“The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, and wiser people so full of doubts.”Varför skulle det vara modigt att vara tvärsäker?
Att vara tvärsäker är den lätta utvägen. Allt blir svart eller vitt, alla nyanser saknas. Svåra gränsdragningar och motsägelsefulla intryck ignoreras. Världen är i grunden svårförståelig och det är inte modigt att ducka för den komplexiteten.
De modigaste personerna jag känner är istället de som vågar dröja sig kvar i osäkerheten, de som kan ändra sig efterhand och som accepterar att världen är komplex. De använder både sitt intellekt och sina känslor för att förstå olika aspekter av saker. De är öppna för nya intryck, ber om betänketid, går vilse och prövar sig fram.
Tvärsäkerhet döljer ofta en önskan att vinna, att vara dådkraftig, att ligga steget före och att göra sig okritiserbar. Därför är många tvärsäkra människor tråkiga att umgås med. De pratar men lyssnar inte. De vill briljera, inte utforska. De vill bestämma över andra, inte hitta en gemensam väg framåt eller hitta alternativ. Deras definition av omvärlden ska accepteras av oss andra. Den är inte mer rätt, den uttalas bara med tvärsäkerhet. Men hur kan de ha rätt om de inte lyssnar?
Ledsen att jag generaliserar och tillskriver andra personer känslor och åsikter. Jag är bara väldigt trött på tvärsäkra människor för tillfället och hur de drar upp spelplanen för alla runt omkring sig.
― Bertrand Russell
Sen gillar jag folk som tycker saker, brinner för saker, vill saker, om de klarar av att göra det utan att nedvärdera andra och deras nöjen.
Spelledarstil X är värdelös! VS Spelledarstil X passar inte för hur jag vill ha min upplevelse.
I slutändan har vi två personer som inte gillar spelledarstil X. Om 99% av alla rollspelare gillar X är väl båda kontroversiella/modiga antar jag, och en av dem är trevlig.
(Ricky Gervais kan vara jätterolig, men han klarar sig inte i två minuter utan att håna/såga/dissa någon, så jag kollar hellre på andra komiker.)