt fantasyepos – om mullvadar. Och inte några fabeldjursbarnboksmänniskoriförklädnadmullvadar (ett alltför sällan använt ord, om man frågar mig), utan riktiga mullvadar. Läs!
Om du är ute efter icke-engelskspråkiga författare bör du läsa Michael Ende (det bör du annars också, förresten. Alla ska läsa Michael Ende. Alltid.) »Den oändliga historien« och »Momo, eller kampen om tiden« brukar räknas som barnböcker, men låt det inte lura dig. Det finns kanske vissa scener som kan verka skrämmande för vuxna, men om du läser dem i sällskap med en person under tolv år har censurmyndigheterna inget att invända. Eller så kan du läsa dem i smyg, med ficklampa.
Sen kan jag tyvärr inte göra mer än att namedroppa några författare som otvivelaktigt finns, men som jag inte läst. De främsta finska sf-författarna lär heta Boris Hurtta, Pasi Jääskeläinen, Kimmo Lehtonen och Johanna Sinisalo. Jag har inte läst någon av dem, och vet inte om de finns på svenska (du kan kolla Kungliga bibliotekets söktjänst Libris. Eller lära dig finska). Det lär finnas en fransk sf-författare vid namn J. P. Laigle. Och om det finns en finns det antagligen flera. Samma sak gäller den italienska författaren Roberto Quaglia och hans antagligen existerande kolleger. Jag har inte läst något av dem, men de finns, i alla fall.
De har kärnvapen.
Eller så är det kanske som på så många andra områden – amerikanska företag (förlag i det här fallet) är oftast större än europeiska, och är ofta beredda att satsa betydligt mer på marknadsföring. Alltså syns de bättre, oavsett om de verkligen dominerar utgivningen eller inte.
Dessutom (och det här är nog den riktiga orsaken, så vitt kag förtsår) är den amerikanska bokmarknaden så stor att det är fullt möjligt för mer än en handfull sf- och fantasyförfattare att bli utgivna och dessutom faktiskt leva på det de skriver. Fantasy och sf är mariginallitteratur (utom Tolkien, ungefär), men eftersom den amerikanska bokmarknaden är större är någon enskild europeisk motsvarighet är mariginalen också mycket större, och förljaktligen fullt möjlig att livnära sig på.
(Nåja... den amerikanska sf-författaren Michael Swanwick besvarar frågan om man kan livnära sig på att skriva sf så här:: "That depends on your definition of "a living." Enough to stay alive on? With the aid of soup kitchens, you bet! Enough to live in a squalid apartment in a really bad neighborhood? Not really.")
JPS
Ymir
Liten kantbaron
Re: Marginallitteratur?
Att fantasy skulle vara marginallitteratur har jag mycket svårt att tro. Fantasyböcker var det överlägset mest utlånade när jag jobbade på bibliotek, och fantasyböcker på engelsk pocket utgör den vanligaste synen när det gäller vad folk läser på tåget. Åtminstone enligt min uppfattning...
- Ymir, ifrågasätter.
Att fantasy skulle vara marginallitteratur har jag mycket svårt att tro. Fantasyböcker var det överlägset mest utlånade när jag jobbade på bibliotek, och fantasyböcker på engelsk pocket utgör den vanligaste synen när det gäller vad folk läser på tåget. Åtminstone enligt min uppfattning...
- Ymir, ifrågasätter.
Quan'talis
Swashbuckler
Jo.
Jämför antalet fantasyförfattare med antalet icke-fantasyförfattare. Jämför antalet förlag som ger ut fantasy med antalet förlag som inte gör det. Jämför antalet fantsyhyllor på biblioteket med antalet icke-fantasyhyllor. Lägg sedan till det faktum att det finns speciella fantasyförlag och -hyllor.
Fantasy är mariginallitteratur. En stor mariginal, kanske, och förhoppningsvis en växande mariginal, men ändå en mariginal.
JPS
Jämför antalet fantasyförfattare med antalet icke-fantasyförfattare. Jämför antalet förlag som ger ut fantasy med antalet förlag som inte gör det. Jämför antalet fantsyhyllor på biblioteket med antalet icke-fantasyhyllor. Lägg sedan till det faktum att det finns speciella fantasyförlag och -hyllor.
Fantasy är mariginallitteratur. En stor mariginal, kanske, och förhoppningsvis en växande mariginal, men ändå en mariginal.
JPS
Manga
"Det finns japanska serier som inte räknas som manga."
Sedan när då? O_O
Manga är det japanska ordet för serier, så tekniskt sett är alla serier manga. Utanför Japan är det just japanska serier som kallas manga. Så hur är det ens möjligt för en sådan att inte "räknas"?
"Det mest kända exemplet är ju "Lone wolf and cub" - har aldrig hört någon kalla den manga"
Va? O_O Lone Wolf är manga. Den är en japansk serie. Varför räknas den plötsligt inte till den mycket tydliga kategori vars definition stämmer till hundra procent?
"Det finns japanska serier som inte räknas som manga."
Sedan när då? O_O
Manga är det japanska ordet för serier, så tekniskt sett är alla serier manga. Utanför Japan är det just japanska serier som kallas manga. Så hur är det ens möjligt för en sådan att inte "räknas"?
"Det mest kända exemplet är ju "Lone wolf and cub" - har aldrig hört någon kalla den manga"
Va? O_O Lone Wolf är manga. Den är en japansk serie. Varför räknas den plötsligt inte till den mycket tydliga kategori vars definition stämmer till hundra procent?
Ymir
Liten kantbaron
Re: Mangamysteriet?
'Manga' på japanska betyder 'serier', ja. Åtminstone fick jag lära mig det när jag pluggade japanska
Men såvitt jag fått lära mig representerar begreppet 'manga' i Västvärlden blott en särskild seriekategori, en teckningsstil, från Japan. Det må vara att jag har fel, men tills dess motsatsen bevisats står min uppfattning fast. De fotorealistiskt tecknade japanska serier vi studerade då jag gick på serieteckning refererades aldrig till som 'manga', åtminstone.
- Ymir, seriestuderande fordom, japanskastuderande likaså
'Manga' på japanska betyder 'serier', ja. Åtminstone fick jag lära mig det när jag pluggade japanska
Men såvitt jag fått lära mig representerar begreppet 'manga' i Västvärlden blott en särskild seriekategori, en teckningsstil, från Japan. Det må vara att jag har fel, men tills dess motsatsen bevisats står min uppfattning fast. De fotorealistiskt tecknade japanska serier vi studerade då jag gick på serieteckning refererades aldrig till som 'manga', åtminstone.
- Ymir, seriestuderande fordom, japanskastuderande likaså
Ymir
Liten kantbaron
Re: Agone-författaren då?
I Frankrike finns ju killen som skrev (skriver?) böckerna som 'Agone' baseras på, också. Märkligt att de till engelska översätter ett rollspel vars förlaga av allt att döma inte finns översatt, dock.
- Ymir, påpekar.
I Frankrike finns ju killen som skrev (skriver?) böckerna som 'Agone' baseras på, också. Märkligt att de till engelska översätter ett rollspel vars förlaga av allt att döma inte finns översatt, dock.
- Ymir, påpekar.
Re: Mangamysteriet?
"Men såvitt jag fått lära mig representerar begreppet 'manga' i Västvärlden blott en särskild seriekategori, en teckningsstil, från Japan. Det må vara att jag har fel, men tills dess motsatsen bevisats står min uppfattning fast. De fotorealistiskt tecknade japanska serier vi studerade då jag gick på serieteckning refererades aldrig till som 'manga', åtminstone."
Beakta dig motbevisad i och med att jag aldrig hört någon kalla Lone Wolf and Cub (eller Sancturay) för något annat än manga. Åtmindstånde inte så att jag hört det. Sen om några seriepretton på serieteckningskurser inte håller med så är det väl för att de inte ens kan rita en gök
Storuggla, morgonstund
"Men såvitt jag fått lära mig representerar begreppet 'manga' i Västvärlden blott en särskild seriekategori, en teckningsstil, från Japan. Det må vara att jag har fel, men tills dess motsatsen bevisats står min uppfattning fast. De fotorealistiskt tecknade japanska serier vi studerade då jag gick på serieteckning refererades aldrig till som 'manga', åtminstone."
Beakta dig motbevisad i och med att jag aldrig hört någon kalla Lone Wolf and Cub (eller Sancturay) för något annat än manga. Åtmindstånde inte så att jag hört det. Sen om några seriepretton på serieteckningskurser inte håller med så är det väl för att de inte ens kan rita en gök
Storuggla, morgonstund
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,586
Jag håller inte alls med, det finns massor av europeiska SF-författare som är läsvärda (läste tex nyss Solaris igen). Fantasy är lite glesare, men reegenten inom fantasy idag är brittisk (Storm Constantine).
När det gäller serier så har USA en stor del, men tittar man på kreativa och nyskapande serier (dvs inte bara superhjältelöret och simpel komedi) så är länder som England, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och till och med Sverige oproportionellt stora.
Re: Några försök till svar
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på.
Orson Scott Card har gjort ett riktigt bra försök i serien Alvin the Maker. Fast den utspelar sig iof i en alternativ historia till vår egen värld och är inte direkt klassik fantasy.
Varför jänkarna dominerar fantasymarknaden så fullständigt övergår mitt förstånd en smula, det är ju inte som de har någon egen kulturhistoria att basera sina böcker på.
Orson Scott Card har gjort ett riktigt bra försök i serien Alvin the Maker. Fast den utspelar sig iof i en alternativ historia till vår egen värld och är inte direkt klassik fantasy.