Rhodryn
Hero
- Joined
- 23 Sep 2013
- Messages
- 977
Fair enough... kan hålla med dig där väl till viss del... ja antar att jag är mer ok med det beroende på omständigheterna till varför han gör de saker han gör.krank;n186160 said:Jag har aldrig sagt att jag inte förstår beslutet. Men det gör definitivt honom till en rätt oduglig ledare. Att något är "mänskligt" är ingen ursäkt i mina ögon.
Antagligen för att jag ju igentligen gillar sådant här som "hjältens historia" och vad det nu än är... De fantasy böcker jag gillar att läsa, och hur jag spelar många av mina karaktärer, hur jag spelar många spel, etc... tenderar vara nästan helt "Hjältat vinner... elaka förlorar... alltid", etc. Jag menar, min favorit författare och bokserie är David Edddings, och hans boksserie The Belgariad. XD Och sedan hela den där "goda Riddare" och Arturiska legenden om Riddare och allt sådant... jag äter upp sådant lätt. XD
Inte för att jag inte gillar sådant som är motsattsen eller något... eller där det visas mer realistiskt att "onskan" förlorare inte alltid, eller att sådant som "ondska" inte igenligen är en grej, och allt vad det nu än är... som GoT här t.ex. Jag gillar allt igentligen när det gäller sådant här... det är bara det att min naturliga utgångs punkt, min "default mode", när det gäller sådant här är att the goodguys kan nästan aldrig göra något fel, och ondingar förlorar alltid. XD
Jag tror jag på vissa sätt och vis är för optimistisk och till viss del för naiv på det också för den delen. But what can I do... det är som det är liksom. XD
Sant... men en 150-250 meter räcker gott och väl för bågskyttar att nå sitt mål och fortfarande vara dödligt effektiva... och de kan nå ännu längre räckvidder med lättare pilar på det, som inte är lika dödliga som standard pilarna så klart, men då är ju då mer lite av en förhoppning om tur att man plockar några motståndare här och där.krank;n186160 said:Pilar når inte hur långt som helst. Om jag minns deras plan rätt så var deras enda (!) realistiska möjlighet att vinna att låta Skeletors armé avancera mot dem och försöka göra en kniptång.
Jons agerande förstörde den enda plan de hade som haft minsta lilla chans att lyckas.
De flesta som dog i det där slaget gjorde det för att Jon är en dålig ledare.
Så nä... att bara stå där och vänta på att Ramsay skulle falla in i deras kniptång fälla är lite för naivt att tro. Så pass dum är inte Ramsay ju. Han hade bara behövt placera sig en kanske 200 meter ifrån Jons arme, och pepprat honom med pilar... medan hans pavisbärande infanteri skyddade hans bågskyttar mot Jons bågskyttars anfall. Jons arme hade nästan säkert tvingats till att vid något tillfälle rusa mot fienden oavsätt vad de trodde de ville göra.
Men vid det tillfället så skulle ju Jons arme redan ha förlorat en hel del av sina enheter, varpå deras anfall inte skulle ha samma "styrka" som den mängden han skulle haft om han anfall direkt. Samtidigt som Ramsays arme skulle ha varit nästen totalt hel. Ramsays infanteri hade då kommut it i fronten och skapat sin sköldmur som Jons arme hade tvingats försöka bryta sig igenom... och bär väl Jons arme hade slagit in i Ramsays sköldarme så hade han satt igång sitt kaveleri att svinga runt sidorna utav sin sköldvägg och försatt Jon's arme i den där kniptången.
Resultatet här är helt enekelt att på mågna sätt och vis så kvittar det vad Jon's arme hade gjort... de hade varit dömda i vilket fall som helst. Stanna kvar i sin orginal possition och bli helt utnötta från pilregna, men aldrig fått en chans till att på allvar slå tillbaka... eller rusa in och bli totalt utnötta, men med en chans att slå tillbaka och kanske lyckas bryta några enheter av fienden. Här är det bättre valet att rusa, att ta en chans att lyckas göra vad de måste, än att stå kvar och bara ta stryck utan att kunna ge någon. För Ramsay hade inte haft någon som helst anledning till att marchera hela vägen fram till Jons arme, ingen som helst.
Faktumet att allt hände som det gjorde är dock den absoluta bästa möjliga utkomsten utav alla de här... minus så klart att fly innan striden började så klart... men utav alla andra utkomster av att ta striden... så var just denna den bästa möjliga. För att Ramsays kaveleri blev nästan helt utrotat i denna händelse. Både pga Jons arme, men helt klart också pga att Ramsay inte brydde sig om att hans bågskyttar skulle döda hans egna folk också.
Om Jons och hans arme hade stannat kvar när Rikkon tvingades till att springa, och sedan väntat in Ramsays arme, och tillslut tvingats till att rusa när de upptäcker att Ramsay kommer bara sitta där och skicka pilregn på dem, så hade Ramsay haft nästan en full arme när The Vale tillslut dök upp på slagfältet. För de enda som Ramsys pilregn då hade effekterat hade varit Jons arme, och mängden av Ramsys arme som hade dött från Jons bågskyttars pilregn hade varit någerlunda minimal, specielt om de hade använt sköldsnubbarna till att skydda dem från pilregnen.
Så, pga hur allt faktiskt hände i striden... så hade The Vales enheter bara infanteri som de behövde ta hand om... för Ramsays kaveleri var krossat, och Ramsays bågskyttar hade antingen fått slut på pilar, eller beordrades till att retirera när The Vale dök upp.
Jag kan hålla med dig om att Jon kanske inte är den bästa befälhavaren där är, no if's or but's about it... och att faktumet att det blev som det blev var lite me pga slumpen från hur Jon agerade och hur sedan resten av hans arme agerade på det, alternativt att The Onion knight läste situationen rätt och skickade in Jons arme efter honom.
Men när jag tittar på allt annat runtomkring hela händelsen och striden, så ser jag inte igenligen några andra sätt som denna striden hade kunnat sluta på ett bättre sätt. Specielt inte eftersom jag inte tror att Ramsay hade fallit för Jons armes plan med att kniptånga Ramsays arme... eftersom Ramsey hade aldrig behövt komma så nära inpå för att börja börja nöta ut dem.
Men samtidigt så måste de ju ha just modet att faktiskt göra något om de bedömer att de kan göra något. De tar ju ändå risker som de flesta andra människor kanske inte skulle göra ens för sina egna nära och kära. Och vissa tar ju helt klart större risker än andra pga att de agerar snabbare än de kanske hinner tänka. Men det är ju också en del av det, att inte aggera för snabbt, eller för långsamt, tänka länge nog men inte för länge innan de aggerar mm. Det är en balansgång... en balansgång som Jon tenderar till att definitivt misslyckas med tidsvis. Hela den biten med att aliera sig med Wildlings för någon sesong sedan, Hardholm, etc... allt det var ju också en stor risk, och en risk som Jon på ren kän inte ens igentligen tvekade att ta, för att det kändes rätt för honom att ta den... en risk som jag tycks mig minnas att du var helt ok med att han tog.krank;n186160 said:Han skulle har varit en skitdålig brandman etc också. Finns det något sådana behöver kunna göra så är det att göra rimliga riskbedömningar och lägga sina jävla känslor åt sidan. Det kan uppenbart inte Jonte göra överhuvudtaget.
I detta fallet, med den risk han tog här i Bastardbowl, så hamnar vi bara lite halvt på varsin sida om det var en ok risk att ta eller inte. Jag kan hålla med om att detta var nog inte var en risk värd att ta... men den biten som vi definitivt delar oss på är hur ok vi är med att det faktiskt hände, och hur fortsättningen på det var. Där du känner att allt med det var dåligt genom hela och hur han sen hanterade följande händelser... medan jag känner att starten på det kanske inte var den bästa, men att då sen fortsättningen var den bästa möjliga utkomsten av situationen som han hamnade i.