Innovation inom rollspel

Call of Cthulhu var väl ett tidigt (första?) steg mot genreemulering snarare än pseudorealistisk simulation med sina Sanity-regler osv. Pendragon var ett mer drastiskt kliv.
James Bond och Star Wars var andra tidiga. Men håller med om att CoC var ett av de första spelen som medvetet använde reglerna för att peka mot den önskade upplevelsen.
 
Vet inte om jag förstod ståryn hälften av gångerna då heller, men det var lite förvirrande att gå på konvent som knatte och 9 av 10 scenarier är experimentiell amatörteater när man egentligen ville dräpa orcer.
Det är det vi har OSR till - man kan känna sig teori- och metodmedveten och knacka orcher!
 
Du har ju spel där du skapar dig själv och spelar dig själv, fast tex. med superkrafter, men allt annat med dig själv finns där. När frågor som jag vill köpa en dator kommer upp i spel så är svaret om du har råd eller ej vad du har på bankkontot... huruvida man drog in ex. tjejen man var förälskad i i parallellklassen eller ej inte givet men finns ju fler exempel på just att ta avstamp från sig själv...

Själva spelade vi mycket Wastelands med avstamp i vår lilla hemby, vi använde vägatlas och olika planritningar över byggnades i samhället vi hade kommit över osv... det var inget spelet uppmuntrade till dock, men det var något som förstärkte det för oss helt klart.
Ja, det var därför jag skrev ”explicit och regelmässigt”. Spel som säger ”Skriv ned på lappen ett brott du eller någon du känner har begått” eller liknande.
 
Back
Top