@Sömniga Isaac Otto, du håller dig defensiv, håller blicken fäst på denna vilda best med skarpa tänder, klor och en svans du inte vill slår in i dig. Du tittar lite oroligt bort mot
Zephyr som verkar ha skapat ett spår i sanden när besten slog bort honom.
@Rymdhamster du ställer dig upp och gör en dramatiskt återhämtning, publiken hejar på dig medan de tittar med morbid nyfikenhet på om monstret kommer slå sig loss och om din piska är stark nog mot den sådan skräck.
@Klingonsylt ,
@God45 ,
@Vicotnik ,
@Leon &
@Sidd
Kedjorna skramlar hårt när den skadade besten gör ett sista ursinnigt ryck, dess blödande flank glänser i arenans dammiga ljus.
Divico kliver fram som den som samlar gruppen, spjutet tätt intill kroppen, blicken skarp och beräknande. ”Nu!” ropar han, och allt brakar loss.
Roy kastar sig först in i striden, hans två yxor fläker upp nya sår i det redan sargade monstret. Varje hugg får besten att vråla och vackla bakåt, men den står ännu kvar.
Seth cirklar runt, treudden redo, väntandes på rätt tillfälle.
Minimus—tyst och snabb som ett skuggspel—springer nära marken och skär av senor och mjuka punkter med sina knivar, precis utom räckhåll för de massiva bakbenen.
Då hörs ett kraftigt vrål ovanför dem.
Camilla.
Hon står på den låga pelaren, musklerna spända, hennes två massiva hammare redo.
Ett andetag. Ett fokus. Sedan kastar hon sig ut i ett kontrollerat, dödsföraktande hopp. Bestens vilda ögon vänder sig uppåt precis när hon faller mot det, hammaren höjd för att krossa dess syn.
Slaget landar med en skräll som får marken att vibrera. Rörelsen är så kraftfull att damm och sand exploderar runt dem. Besten tjuter rakt upp mot himlen och slungar huvudet åt sidan – blind på ena ögat, förvirrad, rasande, men framför allt: svag.
”Håll den nere!” ropar
Divico, och drar sitt spjut djupt in under revbenen.
Seth slår samtidigt till med treudden från andra sidan, låser fast besten mot arenagolvet.
Roy hugger sig fram till halsen och pressar med all sin styrka.
Minimus är redan där, snabb som en viskning, och skär av de sista senorna som bär upp monstret.
Det stora djuret faller. Andas tungt. Kedjorna slackar.
Camilla landar hårt i sanden men reser sig, flåsande, just när besten slutligen kollapsar inför dem. Ett sista, svagt gurglande vrål – sedan tystnad.
Tillsammans, blodiga och flämtande, står de kvar när dammet börjar lägga sig. Och arenan fylls av ekot av deras seger.
Ni får äntligen komma in och vila. Varmt badvatten oljor och rökelse tillsammans med mat och händer som läker era skador.
Er Lanista berömmer er, även om han suckar lite när läderrustnignarna slängs undan för att kanske lagas (alla läderrustningar är borta från inventariet). "Bra jobbat mina kämpar, vila ut." Han vänder sig till
@God45 och
@Rymdhamster "Ni två har hamnat i blick fånget för en senator som bjudit in er att komma till hans fest ikväll." Fina särkar och sandaler ges till er så ni kan klä upp er.
Ni andra som inte blev inbjudna på fest, har alternativet att söka njutning i armarna på tjänare som visas in med den varma maten.
Alla får sina skador läkta.
Vad gör ni.
1: Träna upp Styrka
2: Träna upp Vighet
3: Träna upp Uthålighet
4: "Socialiserar" med tjänarna.
@God45 &
@Rymdhamster : På den stora festen beundras ni, det finns varm mat, underbart vin och senatorn som bjudit in er, vill spendera privat tid med er båda i utbyte mot hans stöd, ära samt att han kan se till att ni får bättre utrustning till hela gruppen.
Vad gör ni.
5: Accepterar
6: Nekar
