Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
OK, nederbörd. Här är proceduren mer eller mindre exakt samma som tidigare.
Januari
Juli
Sammanslaget
Januari
Juli
Sammanslaget
Klimatverkstaden
- Thread starter Svarte Faraonen
- Start date
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nästa steg är att vi ska ta alla potentiella överlappningar och bunta ihop dem i kategorier som får samma "utfall" när vi räknar samman temperaturer och nederbörd till en klimattyp. Här brukar jag utöka kartan lite, och lägga till en spalt i högerkanten där jag klistrar in en ruta. Vi börjar med temperaturnivåerna. Här tar jag upp det lilatonade lagret jag skapade tidigare, och klistrar i spalten in en "tabell" över potentiella röd-blå kombinationer – rutan till vänster nedan.
Rutan till höger klistrar jag in precis överlappande med denna på ett nytt lager – dock utan siffrorna och så, dessa läggs in i ett tredje lager. Vill ni ha själva filen med lager, kontakta mig så skickar jag den till er.
Sedan påbörjas arbetet. Som ni ser är rutan till höger uppdelad med lite tjockare vita linjer – dessa avgränsar olika klimattyper. Längst ned åt höger har vi till exempel isfältsklimat, "utanför" denna tundraklimat, och så vidare. Inom en grupp ska alla rutor med siffra också få samma färg. Låt oss till exempel titta tydligare på de kontinentala klimaten.
Här ser vi två olika "grupper" avgränsade av lite tjockare vita linjer. Vi ser till att börja med att den övre vänstra gruppen enbart har en etta. På det "lila lagret" markerar jag rutan under denna med trollstaven, inställd på att markera allt med samma färg (0% tolerans). Om den temperaturkombinationen då finns på kartan markeras den.
Ja men titta, där fanns den.
Jag byter sedan till det nya lagret. Där använder jag pipettverktyget för att välja färgen på den aktuella rutan och ge alla de markerade områdena denna färg. Därefter finns det två rutor markerade med "2". Här gör jag samma sak – markerar de två underliggande rutorna på det "lila lagret".
Även här återvänder jag till det nya lagret och ser till att fylla de markerade områdena med färgen på rutorna markerade "2". På detta vis fortsätter jag sedan med samtliga rutor. Nedan kan vi se hur det ser ut efter att jag har markerat alla rutorna som fanns på urklippet jag lade in ovan. Jag har tagit bort det "lila lagret", så att vi tydligt kan se vilka bitar som har blivit färglagda.
Därefter? Ja, jag bara fortsätter med resten av kartan. Det är inte egentligen något som tar särskilt lång tid – jag hoppas bara att förklaringen ovan var begriplig.
Ett tips är förresten att tänka sig rutan med temperaturkoder som att den är delad av en diagonal, från övre vänstra till nedre högra hörnet. Nedanför och till vänster om denna diagonal behöver man egentligen inte hålla på och markera saker – den hade varit relevant om vi inte hade sett till att ändra färg baserat på sommar- och vinterhalvår, men nu har vi besparat oss arbetet att klicka där.
Rutan till höger klistrar jag in precis överlappande med denna på ett nytt lager – dock utan siffrorna och så, dessa läggs in i ett tredje lager. Vill ni ha själva filen med lager, kontakta mig så skickar jag den till er.
Sedan påbörjas arbetet. Som ni ser är rutan till höger uppdelad med lite tjockare vita linjer – dessa avgränsar olika klimattyper. Längst ned åt höger har vi till exempel isfältsklimat, "utanför" denna tundraklimat, och så vidare. Inom en grupp ska alla rutor med siffra också få samma färg. Låt oss till exempel titta tydligare på de kontinentala klimaten.
Här ser vi två olika "grupper" avgränsade av lite tjockare vita linjer. Vi ser till att börja med att den övre vänstra gruppen enbart har en etta. På det "lila lagret" markerar jag rutan under denna med trollstaven, inställd på att markera allt med samma färg (0% tolerans). Om den temperaturkombinationen då finns på kartan markeras den.
Ja men titta, där fanns den.
Jag byter sedan till det nya lagret. Där använder jag pipettverktyget för att välja färgen på den aktuella rutan och ge alla de markerade områdena denna färg. Därefter finns det två rutor markerade med "2". Här gör jag samma sak – markerar de två underliggande rutorna på det "lila lagret".
Även här återvänder jag till det nya lagret och ser till att fylla de markerade områdena med färgen på rutorna markerade "2". På detta vis fortsätter jag sedan med samtliga rutor. Nedan kan vi se hur det ser ut efter att jag har markerat alla rutorna som fanns på urklippet jag lade in ovan. Jag har tagit bort det "lila lagret", så att vi tydligt kan se vilka bitar som har blivit färglagda.
Därefter? Ja, jag bara fortsätter med resten av kartan. Det är inte egentligen något som tar särskilt lång tid – jag hoppas bara att förklaringen ovan var begriplig.
Ett tips är förresten att tänka sig rutan med temperaturkoder som att den är delad av en diagonal, från övre vänstra till nedre högra hörnet. Nedanför och till vänster om denna diagonal behöver man egentligen inte hålla på och markera saker – den hade varit relevant om vi inte hade sett till att ändra färg baserat på sommar- och vinterhalvår, men nu har vi besparat oss arbetet att klicka där.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Som bevis på att det går rätt snabbt när man väl har blivit varm i kläderna gjorde jag klart resterande delar av kartan på de sju minuter som gått sedan jag postade den förra uppdateringen:
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nu gör vi samma sak med det sammanfogade nederbördslagret. Vi använder här följande:
Inga konstigheter här, samma sak som med temperaturen. Här är siffrorna kombinerade med F, S eller W – detta kommer bli relevant för Köppen-klimattyperna senare. S står för klimat som får merparten av sin nederbörd på vintern (till exempel det klassiska medelhavsklimatet), W för klimat som får merparten av sin nederbörd på sommaren (de flesta monsun- och savannklimat) och F för sådana som har nederbörden hyfsat jämnt fördelad över året. Kategorin "F14" är den blötaste – detta är gränserna för det egentliga regnskogsklimatet. När jag har följt samma procedur som för temperaturen ovan ser det ut såhär:
Som en bonusöversikt kan vi här se S-klimaten i orange, W-klimaten i blått och F-klimaten i grönt:
Inga konstigheter här, samma sak som med temperaturen. Här är siffrorna kombinerade med F, S eller W – detta kommer bli relevant för Köppen-klimattyperna senare. S står för klimat som får merparten av sin nederbörd på vintern (till exempel det klassiska medelhavsklimatet), W för klimat som får merparten av sin nederbörd på sommaren (de flesta monsun- och savannklimat) och F för sådana som har nederbörden hyfsat jämnt fördelad över året. Kategorin "F14" är den blötaste – detta är gränserna för det egentliga regnskogsklimatet. När jag har följt samma procedur som för temperaturen ovan ser det ut såhär:
Som en bonusöversikt kan vi här se S-klimaten i orange, W-klimaten i blått och F-klimaten i grönt:
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nästa steg – äntligen får vi våra klimattyper! Vi börjar med att ta det lager vi skapade för temperaturkodningen och det lager vi skapade med nederbördskodningen. Vi kombinerar lagren med blandningsläge skärm:
Fint och färgglatt!
Sedan gör vi samma manöver som tidigare – vi klistrar in en färgkodskarta (nedan till vänster) i detta lager, och skapar ytterligare ett lager med en överliggande färgtabell (nedan till höger).
Sedan sätter vi igång med att få vår Köppenkarta. Det här blir resultatet:
Vad betyder då detta? Jag kommer i nästa uppdatering att gå igenom klassifikationen i detalj – fram tills dess kan det vara värt att kolla på Wikipedias sida om den. Där kan man också se den färgkod som används ovan.
Fint och färgglatt!
Sedan gör vi samma manöver som tidigare – vi klistrar in en färgkodskarta (nedan till vänster) i detta lager, och skapar ytterligare ett lager med en överliggande färgtabell (nedan till höger).
Sedan sätter vi igång med att få vår Köppenkarta. Det här blir resultatet:
Vad betyder då detta? Jag kommer i nästa uppdatering att gå igenom klassifikationen i detalj – fram tills dess kan det vara värt att kolla på Wikipedias sida om den. Där kan man också se den färgkod som används ovan.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Wladimir Köppens klimatklassificering är nog den som används mest idag, och därför använder jag den också i detta projekt. Det är förhållandevis lätt att hitta vilket klimat som gäller på olika orter i vår värld, så det gör det enklare att göra jämförelser mellan den fiktiva och den verkliga världen. I Köppen-systemet anges alla klimat med en bokstavskod – den första bokstaven anger i praktiken hur kalla de kallaste månaderna blir (utom för B-typen, vilken vi täcker i nästa inlägg), medan de påföljande bokstäverna anger sådant som nederbördsfördelning och hur varma de varmaste månaderna blir. Vi börjar med A-typen, de tropiska klimaten.
De tropiska klimaten utmärks av att alla månader har en medeltemperatur på 18 grader eller högre. Som synes finns de mest i ett område mellan vändkretsarna. På vissa håll saknas de dock. I vissa fall är det för att områdena är för torra för att räknas som A-klimat – öknar och halvöknar tillhör kategori B, oavsett hur varma de är. På andra håll är det istället för att höglänta områden gör det för kallt för att det ska fortsätta räknas som A-klimat. Dessa områden kommer diskuteras senare. A-klimatet har fyra undertyper.
Af: Detta är det egentliga regnskogsklimatet utan torrperioder. Det faller minst 60 mm regn varje månad, något som i kombination med hettan skapar en enorm biologisk produktivitet. I vår värld hittar man det här klimatet främst i Sydostasien, Amazonas och Kongobäckenet.
Am: Det tropiska monsunklimatet brukar förekomma i utkanten av regnskogsklimat och är även detta ett rätt fuktigt klimat – bara inte lika fuktigt. Det kan sägas komma i två varianter. Antingen rör det sig om klimat med en torrperiod som inte är fruktansvärt torr – eller klimat som verkligen har en rejäl torrperiod, men också en enormt regnig regnperiod. Det här är klimatet i avsevärda delar av Västafrika och Sydostasien, Indiens västkust och Amazonas.
Aw och As: Dessa två klimat är ungefär samma – tropiska klimat med en tydlig torrperiod. Enda skillnaden är ifall torrperioden ligger under den meteorologiska "vintern" (Aw) eller "sommaren" (As), men eftersom temperaturskillnaden mellan årstider inte är stor i tropikerna spelar detta inte någon vidare roll. Denna typ av klimat brukar kallas "savannklimat", men detta kan leda tankarna fel – här finns också tropiska skogar med tydliga torrperioder, och den typ av vidsträckta grässlätter som ordet "savann" ofta frammanar är mer undantag än regel. Det här är det dominerande klimatet i den tropiska delen av världen, och hittas bland annat i Karibien, större delen av tropiska Afrika, Sydostasien, Indien och norra Australien.
När jag kollar på min egen karta tycks det som om jag varit lite väl generös med nederbörden – hade jag gjort om den hade jag nog trimmat den mer, för att se till att Af-klimaten inte når fullt så stor utsträckning.
De tropiska klimaten utmärks av att alla månader har en medeltemperatur på 18 grader eller högre. Som synes finns de mest i ett område mellan vändkretsarna. På vissa håll saknas de dock. I vissa fall är det för att områdena är för torra för att räknas som A-klimat – öknar och halvöknar tillhör kategori B, oavsett hur varma de är. På andra håll är det istället för att höglänta områden gör det för kallt för att det ska fortsätta räknas som A-klimat. Dessa områden kommer diskuteras senare. A-klimatet har fyra undertyper.
Af: Detta är det egentliga regnskogsklimatet utan torrperioder. Det faller minst 60 mm regn varje månad, något som i kombination med hettan skapar en enorm biologisk produktivitet. I vår värld hittar man det här klimatet främst i Sydostasien, Amazonas och Kongobäckenet.
Am: Det tropiska monsunklimatet brukar förekomma i utkanten av regnskogsklimat och är även detta ett rätt fuktigt klimat – bara inte lika fuktigt. Det kan sägas komma i två varianter. Antingen rör det sig om klimat med en torrperiod som inte är fruktansvärt torr – eller klimat som verkligen har en rejäl torrperiod, men också en enormt regnig regnperiod. Det här är klimatet i avsevärda delar av Västafrika och Sydostasien, Indiens västkust och Amazonas.
Aw och As: Dessa två klimat är ungefär samma – tropiska klimat med en tydlig torrperiod. Enda skillnaden är ifall torrperioden ligger under den meteorologiska "vintern" (Aw) eller "sommaren" (As), men eftersom temperaturskillnaden mellan årstider inte är stor i tropikerna spelar detta inte någon vidare roll. Denna typ av klimat brukar kallas "savannklimat", men detta kan leda tankarna fel – här finns också tropiska skogar med tydliga torrperioder, och den typ av vidsträckta grässlätter som ordet "savann" ofta frammanar är mer undantag än regel. Det här är det dominerande klimatet i den tropiska delen av världen, och hittas bland annat i Karibien, större delen av tropiska Afrika, Sydostasien, Indien och norra Australien.
När jag kollar på min egen karta tycks det som om jag varit lite väl generös med nederbörden – hade jag gjort om den hade jag nog trimmat den mer, för att se till att Af-klimaten inte når fullt så stor utsträckning.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nästa grupp är B-klimaten – öken och halvöken. Dessa är de enda klimat som inte definieras genom sin temperatur – istället definieras de av att mer vatten avdunstar än vad som faller som nederbörd. Det här kommer hjälpa oss när vi ska rita floder i vår värld. Floder börjar inte i denna typ av klimat, men kan däremot genomflyta områden som har det (många av de bördigaste områdena i vår värld är just sådana floder i öknar).
BWh: Varmt ökenklimat. Årsmedeltemperaturen är 18 grader eller högre. Det här är den klassiska heta öknen – Sahara, Arabiska halvön, Death Valley, det inre av Australien.
BWk: Tempererat ökenklimat. Årsmedeltemperaturen är lägre än 18 grader. Detta är klimatet man hittar i stora delar av Centralasien, i södra Argentina och i delar av västra Nordamerika.
BSh: Varmt halvökenklimat. Terrängen domineras till stor del av härdiga gräs, törnen och låga buskar, och många torrare savanner hittas faktiskt snarare i detta kliat. Sahel-regionen i Afrika är ett bra exempel på detta klimat, liksom stora delar av indiens Deccanplatå. Det finns också i utkanten av alla de varma öknar jag nämnde tidigare.
BSk: Tempererat halvökenklimat. Detta är de stora grässtäppernas klimat (även om grässtäpper också går att hitta i något fuktigare klimat) – den amerikanska prärien, den kazakhiska och mongoliska stäppen, etc. Det är också klimatet man framför allt hittar i torrare delar av Spanien.
Som vanligt är det bra att komma ihåg att klimat bara är en faktor i hur ett område ter sig. BSk-klimatet är till exempel associerat med vidsträckta grässtäpper – men det kan också förekomma i bergiga områden, som då kommer att te sig helt annorlunda.
BWh: Varmt ökenklimat. Årsmedeltemperaturen är 18 grader eller högre. Det här är den klassiska heta öknen – Sahara, Arabiska halvön, Death Valley, det inre av Australien.
BWk: Tempererat ökenklimat. Årsmedeltemperaturen är lägre än 18 grader. Detta är klimatet man hittar i stora delar av Centralasien, i södra Argentina och i delar av västra Nordamerika.
BSh: Varmt halvökenklimat. Terrängen domineras till stor del av härdiga gräs, törnen och låga buskar, och många torrare savanner hittas faktiskt snarare i detta kliat. Sahel-regionen i Afrika är ett bra exempel på detta klimat, liksom stora delar av indiens Deccanplatå. Det finns också i utkanten av alla de varma öknar jag nämnde tidigare.
BSk: Tempererat halvökenklimat. Detta är de stora grässtäppernas klimat (även om grässtäpper också går att hitta i något fuktigare klimat) – den amerikanska prärien, den kazakhiska och mongoliska stäppen, etc. Det är också klimatet man framför allt hittar i torrare delar av Spanien.
Som vanligt är det bra att komma ihåg att klimat bara är en faktor i hur ett område ter sig. BSk-klimatet är till exempel associerat med vidsträckta grässtäpper – men det kan också förekomma i bergiga områden, som då kommer att te sig helt annorlunda.
Det ska bli ny tradition att varje gång jag är på BSK ska något spelpass utspela sig i tempererad halvöken.
Mitt favoritområde hittills är detta:
Ett kargt och torrt område omgivet av regnskog och monsunområden på i princip alla sidor.
Mitt favoritområde hittills är detta:
Ett kargt och torrt område omgivet av regnskog och monsunområden på i princip alla sidor.
I spelet alltså. Borås är ju en regnskog. Väldigt ironiskt döpt konvent, egentligen.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Välj mellan: Aleppo, Denver, Jerevan, Kabul, Madrid, Reno, Santiago, Teheran, Ulan Bator, Zacatecas.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nästa steg är C-klimaten. Dessa kallas ofta "kustklimat" eller liknande, men det är en beskrivning som ofta kan förvilla mer än den upplyser. Det rör sig om klimat där (1) den kallaste månadens medeltemperatur är under 18° men över antingen 0° eller –3° (olika modeller har olika gränsvärde); (2) den varmaste månaden är över 10°; (3) det finns tillräckligt med nederbörd för att det inte ska kvala in som ett B-klimat istället. I praktiken förstår ni att detta täcker en enorm spännvidd av klimat – allt ifrån områden som närapå är tropisk regnskog med en lite kyligare vinterperiod, till karga öar där vintermedeltemperaturen visserligen ligger över nollan, men där sommaren mest består av någon ynka månad med tolv graders medeltemperatur. Därför specificerar vi C-klimaten med ytterligare två bokstäver.
Den andra bokstaven efter C är antingen f, s eller w. Detta visar på hur nederbörden är distribuerad över året. F innebär att det inte finns någon tydlig torrperiod, s att det finns en torrperiod på sommaren och w att det finns en torrperiod på vintern.
Den tredje bokstaven är antingen a, b eller c, och visar hur varm sommaren är. Bokstaven a signifierar att den varmaste sommarmånaden är över 22°, b att den är under detta, och c att temperaturen bara når över 10° i som mest tre månader.
Vi inleder med att se på klimaten som slutar på a. Dessa kallas ofta subtropiska klimat. I själva verket finns det en rätt stor spännvidd inom dessa, mycket avhängigt hur kall vintern är (den kan som bekant vara allt från –2° till 17° i medeltal). De förenas dock av att de har en het sommar och någon form av märkbar säsongsväxling. Tänk på att sommarens medeltemperatur – minst 22° – handlar om dygnstemperaturer. Temperaturen dagtid är tydligt högre än medeltemperaturen.
Cfa: Detta betecknas ofta som "fuktigt subtropiskt klimat". I vår värld hittar vi det till exempel i södra halvan av Japan, Kinas kustområden, området runt Rio de la Plata, Poslätten i Italien och sydöstra USA – faktum är att det når hela vägen upp till New York, vilket markerar att hur kall vintern är kan köra stor skillnad. Som synes är detta områden med utmärkta förutsättningar för att nå hög befolkningstäthet.
Csa: Subtropiskt klimat med het och torr sommar – detta är det typiska medelhavsklimatet, som vi även hittar i områden som Kalifornien, Sydafrika, västra Australien och Chile. Hårdbladsväxter, gjorda för att hantera sommartorkan, är vanliga – tänk till exempel olivträd och lagrar.
Cwa: Subtropiskt klimat med torrperiod på vintern hittar man till exempel i stora delar av norra Indien och södra Kina. På grund av höjdens effekt på temperaturer är det här också det huvudsakliga klimatet i Zambia och södra Angola. Fastän detta klimat ofta verkar frodigare än Csa-klimatet är det i själva verket mer känsligt för torka – det regn som faller under sommaren dunstar av snabbare än det som faller under vintern, så grundvattenreserverna byggs inte upp lika väl. Annars påminner det rätt mycket om det fuktiga subtropiska klimatet.
Som ni märker hittar man de olika Ca-klimaten i påtagligt tätbefolkade områden. Om du letar efter platser att låta blomstrande högkulturer uppstå är det antagligen ett gott antagande att dessa klimat har lämpliga förutsättningar.
Den andra bokstaven efter C är antingen f, s eller w. Detta visar på hur nederbörden är distribuerad över året. F innebär att det inte finns någon tydlig torrperiod, s att det finns en torrperiod på sommaren och w att det finns en torrperiod på vintern.
Den tredje bokstaven är antingen a, b eller c, och visar hur varm sommaren är. Bokstaven a signifierar att den varmaste sommarmånaden är över 22°, b att den är under detta, och c att temperaturen bara når över 10° i som mest tre månader.
Vi inleder med att se på klimaten som slutar på a. Dessa kallas ofta subtropiska klimat. I själva verket finns det en rätt stor spännvidd inom dessa, mycket avhängigt hur kall vintern är (den kan som bekant vara allt från –2° till 17° i medeltal). De förenas dock av att de har en het sommar och någon form av märkbar säsongsväxling. Tänk på att sommarens medeltemperatur – minst 22° – handlar om dygnstemperaturer. Temperaturen dagtid är tydligt högre än medeltemperaturen.
Cfa: Detta betecknas ofta som "fuktigt subtropiskt klimat". I vår värld hittar vi det till exempel i södra halvan av Japan, Kinas kustområden, området runt Rio de la Plata, Poslätten i Italien och sydöstra USA – faktum är att det når hela vägen upp till New York, vilket markerar att hur kall vintern är kan köra stor skillnad. Som synes är detta områden med utmärkta förutsättningar för att nå hög befolkningstäthet.
Csa: Subtropiskt klimat med het och torr sommar – detta är det typiska medelhavsklimatet, som vi även hittar i områden som Kalifornien, Sydafrika, västra Australien och Chile. Hårdbladsväxter, gjorda för att hantera sommartorkan, är vanliga – tänk till exempel olivträd och lagrar.
Cwa: Subtropiskt klimat med torrperiod på vintern hittar man till exempel i stora delar av norra Indien och södra Kina. På grund av höjdens effekt på temperaturer är det här också det huvudsakliga klimatet i Zambia och södra Angola. Fastän detta klimat ofta verkar frodigare än Csa-klimatet är det i själva verket mer känsligt för torka – det regn som faller under sommaren dunstar av snabbare än det som faller under vintern, så grundvattenreserverna byggs inte upp lika väl. Annars påminner det rätt mycket om det fuktiga subtropiska klimatet.
Som ni märker hittar man de olika Ca-klimaten i påtagligt tätbefolkade områden. Om du letar efter platser att låta blomstrande högkulturer uppstå är det antagligen ett gott antagande att dessa klimat har lämpliga förutsättningar.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Vi fortsätter med de tempererade C-klimaten.
Cfb: Detta är det typiska tempererade kustklimatet – tämligen mild vinter, sommar där den högsta månadsmedeltemperaturen ligger på mellan 10 och 18 grader, nederbörd året om. Det här är det typiska västeuropeiska klimatet – Irland, Storbritannien, norra Frankrike, Benelux, Tyskland, Danmark och sydvästra Sverige hör alla hemma här. Det går även att hitta på Nya Zeeland och på södra Australien, i delar av södra Chile och den amerikanska nordvästkusten, med flera utspridda delar. På kartan ovan ser vi att det även går att hitta i höglänta tropiska områden med regn året om.
Csb: Det tempererade medelhavsklimatet påminner mycket om det subtropiska medelhavsklimatet, men den torra sommaren är inte lika het. Exempel på detta finns i norra Spanien och Portugal, längs Oregons och Washingtons kuster, och i delar av södra Chile och Australien.
Cwb: Det tempererade klimatet med torra somrar förekommer rätt sällan i låglänta områden. Anledningen till detta är att de tempererade regioner som har regniga somrar och torra vintrar ofta också befinner sig på östra sidan av kontinenter, där skillnaden mellan årstiderna tenderar att vara stor. Istället är detta klimat vanligast i subtropiska och tropiska höglandsområden. Hade kartan inkluderat mer höglänta områden hade vi antagligen sett mer av denna klimattyp. Exempel på platser där man hittar den i vår värld är Sichuan och Yunnan, centrala Mexico, Etiopiska höglandet, högländer i Kongo, Zimbabwe och Angola, och Himalayas sluttningar mot Indien.
Cfc: Det avslutande c:et betyder att denna klimattyp, det subpolära kustklimatet, inte har mer än tre månader där temperaturen är över tio grader. Den är därför utpräglat vanlig på öar och i nordliga kustområden med varma strömmar, där sommaren är kylig men vintern är relativt mild. Skottland, Färöarna, Islands och Nordnorges kuster, Aleutöarna utanför Alaska, Chiloéarkipelagen och liknande platser faller in under detta klimat – knappast ställen dit man åker på solsemester.
Csc: Subpolärt medelhavsklimat är påtagligt sällsynt, och förekommer framför allt i höglandsområden, men går också att hitta längs delar av Islands kust.
Cwc: Subpolärt kustklimat med torr vinter hittas nästan enbart i tropiska bergstrakter. Alla platser som beskrivs ha Cwb-klimat ovan har också antagligen Cwc-klimat vid högre stigningar. Kilimanjaro är ett exempel på en plats som har detta sällsynta klimat.
Just att C-klimaten täcker två olika varianter – dels kustnära områden i mellanlatituderna, dels tropiska högländer – gör att de kan fungera rätt olika på olika platser. De tropiska högländerna har sällan några vidare årstidsskillnader, men kan däremot ha stora temperaturskillnader mellan dag och natt. Likt C?a-kategorin är C?b-kategorin ett tämligen gynnsamt klimat för folktäthet, odling och liknande. Flera huvudstäder i varmare länder ligger just i den här sortens höglandsklimat – exempelvis Addis Abeba, Nairobi, Mexico City, Harare, Bogotá och Quito.
Cfb: Detta är det typiska tempererade kustklimatet – tämligen mild vinter, sommar där den högsta månadsmedeltemperaturen ligger på mellan 10 och 18 grader, nederbörd året om. Det här är det typiska västeuropeiska klimatet – Irland, Storbritannien, norra Frankrike, Benelux, Tyskland, Danmark och sydvästra Sverige hör alla hemma här. Det går även att hitta på Nya Zeeland och på södra Australien, i delar av södra Chile och den amerikanska nordvästkusten, med flera utspridda delar. På kartan ovan ser vi att det även går att hitta i höglänta tropiska områden med regn året om.
Csb: Det tempererade medelhavsklimatet påminner mycket om det subtropiska medelhavsklimatet, men den torra sommaren är inte lika het. Exempel på detta finns i norra Spanien och Portugal, längs Oregons och Washingtons kuster, och i delar av södra Chile och Australien.
Cwb: Det tempererade klimatet med torra somrar förekommer rätt sällan i låglänta områden. Anledningen till detta är att de tempererade regioner som har regniga somrar och torra vintrar ofta också befinner sig på östra sidan av kontinenter, där skillnaden mellan årstiderna tenderar att vara stor. Istället är detta klimat vanligast i subtropiska och tropiska höglandsområden. Hade kartan inkluderat mer höglänta områden hade vi antagligen sett mer av denna klimattyp. Exempel på platser där man hittar den i vår värld är Sichuan och Yunnan, centrala Mexico, Etiopiska höglandet, högländer i Kongo, Zimbabwe och Angola, och Himalayas sluttningar mot Indien.
Cfc: Det avslutande c:et betyder att denna klimattyp, det subpolära kustklimatet, inte har mer än tre månader där temperaturen är över tio grader. Den är därför utpräglat vanlig på öar och i nordliga kustområden med varma strömmar, där sommaren är kylig men vintern är relativt mild. Skottland, Färöarna, Islands och Nordnorges kuster, Aleutöarna utanför Alaska, Chiloéarkipelagen och liknande platser faller in under detta klimat – knappast ställen dit man åker på solsemester.
Csc: Subpolärt medelhavsklimat är påtagligt sällsynt, och förekommer framför allt i höglandsområden, men går också att hitta längs delar av Islands kust.
Cwc: Subpolärt kustklimat med torr vinter hittas nästan enbart i tropiska bergstrakter. Alla platser som beskrivs ha Cwb-klimat ovan har också antagligen Cwc-klimat vid högre stigningar. Kilimanjaro är ett exempel på en plats som har detta sällsynta klimat.
Just att C-klimaten täcker två olika varianter – dels kustnära områden i mellanlatituderna, dels tropiska högländer – gör att de kan fungera rätt olika på olika platser. De tropiska högländerna har sällan några vidare årstidsskillnader, men kan däremot ha stora temperaturskillnader mellan dag och natt. Likt C?a-kategorin är C?b-kategorin ett tämligen gynnsamt klimat för folktäthet, odling och liknande. Flera huvudstäder i varmare länder ligger just i den här sortens höglandsklimat – exempelvis Addis Abeba, Nairobi, Mexico City, Harare, Bogotá och Quito.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
D-klimaten betecknas ofta som kontinentalklimat. Dessa har en sommar som är varmare än tio grader, en vinter som är kallare än noll (eller –3) grader och tillräckligt mycket nederbörd för att inte räknas som öknar eller halvöknar. Precis som C-klimaten har de två suffixbokstäver – c, s eller w som betecknar nederbördsmönstret, och a, b, c eller d som betecknar övrig temperaturinformation. A, b och c funkar precis som för C-klimaten – a betyder att sommaren är över 22 grader, b att sommaren är under 22 grader, och c att det enbart finns max tre månader där medeltemperaturen är över tio grader. D är en särskild kategori – den betecknar klimat där vintern är under –38 grader, det vill säga sådana klimat som vi enbart hittar i Sibirien. Vi inleder dock med D?a och D?b.
Dfa: Detta är ett klimat med en het, fuktig sommar och en kall, snöig vinter – tydliga kontraster. Det här är klimatet i stora delar av den amerikanska Mellanvästern, i delar av Balkanhalvön, i östra Ukraina och södra Ryssland och i norra halvan av Japan (utom Hokkaido, vars somrar är för kalla).
Dsa: Som ovan, fast med torr sommar – egentligen ett medelhavsklimat med snöiga istället för regniga vintrar. På min karta verkar det avsevärt vanligare än i vår värld, där man framför allt hittar det i torrare höglandsområden, till exempel i Turkiet, Iran, Centralasien och Klippiga bergen.
Dwa: Detta klimat har en het och regnig sommar och en torr, kall vinter. I vår värld hittar man det framför allt i nordöstra Kina och på Koreanska halvön.
Dfb: Med en varm sommar och en kall vinter är det här ett typiskt "nordiskt" klimat – merparten av Sverige söder om limes norrlandicus har detta klimat. Man hittar det även i större delen av östra Europa, i ett brett bälte över Ryssland, på Hokkaido, i New England och i stora delar av södra Kanada.
Dsb: Inte mycket att säga här – precis som Dsb är detta framför allt ett klimat man hittar i högländer.
Dwb: Detta klimat hittar man framför allt i delar av Himalaya, i nordostligaste Kina och i ryska Fjärran östern.
Samtliga ovanstående klimat har liknande vegetation – huvudsakligen barrskogar, men vid gränser mot torrare klimat kan man anta att stäppvegetationen fortsätter en bit in på det kontinentala klimatets område, med gradvis fler skogsområden.
Dfa: Detta är ett klimat med en het, fuktig sommar och en kall, snöig vinter – tydliga kontraster. Det här är klimatet i stora delar av den amerikanska Mellanvästern, i delar av Balkanhalvön, i östra Ukraina och södra Ryssland och i norra halvan av Japan (utom Hokkaido, vars somrar är för kalla).
Dsa: Som ovan, fast med torr sommar – egentligen ett medelhavsklimat med snöiga istället för regniga vintrar. På min karta verkar det avsevärt vanligare än i vår värld, där man framför allt hittar det i torrare höglandsområden, till exempel i Turkiet, Iran, Centralasien och Klippiga bergen.
Dwa: Detta klimat har en het och regnig sommar och en torr, kall vinter. I vår värld hittar man det framför allt i nordöstra Kina och på Koreanska halvön.
Dfb: Med en varm sommar och en kall vinter är det här ett typiskt "nordiskt" klimat – merparten av Sverige söder om limes norrlandicus har detta klimat. Man hittar det även i större delen av östra Europa, i ett brett bälte över Ryssland, på Hokkaido, i New England och i stora delar av södra Kanada.
Dsb: Inte mycket att säga här – precis som Dsb är detta framför allt ett klimat man hittar i högländer.
Dwb: Detta klimat hittar man framför allt i delar av Himalaya, i nordostligaste Kina och i ryska Fjärran östern.
Samtliga ovanstående klimat har liknande vegetation – huvudsakligen barrskogar, men vid gränser mot torrare klimat kan man anta att stäppvegetationen fortsätter en bit in på det kontinentala klimatets område, med gradvis fler skogsområden.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Dfc, Dsc, Dwc: Dessa tre klimat kan kallas subpolära kontinentalklimat. Vi hittar dem i vår värld i nordligaste Europa, Sibirien och stora delar av Kanada och Alaska. Sommaren är kort, vintern är lång och kall, och naturen består mestadels av barrskogar.
Dfd, Dsd, Dwd: Detta är extremt kalla kontinentalklimat, vilka vi i vår värld endast hittar i Sibirien – Jakutsk är antagligen den största staden med det här klimatet. Med en vinter där den kallaste månaden har en medeltemperatur under –38° ställer dessa regioner extrema krav på vad man behöver göra för att överleva i dem.
Som synes väljer jag att inte dela upp de ovanstående klimaten i undertyper. De ter sig i allmänhet rätt lika. Det här är också den punkt där vi har fått ett klimat som är så pass kallt att större städer och liknande blir sällsynta och odling blir svårt. Inga statsbildningar har i vår värld sitt ursprung i dessa regioner.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Havsströmmar finns i det här inlägget. Havsdjup går jag inte in närmare på – det är mer geologi än klimat.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Vi avrundar med polarklimaten – typ E. Dessa utmärker sig genom att den varmaste månaden har en medeltemperatur under 10°. Om denna medeltemperatur är över 0° har vi ett tundraklimat, annars har vi ett packisklimat.
(Jag ändrade bakgrundsfärgerna till bara svart och vitt, så att klimattyperna skulle synas bättre)
ET: Tundraklimatet är för kallt för att träd ska kunna växa, men kan fortfarande ha andra former av växtlighet. Under den korta sommaren kan en rik flora av mossor, lavar och låga vedartade växter blomstra. Då det fortfarande är tjäle i jorden flyter smältvattnet inte undan, utan bildar våtmarker där mängder av fåglar spenderar sin sommar. Det finns också gott om mygg, som varje fjällvandrare vet.
EF: Packisklimatet är det mest ogästvänliga man kan tänka sig – det enda sättet för människor att överleva i sådana här trakter är genom ymnigt fiske, för landbacken levererar nästan inget ätbart. I inlandet är detta klimat helt obefolkat av människor.
Eftersom det inte går att bedriva jordbruk i dessa klimat är de illa lämpade för bofasta grupper, och kommer i allmänhet att vara oerhört glesbefolkade. Fiske och jakt på stora havsdjur är antagligen, tillsammans med renskötsel, den mest pålitliga formen att få sin näring.
(Jag ändrade bakgrundsfärgerna till bara svart och vitt, så att klimattyperna skulle synas bättre)
ET: Tundraklimatet är för kallt för att träd ska kunna växa, men kan fortfarande ha andra former av växtlighet. Under den korta sommaren kan en rik flora av mossor, lavar och låga vedartade växter blomstra. Då det fortfarande är tjäle i jorden flyter smältvattnet inte undan, utan bildar våtmarker där mängder av fåglar spenderar sin sommar. Det finns också gott om mygg, som varje fjällvandrare vet.
EF: Packisklimatet är det mest ogästvänliga man kan tänka sig – det enda sättet för människor att överleva i sådana här trakter är genom ymnigt fiske, för landbacken levererar nästan inget ätbart. I inlandet är detta klimat helt obefolkat av människor.
Eftersom det inte går att bedriva jordbruk i dessa klimat är de illa lämpade för bofasta grupper, och kommer i allmänhet att vara oerhört glesbefolkade. Fiske och jakt på stora havsdjur är antagligen, tillsammans med renskötsel, den mest pålitliga formen att få sin näring.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Som ni kanske noterade var jag inte helt och hållet nöjd med alla klimat. Jag har därför justerat nederbörden lite – minskat Cs-/Ds-klimaten till förmån för Cf-/Df-klimat, gjort regnskogarna mindre, med flera småjusteringar. Så här blev resultatet:
När jag nu har gjort detta kan jag gå vidare till nästa klassificering. Vi snackar här om Holdridges livszoner. I jämförelse med Köppens klimattyper kan man säga att Köppen är bättre för att beskriva hur vädret ser ut på en plats (till exempel hur nederbörden är fördelad över året), men jag tycker att Holdridge ger bättre underlag för att beskriva hur vegetationen ser ut på en plats.
När jag nu har gjort detta kan jag gå vidare till nästa klassificering. Vi snackar här om Holdridges livszoner. I jämförelse med Köppens klimattyper kan man säga att Köppen är bättre för att beskriva hur vädret ser ut på en plats (till exempel hur nederbörden är fördelad över året), men jag tycker att Holdridge ger bättre underlag för att beskriva hur vegetationen ser ut på en plats.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
För att få fram Holdridge-zonerna använder jag mig på samma sätt som tidigare av en omkodning av nederbörd och temperatur. Detta är lagren jag använder:
(Nederbörd)
(Temperatur)
Som synes är dessa lite enklare i sin utformning än de för Köppen. Dessa skapar ett rutnät som ser ut som följer:
De olika livszonerna är då alltså följande:
1: Packis och glaciär.
2: Polaröken och kalfjäll.
3: Torr tundra.
4: Fuktig tundra.
5: Blöt tundra.
6: "Regntundra".
7: Subpolär öken.
8: Subpolär buskmark.
9: Fuktig subpolär skog.
10: Blöt subpolär skog.
11: Subpolär regnskog.
12: Kalltempererad öken.
13: Kalltempererad buskmark.
14: Kalltempererad grässtäpp.
15: Fuktig kalltempererad skog.
16: Blöt kalltempererad skog.
17: Kalltempererad regnskog.
18: Varmtempererad öken.
19: Varmtempererad busköken.
20: Varmtempererad buskstäpp/skogsstäpp.
21: Torr varmtempererad skog.
22: Fuktig varmtempererad skog.
23: Blöt varmtempererad skog.
24: Varmtempererad regnskog.
25: Subtropisk öken.
26: Subtropisk busköken.
27: Subtropisk buskstäpp/skogsstäpp.
28: Torr subtropisk skog.
29: Fuktig subtropisk skog.
30: Blöt subtropisk skog.
31: Subtropisk regnskog.
32: Tropisk öken.
33: Tropisk busköken.
34: Tropisk törnbuskstäpp.
35: Tropisk mycket torr skog/savann.
36: Tropisk torr skog.
37: Tropisk fuktig skog.
38: Tropisk blöt skog.
39: Tropisk regnskog.
Detta blir då kartan över Holdridges livszoner:
Ni ser säkert problemet – det är en massa olika nyanser av grönt och brunt, och svårt att exakt skilja dem åt. Imorgon kommer vi därför att titta på hur man klumpar ihop dessa, kombinerar det med höjd och skapar en karta som faktiskt ser fin ut.
(Nederbörd)
(Temperatur)
Som synes är dessa lite enklare i sin utformning än de för Köppen. Dessa skapar ett rutnät som ser ut som följer:
De olika livszonerna är då alltså följande:
1: Packis och glaciär.
2: Polaröken och kalfjäll.
3: Torr tundra.
4: Fuktig tundra.
5: Blöt tundra.
6: "Regntundra".
7: Subpolär öken.
8: Subpolär buskmark.
9: Fuktig subpolär skog.
10: Blöt subpolär skog.
11: Subpolär regnskog.
12: Kalltempererad öken.
13: Kalltempererad buskmark.
14: Kalltempererad grässtäpp.
15: Fuktig kalltempererad skog.
16: Blöt kalltempererad skog.
17: Kalltempererad regnskog.
18: Varmtempererad öken.
19: Varmtempererad busköken.
20: Varmtempererad buskstäpp/skogsstäpp.
21: Torr varmtempererad skog.
22: Fuktig varmtempererad skog.
23: Blöt varmtempererad skog.
24: Varmtempererad regnskog.
25: Subtropisk öken.
26: Subtropisk busköken.
27: Subtropisk buskstäpp/skogsstäpp.
28: Torr subtropisk skog.
29: Fuktig subtropisk skog.
30: Blöt subtropisk skog.
31: Subtropisk regnskog.
32: Tropisk öken.
33: Tropisk busköken.
34: Tropisk törnbuskstäpp.
35: Tropisk mycket torr skog/savann.
36: Tropisk torr skog.
37: Tropisk fuktig skog.
38: Tropisk blöt skog.
39: Tropisk regnskog.
Detta blir då kartan över Holdridges livszoner:
Ni ser säkert problemet – det är en massa olika nyanser av grönt och brunt, och svårt att exakt skilja dem åt. Imorgon kommer vi därför att titta på hur man klumpar ihop dessa, kombinerar det med höjd och skapar en karta som faktiskt ser fin ut.