Nekromanti future vapen och drivkraft?

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
hmm är inte så insatt i det där med Ion vapen, laser och annat likanade, så jag skulle gärna vilja veta mera om teorier i detta ämne, helst med förklaringar hur det då skulle funka (gillar inte sånna där saker som, i min rollspelsvärld finns det laserpistoler som är jättesmå som kan försöra en titanvägg! hur dom funkar? vaddå ööhhh. det e ju laser förbaskene mig!)
så lite mer realistiskt än så tack. sedan var det drivkraft, med det menar jag t.ex. motorer på rymdskepp, alltså i framtiden ungf 500 år frammåt, vad kan man tänkas använda, några bra teorier, och som vanligt inga fåniga mini motorer som ger cp-mycket kraft (ex. ja jag har ju en liten ministarship som e fyra meter långt och kan ta mig till jupiter från jorden på ungf. några minuter.)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"hmm är inte så insatt i det där med Ion vapen, laser och annat likanade, så jag skulle gärna vilja veta mera om teorier i detta ämne"

Laser: Är en förkortning av "Light Amplification through Stimulated Emission of Radiation". Förkortningen beskriver tekniken att skapa så kallat koherent ljus, det vill säga ljus där ljusvågorna svänger i takt och förstärker varandra. Laser kan användas för lite allt möjligt där man behöver exakthet eller styrka. Ska man läsa av ytan på en CD-skiva, använd en laser. Ska man kartlägga Månens yta, använd en laser. Ska man utföra mikrokirurgi utan att dränkas i blödning, använd en laser. Och ska man skjuta utomjordingar, använd en laser (ehrm).

Laser som vapen fungerar enligt samma princip som ett förstoringsglas och ett papper - man koncentrerar en massa ljus på en punkt så att punkten upphettas en massa. Hettar man upp lite så får man ett brännmärke och eventuellt en eld. Hettar man upp tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt så får man en explosion.

För att få en laser som är skadlig krävs två saker: effekt och koncentration. Du behöver kräma ut en jefla massa energi på en läbbans kort tid. Dela energin med tiden och du får effekten, och ju högre effekten är desto mer ont gör det. Du behöver dessutom koncentrera all denna effekt på en liten yta. Om effekten sprids ut över för stor yta så absorberas energin utan att göra skada. Så vad vi vill ha är mycket energi under kort tidsrymd och över en liten yta. Detta gäller för övrigt de flesta energivapen - de flesta vapen över huvud taget, faktiskt. Så därför kommer en laser avsedd för strid ha en kort intensiv puls koncentrerat till en liten yta.

En sådan laser kan skapas genom att ladda upp en gas och sedan trigga den med en ljuspuls, eller elektriskt i halvledare, eller kemiskt genom att låta energin komma från en reaktion. Får jag gissa så kommer stridslasrarna att bli kemiska lasrar eller halvledarlasrar. För större laservapen som används mellan rymdskepp så skulle jag gissa på atombombspumpade röntgen- eller gammalasrar, dvs laservapen som använder ljus i röntgenstrålespektrat eller gammastrålespektrat och som får sin energi av en atombombsexplosion.

Åjustdet, laservapen kommer inte säga "pjä" och skjuta iväg en lysande klump. De kommer att låta som en åskskräll och synas som en lysande vit linje i luften - ungefär som en åskblixt, faktiskt. Finns det ingen luft så syns de inte alls och låter inte heller. Ljusstrålen far med 300 000 km/s, så den kommer helt enkelt plötsligt bara att finnas där.

Jonvapen: Kallas oftare partikelvapen. Idén är att man tar en kasse joner (laddade atomer) och accelererar med en stor magnet mot fienden. Den skadar på ungefär samma sätt som en laser - en kasse energi koncentreras i målet som får ont. Samma princip gäller för skada men med större penetration. Jonvapen har inte samma hastighet som laservapen, men gott och väl saftigt hög. 180 000 km/s är långsamt.

Plasma: En plasma är ett materietillstånd då atomkärnor och elektroner simmar fritt. Det är tillståndet ovanför gas och kräver ofta (men inte alltid) extremt höga temperaturer. Kan man skapa en superhet plasma och hiva iväg den mot fienden så kan man få riktigt farliga effekter. Dessa skulle kunna ge upphov till lysande klumpar i luften, men förmodligen inte.

Masslungor: Om man istället för en kasse joner skickar iväg en schysst spik så får man ett fast föremål istället för en kort ström av partiklar som slår an mot målet. I princip är detta ett upphottat gevär eller en upphottad kanon som drivs av el istället för krut - man använder elektromagneter för att hiva iväg projektilen. Den gör ont på samma sätt som ett vanligt gevär, fast med högre potential.

Samtliga dessa vapensystem går att tillverka idag. Det finns två problem: miniatyrisering och energi. Dels ska man få kraftiga elektromagneter, plasmabildare, whatever som är små och bärbara, och dels ska dessa få energi. Inom kanske hundra år bör dessa vara möjliga att massproducera och ha i fält. Bortom det? Faen vet.

"sedan var det drivkraft"

Det grundläggande i all drivkraft så som vi känner idag, från kängor till raketer, är Newtons tredje lag: "varje aktion motsvaras av en motriktad och likvärdig reaktion". Det vill säga, ska du framåt så måste du knuffa något bakåt. Raketer fungerar enligt den principen: man hivar ut något bakåt i hög fart och raketen åker framåt, allting för att rörelsen ska balanseras. Även bilar funkar enligt samma princip - den knuffar jorden bakåt för att kunna åka framåt.

Vad man kan göra är att komma på ett sätt att kasta ut mer massa bakåt, kasta ut massa snabbare bakåt, eller åka snålskjuts på något annat. Vi tar några exempel:

En krutraket vräker ut en massa massa bakåt. En rymdfärja vräker ut mer massa bakåt, och kan därför åka snabbare och högre. Därmed så kommer den upp i omloppsbana. En Saturn V-raket vräkte ut såpass mycket massa att den kunde knuffa en sak till månen. Här är det alltså mängden massa kastas ut som ökas.

Kruxet är att det är slöseri med energi. Om man istället kunde vräka ur sig en mindre mängd massa men mycket snabbare så skulle man kunna öka farten ännu mer. Atomraketer (som bara har testats) arbetar enligt denna princip - medelst en schysst atomreaktor hettar man upp bränslet så att det tar mer plats och får mer fart. Den gör samma sak som en vanlig raket, fast snabbare. Jonraketer är en annan variant. Där tar man i princip en partikelaccelerator och knuffar ut små partiklar i extremt höga hastigheter. Det gör att man inte behöver vräka ut lika mycket partiklar, vilket gör att man kan använda bränslet längre, vilket ger högre sluthastighet. Deep Space 1 är den första farkost som använder jonmotor, och den gjorde närkontakt med en komet för nåt eller några år sedan.

Man kan också åka snålskjuts. Det är i princip vad man gör idag för djuprymdsresor: man skickar upp en farkost till omloppsbana med precis så mycket bränsle som krävs för att knuffa sig bort från Jorden. Sedan åker man snålskjuts på solsystemet. Genom att snurra nära planeter och stjärnor på diverse olika sätt så kan man "sno" lite rörelse från planeten eller stjärnan (i det här fallet Solen) och på så sätt öka farten. Solen eller planeten klagar inte - det märks inte ens på den.

En del av problemet är bränslet. För att komma någonstans så krävs bränsle. Det måste farkosten ta med sig, vilket innebär att en del av energin i bränslet som används går åt till att knuffa på bränsle som kommer att användas först senare. Men det är väl något man får räkna med.

Eller är det det? Genom ett antal år har man funderat på solseglare, dvs en farkost som seglar på solvind och använder gravitation som köl och roder. Trycket från de partiklar som solen blåser utåt skulle i teorin räcka för att driva en solseglare till rätt höga hastigheter, och i och med att solseglaren inte behöver ta med sig sitt eget bränsle, utan får det från solen, så kommer den heller inte slösa energi på att flytta bränsle.

Forskaren Bussard funderade en gång i tiden på en ramskopa, som gick ut på att rymden inte är helt tom. Det finns en eller två väteatomer per kubikmeter. Hans idé var att "skopa upp" dessa med en elektromagnetisk tratt och använda som drivmedel för en fusionsreaktor. Återigen tar farkosten inte med sig något bränsle, utan den samlar upp det på vägen. Det finns ett antal praktiska skäl till att ramskopan inte skulle fungera, men det var en söt idé, och det skrevs ett antal bra SF-romaner med sådana i.

En annan forskare, Leik Myrabo, arbetar med en ljusfarkost. Hans idé är att man tar ett flygande tefat och koncentrerar en laserstråle mot en spegel på undersidan. Den kraftiga upphettningen leder till en explosion, som lyfter och driver farkosten. På så sätt slipper även denna farkost att ta med sig sitt bränsle, eftersom detta skjuts mot farkosten från en sändarstation. Till skillnad från solseglaren och ramskopan så utför Myrabo praktiska experiment med sin ljusfarkost - just nu ligger han på samma höjd som raketforskningen ca 1930.

Populärt numera är rymdhissar. Man fäster en asteroid i geosynkron omloppsbana och skickar ner en hisskabel till Jorden. Ena änden av kabeln har en hisskabin, och andra har en motvikt. Sedan har man en motor som hissar ner motvikten och upp kabinen samtidigt. På så sätt kan man få en elegant lösning på att ta sig upp i rymden - motvikten är då det som "kastas ut" bakåt.

Men det är så långt som vår kända vetenskap kommer. Den kan ta oss upp i rymden billigt med rymdhissar eller ljusfarkoster. Den kan få oss att åka upp till kanske 10% av ljusets hastighet. Men där är det stopp. Ska man nå högre hastigheter så krävs ett nytt tänkande och en ny vetenskap. Överljusfart i form av maskhål har spekulerats och bevisats möjliga - på subatomisk nivå! Man skulle inte ens kunna skicka en elektron genom ett maskhål, och för att skapa ett konstgjort (som fortfarande är för litet för elektroner) så skulle det krävas mer energi än vad mänskligheten någonsin har använt, per sekund. Det finns en idé om att trycka samman rymden framför en bubbla, och sedan låta bubblan röra sig snabbare än ljuset. På så sätt kan man åka snabbare än ljuset utan att bryta mot relativiteten. Förutom att det kräver manipulation av gravitation (som vi inte har en aning om hur det skulle gå till) så skulle energin vara ännu mer ofantlig än för maskhålen. Det är också möjligt att det finns så kallade tachyoner, partiklar som färdas snabbare än ljuset. Matematiskt kan de finnas, men ingen har lyckats påvisa det eller kommit på ett sätt att påvisa sådana partiklar eftersom de har imaginär tid (tidslinjen går åt höger istället för mot framtiden). Ingen vet heller hur man ska kunna bygga om en tardyonisk partikel (en vanlig alltså) till en tachyonisk (överljuspartikel), och frågan är om det ens går. Alla dessa möjligheter kräver en vetenskap som vi inte har.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
Du upphör då aldrig med att imponera, Krille! /images/icons/clever.gif
För att verka smart skall jag nu kommentera lite och hoppas att det verkar som omjag vet vad jag snackar om...

Ang. lasern. Jag skulle tippa på att man i framtiden, om man nu vill ha laservapen på skepp, skulle kunna att använda flera laserkanoner samtidigt mot samma punkt (kräver ett rätt så maffigt siktesprogram, men ändå). På detta sätt kan man hetta upp samma punkt med flera strålar och genar lite när det gäller energi/tid/effektproblematiken. Däremot blir det nog svårare att ta sig igenom en sån där häftig sköld som de har i Star Trek. Fast om de har en sköld somhindrar ljus från att ta sig igenom så blir det lite svårt att se nåt...
Förresten, jag hörde om nåt nobelpris i fysik för inte så länge sedan där några snubbar hade lyckats tillverka en "materielaser" (maser?). Kan det vara nåt, tro?

Ang. Jonvapen. Tillägg: Kräver intelika kort tid som lasern iom att du kan accellerera jonerna i en cirkelbana en stund innan du avfyrar. Dock kräver det en hel del energi under en längre tid (tror jag).

Ang. Plasma. Måste erkänna min okunskap inom detta område. Hur accelereras materia som är friare än gas, och hur hindrar man den från att spridas så fort den kommer ur sin kapsel?

Ang. Energi. Teoretiskt sätt borde man väl kunna (i framtiden) göra ett materiebatteri enligt Einsteins klassiska formel? Då skulle man (med maximal verkningsgrad) kunna ha ett batteri på 1 kg som levererar energi på 90 000 000 000 000 000 J.

aNg. maskhål. Dessa har bara påvisats teoretiskt. Ingen har någonsin sett ett maskhål, men de är möjliga enligt den allmänna relativitetsteorins ekvationer. Men med dessa skulle det i så fall vara möjligt att resa bakåt i tiden, vilket skulle innebära en hel massa paradoxer. Därför har Stephen Hawking formulerat en lag som gör resor genom maskhål omöjliga. Men jag har hört ryktas om en forskare som påstår att man kan hålla ett maskhål stabilt genom att ständigt bombardera det med sk "exotiska partiklar", så det kanske är möjligt, vem vet?

Ang. "överljusbubblan". Problemet med denna är (förutom gravitationen och den enorma energin) är att rymden framför bubblan skulle packas ihop så snabbt att ljuset aldrig skulle ta sig igenom. Det skulle alltså inte gå att se vart man åker! Och eftersom bubblan åker snabbare än ljuset så kan inga signaler bakifrån heller ta sig till skeppet. Alltså kan man inte heller fjärrstyra farkosten någon annanstans ifrån. På grund av vissa osäkerhetsrelationer kan man inte riktigt räkna ut vart man skulle hamna i förväg heller.
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
man tackar, man tackar!

du kan lite av allt du krille! men jag vill ha mer diskussion, flera som vill lägga sig i med sina synpunkter? men vad tror ni, hur stark laser skulle det behövas för att bräna sig igenom jättehållbar titan legering skit till rymdfarkost! angående plasma så har jag hört att för att få det att hålla sig på en plats så använder man magnetfält eller laser, laser för mindre mängder. så det är nog inte störtomöjligt att accelerera plasma med laser eller magnetfällt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Jag skulle tippa på att man i framtiden, om man nu vill ha laservapen på skepp, skulle kunna att använda flera laserkanoner samtidigt mot samma punkt (kräver ett rätt så maffigt siktesprogram, men ändå)."

Det skulle dessvärre inte vara praktiskt. Laserns styrka kommer från att ljusvågorna (vi betraktar fotonerna som vågor nu) svänger i takt med topparna samtidigt. Skulle vi skjuta med flera lasrar på samma punkt så är risken stor att ljusvågorna kommer i otakt och tar ut varandra.

"Däremot blir det nog svårare att ta sig igenom en sån där häftig sköld som de har i Star Trek."

...om nu en sådan sköld ens kan tillverkas. Det skulle dock behövas en för att skydda besättningen. Färdas man läbbans snabbt genom rymden så passerar man också en läbbans massa rymd varje sekund. Eftersom rymden har en eller två väteatomer per kubikmeter så blir det alltså mer väte som man måste plöja sig igenom om man åker fortare och således färdas genom fler kubikmeter rymd per sekund. Det är för övrigt av samma effekt som ramskopan skulle använda sig av.

"Förresten, jag hörde om nåt nobelpris i fysik för inte så länge sedan där några snubbar hade lyckats tillverka en "materielaser" (maser?)."

Nja. En maser är en mikrovågslaser, det vill säga en laser i mikrovågsspektrat (mellan ljus och radiostrålning). Byt ut "light" mot "microwave" i förkortningen "laser" bara.

Vad man lyckades framställa i labbet var inte en maser (sådana har man gjort sen sjuttitalet) utan ett "Bose-Einstein-kondensat". Idén är densamma: man lyckades genom att sänka temperaturen extremt lågt (typ någon miljondels grad över absoluta nollpunkten) få ett antal iridiumatomer att stanna upp såpass att man kunde bestämma takten på materiens svängningar, och därigenom fick man dem att svänga i takt och förstärka varandra.

Vad man ska kunna göra med ett Bose-Einstein-kondensat vet man inte ännu. Just nu är det grundforskning på djupaste nivå, och genom det har man kunnat lägga till ännu ett tillstånd till materien, från den klassiska fysikens fast-flytande-gas till BE-kondensat-fast-flytande-gas-plasma.

"Kräver intelika kort tid som lasern iom att du kan accellerera jonerna i en cirkelbana en stund innan du avfyrar. Dock kräver det en hel del energi under en längre tid (tror jag)."

Korrekt. Partikelacceleratorns partiklar bryr sig föga om de kommer allihopa på en gång eller utdragna i en linje. Fördelen med en snabb puls är att man slipper kompensera för målets rörelser.

"Måste erkänna min okunskap inom detta område. Hur accelereras materia som är friare än gas, och hur hindrar man den från att spridas så fort den kommer ur sin kapsel?"

Det vanligaste sättet att accelerera plasma idag är genom övertryck. Plasman får bara en väg att ta vägen, och på grund av trycket så tar den den vägen. Det är så som plasmaskärare arbetar idag.

Man kan även skilja bort elektronerna så att man bara har en plasma av atomkärnor kvar. Då kan den styras och accelereras med magnetfält. Denna metod används i experimenten med fusion i ringformade vacuumkammare (s k tokamak-reaktorer) idag. Nackdelen är att plasman är positivt laddad och repellerar sig själv. Ska en sådan plasma användas måste elektronerna tillföras igen.

För vapenbruk kan man använda ett annat trick. Man skjuter en laserstråle genom luften och skapar ett joniserat spår. Sen accelererar man plasman och skickar iväg den längs med spåret innan spåret blåser bort.

"Teoretiskt sätt borde man väl kunna (i framtiden) göra ett materiebatteri enligt Einsteins klassiska formel?"

Vad Einstein menar med sin formel är att materia är en energiform, inte att materia kan omvandlas till energi (den är ju redan energi). Kruxet med materiaformen är att den är förgjordat jobbig att omvandla till någon annan energiform.

Man känner bara till tre möjliga processer för att lyckas omvandla energi i materiaform till någon annan energi, nämligen kärnfission (atomklyvning, där ca 0,3% av den klyvbara materien omvandlas), kärnfusion (hopslagning av atomer, där ca 4% av materien som används omvandlas) och materia-antimateriareaktion (där exakt 200% av materien omvandlas, 100% materia och 100% antimateria). Man känner heller inte till hur man ska kunna styra processen så att man får ut rätt form av energi. För närvarande får vi den mesta energin av sådana omvandlingar i form av värme, gamma- och röntgenstrålning och rörelseenergi i alfa- och betapartiklar, och den energin måste på något sätt konverteras till något mer kontrollerbart.

"Ingen har någonsin sett ett maskhål"

Med tanke på att de är mindre än de saker som vi skjuter omkring i partikelacceleratorer för att hitta sådana saker så är jag inte förvånad. Det är som att försöka hitta en myra genom att skumpa runt i skogen med en terrängbil och mäta vad som händer med kofångaren.
 
Joined
29 Nov 2001
Messages
1,337
Location
Göteborg
Re: man tackar, man tackar!

Vet inte om titanen, men som jag ser det, om man kan skapa laservapen, så borde man på nått sätt kunna få laser att gå i 'omloppsbana' runt ditt rymdskepp och voilá, en lasersköld!

Vet ej om det skulle fungera, har bara högstadieutbildning i fysik......
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: man tackar, man tackar!

"men vad tror ni, hur stark laser skulle det behövas för att bräna sig igenom jättehållbar titan legering skit till rymdfarkost!"

Sorry. Jag har inte såpass mycket kunskap på ämnet.

Vad du behöver veta är bindningsenergin hos legeringen per volym och ytans reflektivitet. Med reflektiviteten kan du räkna fram hur mycket av laserns effekt som kan påverka metallen. Med bindningsenergin per volym så kan du räkna fram hur mycket av metallen som en puls kan bränna bort.

Vi har alltså ett antal faktorer som är okända: bindningsenergin (kan slås upp), reflektiviteten (beror på hur välputsad ytan är och om den är målad), pulsens tid, pulsens koncentration och pulsens energi. Sen är det bara att räkna.

Själv skulle jag inte bry mig. Titanskrov är inte intressant. Vad som är intressant är vad som sker på insidan, det vill säga hur skeppet begränsar skadan när det väl blir hål, och sedan anta att en schysst atombombspumpad gammalaser kan bränna igenom vad faen som helst. Hur ont skeppet får beror då inte på laserns styrka, utan hur väl skeppet kan absorbera skadan. Har skeppet självtätande skrov så kan det tåla luftförlust till en viss mängd. Har skeppet redundanta system så kan backupsiktesdatorn ta över om huvuddatorn blir sönderskjuten. Har skeppet bra brandsystem så slipper man bränder som bränner upp syre och materiel. Kan man dela in skeppet i autonoma avdelningar så tål det mer stryk. Och så vidare.

Då blir det snarare en fråga om huruvida ett enskilt laserskott kan sänka skeppet. Är sannolikheten tillräckligt låg så är det troligt att en atombombspumpad gammalaser inte spottar ur sig en puls utan trettio, och sedan får man se vad som händer.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Hur är det med eld och när vi själv ärter saker och ting."

Det är kemisk bindningsenergi.

När det gäller atomreaktionerna så kan man ta alla restprodukter i form av materia som kastats runt samt alfa- och betapartiklar och väga det, så upptäcker man att restprodukterna väger mindre än förut. Den har strålats iväg i form av elektromagnetisk strålning.

När det gäller kemisk bindningsenergi så utgår man från materia, pusslar in energi för att få materian omstrukturerad till molekyler. När dessa sedan används (förbränns) så får man tillbaka den energin.

Som till exempel, betrakta vad som händer om man tar reaktionen 2H<sub>2</sub> + O<sub>2</sub> --> 2H<sub>2</sub>O + energi. Den energi som vi får ut är den som håller ihop vätemolekylerna och syremolekylerna, och det är exakt samma mängd energi som vi stoppar in i den omvända reaktionen 2H<sub>2</sub>O + energi --> 2H<sub>2</sub> + O<sub>2</sub> för att bryta upp vattenmolekylerna.

Ska man vara riktigt petig så kan man se det så här: fritt väte och syre befinner sig hyfsat högt upp på en "kemisk lägesenergi"-skala. När väte och syre behövs lite startenergi (den ursprungliga gnistan) för att bryta upp bindningarna i väte och syre, varvid de sticker upp till en högre "kemisk lägesenerginivå". Där vill de dock inte vara, eftersom entropilagarna tycker bättre om lägsta oordnade energitillstånd. Isärbruten är väte- och syremolekyler jefligt oordnade, men de har en massa energi som de inte behöver. Så de binder ihop sig till vattenmolekyler och rasar ner till den lägsta energinivån, längst ner på skalan. Överbliven energi strålar iväg i form av värme och utgör gnistan för en annan trippel av två vätemolekyler och en syremolekul som kommer ivägen. Cykeln koldioxid plus vatten energi --> kolhydrater --> koldioxid plus vatten plus energi, det vill säga det som händer i brasor/våra muskler och ute i skogen, fungerar på samma sätt.

Men ingenstans i den cykeln får man eller förlorar man materia. Energin kommer från och hamnar i de kemiska bindningarna.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Hur är det med eld och när vi själv ärter saker och ting."

Det är kemisk bindningsenergi som släpps fritt i förbränning, inte omvandling från materia till andra energiformer.

När det gäller atomreaktionerna så kan man ta alla restprodukter i form av materia som kastats runt samt alfa- och betapartiklar och väga det, så upptäcker man att restprodukterna väger mindre än förut. Den har strålats iväg i form av elektromagnetisk strålning.

När det gäller kemisk bindningsenergi så utgår man från materia, pusslar in energi för att få materian omstrukturerad till molekyler. När dessa sedan används (förbränns) så får man tillbaka den energin.

Som till exempel, betrakta vad som händer om man tar reaktionen 2H<sub>2</sub> + O<sub>2</sub> --> 2H<sub>2</sub>O + energi. Den energi som vi får ut är den som håller ihop vätemolekylerna och syremolekylerna, och det är exakt samma mängd energi som vi stoppar in i den omvända reaktionen 2H<sub>2</sub>O + energi --> 2H<sub>2</sub> + O<sub>2</sub> för att bryta upp vattenmolekylerna.

Ska man vara riktigt petig så kan man se det så här: fritt väte och syre befinner sig hyfsat högt upp på en "kemisk lägesenergi"-skala. När väte och syre behövs lite startenergi (den ursprungliga gnistan) för att bryta upp bindningarna i väte och syre, varvid de sticker upp till en högre "kemisk lägesenerginivå". Där vill de dock inte vara, eftersom entropilagarna tycker bättre om lägsta oordnade energitillstånd. Isärbruten är väte- och syremolekyler jefligt oordnade, men de har en massa energi som de inte behöver. Så de binder ihop sig till vattenmolekyler och rasar ner till den lägsta energinivån, längst ner på skalan. Överbliven energi strålar iväg i form av värme och utgör gnistan för en annan trippel av två vätemolekyler och en syremolekul som kommer ivägen. Cykeln koldioxid plus vatten energi --> kolhydrater --> koldioxid plus vatten plus energi, det vill säga det som händer i brasor/våra muskler och ute i skogen, fungerar på samma sätt.

Men ingenstans i den cykeln får man eller förlorar man materia. Energin kommer från och hamnar i de kemiska bindningarna.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Alltså om jag har ett hermetisk labskåp där jag mäter den mäng syre och den mäng material jag tuttar på och jämför dessa med rest produkter i form av kol och ”rök”, så kommer de att väga lika mycket."

Exakt. Skulle du sedan kunna mäta energin du fick av att elda så vet du också exakt hur mycket energi som du skulle behöva för att pussla ihop kol, rök och gaser till en träbit igen.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,709
Location
Helsingborg
Ett ganska intressant batteri

...är Supraledar batteriet.

Idéen med Supraledar batteriet är att man skapar en supraledar loop. Efter som en Supraledare har noll resistans mot elektroner så förlorar man ingen energi och har ett jefligt schysst batteri. MEN. Hetta upp en del av loopen så förlorar den delen sin noll-resistans och man kan hyggligt snabbt leda bort energin. Som till exempel till en laserpuls.
 
G

Guest

Guest
Re: man tackar, man tackar!

å kastar man ut allt vad människor heter ifrån rymdskeppet så tål det ännu mer. lika bra att göra det med en gång. människor har ändå inget där att göra förutom att sitta å glana på en dator och dö.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: man tackar, man tackar!

"å kastar man ut allt vad människor heter ifrån rymdskeppet så tål det ännu mer. lika bra att göra det med en gång."

Blä. Vad är det för skoj med det? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Dessutom, vem ska hålla i skruvmejseln?
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
Re: Ett ganska intressant batteri

hmmm.. kan du beskriva det lite enklare så vi normala personer förstår det? supraledare?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Supraledare

"hmmm.. kan du beskriva det lite enklare så vi normala personer förstår det? supraledare?"

En "supraledare" (engelska: super-conductor) är ett material som har vissa underliga egenskaper som man inte hittar hos normala material. Dels har de ingen resistans, dvs elektriskt motstånd - det finns ingenting som hindrar elektriciteten att färdas i ledaren, så den kan i teorin färdas hur länge som helst. Dels leder de värme perfekt, så till den grad att varje punkt av en supraledare har samma temperatur som varje annan punkt. Slutligen kan magnetiska fält inte existera i dem, utan sticker runt om supraledaren.

Dessa egenskaper kan användas på lite olika spektakulära sätt. Avsaknaden av magnetism kan till exempel användas i svävande magnettåg (magnetisk levitation), något som man har experimenterat med sedan 1960-talet. Man kan använda egenskapen till magneto-hydrodynamiska drivsystem, ungefär som tunneldriften i Jakten på Röd Oktober. Värmeledningsförmågan skulle kunna användas för att få nära nog oändlig tillgång till energi till nära nog nollpris, genom att man bygger om havet till en enorm solfångare. Genom att lägga ut ett antal kilometer supraledare i havet och koppla denna till en värmeväxlare så kan man i princip tappa havet på någon hundradels grad värme över hundratals kvadratkilometer, koncentrera denna till en ånggenerator med flera hundra grader i en ångpanna på några hundra kubikmeter, och dra ut elektrisk energi från detta via en vanlig ångturbin och generator. Elenergin kan distribueras överallt utan behov av transformator och högspänningsledningar via supraledare. Man kan bygga supersnabba supraledande datorer, som tack vare att de inte har någon resistans inte heller utvecklar någon värme. Värmen i din dator, som leds bord av din surrande fläkt, kommer från att det finns elektriskt motstånd i processorn. Det gör att när du pumpar in el i processorn så att den ska jobba så blir det "friktion", och det resulterar i värme. Ta bort friktionen så tar man bort värmen.

Det är inte att undra på att supraledare verkar bli "nästa stora grej" - om inte nanoteknik och kvantdatorer hinner före, vill säga. Supraledare har dock en nackdel - det krävs att de är snorkalla för att fungera. Jag tror den varmaste supraledaren som har skapats ligger på ca -30. Annars kyls de ofta med flytande kväve, -197 grader. Dessutom är de just nu i ett porslinsliknande material, så det går inte att rulla på kabel, inte än i alla fall. Hur som helst, det är rätt långt från labbet till praktiskt fungerande applikationer.

I fallet med supraledande spolar (eller "monopolära batterier" som de också kallas) tänker man sig en spole av ett supraledande material. Det är en rätt lång spole, några kilometer eller så, i vilket man stoppar in elektricitet som spinner runt varv på varv i nära nog ljusets hastighet. Ju längre spole desto mer energi kan man stoppa in.

Här utnyttjar man också den där temperaturegenskapen. Enligt en av de elektriska lagarna, lagen om minsta motståndet, så kommer elektriciteten ta den väg som erbjuder minst motstånd. Oavsett om du kopplar på andra ledare så kommer elektriciteten fortsätta att snurra runt i spolen eftersom motståndet är minst där, ända tills man värmer upp en punkt i ledaren. Så fort man värmer upp supraledaren över den där magiska temperaturen då supraledaren blir supraledare så slutar den att vara supraledande. Då har den plötsligt motstånd, och den elektriska energin kommer att sticka iväg enligt minsta motståndets lag. Hela den mängd energi som du stoppade in i spolen kommer att sticka ut genom en kabel som du sedan kan leda till något som behöver mycket energi snabbt - till exempel en laserkanon.

Grejen med "monopolärt batteri" kommer av att en sådan grej bara skulle ha en minuspol (mono = 1). Eftersom du inte behöver leda tillbaka strömmen till någon pluspol, utan kan leda den ner till jord i marken, så får du därmed ett stort batteri med bara en pol.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
Skulle vi skjuta med flera lasrar på samma punkt så är risken stor att ljusvågorna kommer i otakt och tar ut varandra.

Inget som inte ett maffigt siktesprogram skulle kunna klara av. Om det tillräckligt noggrannt (felmarginal på typ 0,1 nm) kan mäta avståndet mellan den enskilda kanonen och målet så handlar det bara om att flytta fram eller dra in pipan litet grand så får vi förstärkning av vågorna. Observera att jag snackar MAFFIGT targeting system. Men det är trots allt sci-fi.

En maser är en mikrovågslaser, det vill säga en laser i mikrovågsspektrat

Tack för att du redde ut begreppen. Jag hade bara hört ordet någon gång.

Korrekt
Yay! Jag skrev något vettigt!!!

Man skjuter en laserstråle genom luften och skapar ett joniserat spår. Sen accelererar man plasman och skickar iväg den längs med spåret innan spåret blåser bort.


Funkar tyvärr dock inte i rymden, pga brist på atomer att jonisera. Med övertrycksvarianten fattar jag fortfarande inte varför plasman inte sprids om den skjuts över större avstånd, speciellt i rymden med sitt låga tryck. Går det att använda plasma som rymdskeppsvapen?

Vad Einstein menar med sin formel är att materia är en energiform, inte att materia kan omvandlas till energi (den är ju redan energi).

Besserwisser.

materia-antimateriareaktion (där exakt 200% av materien omvandlas, 100% materia och 100% antimateria).

Det är väl det som Enterprise drivs av? Och för att vara lika mycket besserwisser som du: Bara 100% av materian omvandlas, resten är antimateria.
Detta torde väl vara det mest effektiva bränslet, kruxet är bara att för det första framställa massor av antimateria, för det andra att förvara den. Att accelerera antimateria mot sin fiende torde väl förresten vara ett rätt så effektivt vapen (förutsatt att den inte stöter på något innan). Kan det funka i rymden, tro? Kan dock bli ganska otrevliga effekter om man stöter på den där väteatomen precis utanför mynningen. Dessutom läste jag någonstans att vakuum inte alls är tomt, utan att det bildas och förintas partikel-antipartikelpar där hela tiden.
 
G

Guest

Guest
Re: Supraledare

Supraledare har dock en nackdel - det krävs att de är snorkalla för att fungera. Jag tror den varmaste supraledaren som har skapats ligger på ca -30. Annars kyls de ofta med flytande kväve, -197 grader. Dessutom är de just nu i ett porslinsliknande material, så det går inte att rulla på kabel, inte än i alla fall. Hur som helst, det är rätt långt från labbet till praktiskt fungerande applikationer.

Gör väl inte direkt något på ett rymdskepp. Rymden är väl under -30 grader och man kan ju ha ett speciellt däck med stora porslinsrullar och generatorer för att fylla på batterierna.
Dock blir det väldigt enkelt att slå ut fiendens vapen när det bara är att värma upp fiendens skepp.
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Jag kan inte annat än nicka instämmande, då jag lade märke till den här disskutionen på tok för sent. Mitt lilla bidrag kan kanske vara det här;

Angående titan ock laser och sånt...
Man har räknat ut att människor kommer ha teknologin och medlen att skapa laserbaserade motorer kapabla att i princip 'spränga' ett perfekt hål i 55 cm betong strax innan år 2150, om våra ventenskapliga accerellationer ökar i den takt som de gjort det senaste seklet, vilket andra dock betvivlat, pga våra energikällor som sällan kommer öka lika mycket som kärnkraft och fossila bränslen fått utvecklingen att öka. Dessa menar att vi, om vi har tur, kommer kunna uppnå samma effekt ungefär år 2900. Efter detta menar många fysiker att laser som energiform inte kan klara av starkare doser.

DOCK, jag håller helt med krille på det med, vad som påverkar ex. ett rymdskepp är juinte bara den faktiska skadan, utan bieffekterna. Exempelvis, ovan nämnda hål i väggen skulle skapa en sådan värme att mer eller mindre inom en radie på 5 m skulle fatta eld på ett tjog nanosekunder.

Angående plasmasköldar. Det går inte.

"Skulle du sedan kunna mäta energin du fick av att elda så vet du också exakt hur mycket energi som du skulle behöva för att pussla ihop kol, rök och gaser till en träbit igen. "

Einsteins teori 'all over again'. Det var ju därför jeppen trodde på evigt liv. Energi försvinner ju inte. Det byter form, plats och nytta, men det försvinner aldrig.

Jag vet inte riktigt vad jag har för anledning till det här inlägget, tråden är väl kanske död redan, men vaf*n.

Och Krille, jag fattade verkligen inte din signatur den här gången...

/MAsk

"Dra inte in mej i vårt förhållande!"(var det nån mer som såg Yrrol på 4an iddag/images/icons/smile.gif)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Signatur [OT]

"Och Krille, jag fattade verkligen inte din signatur den här gången..."

Tag Star Wars och kombinera med Stalin.

Enligt Jedi Academy-serien tutade man i forskarna som byggde prototypen till Dödsstjärnan att man gjorde ett verktyg för gruvdrift. Spränger en (obefolkad) planet i småbitar så är det mycket enklare att ta hand om den och plocka upp vad man vill ha.

Och enligt Stalin är det en tragedi om en människa dör en katastrof om hundra människor dör, och om hundra tusen människor dör så är det statistik.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,709
Location
Helsingborg
Så enkelt är det inte..

Nja, tanken är väl att man rullar upp supraledaren på en rulle och använder en klassisk kylning. Alltså man har kylmedel i ytliga tankar och låter rymden kyla ner dem. Sen leder man in dem för att kyla ner batteriet.
Fast rymden varierar extremt i temperatur. I skuggan kan det bli nära den absoluta nollpunkten. I ljuset från en stjärna....svinvarmt. Hundra grader minst om man ett på ungefär samma avstånd som jorden.
 
Top