Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,393
Mörk Borg. Är inte alls OSRare, men älskar hur spelet väver in estetiken i sin tematik och hur det genomsyrar spelet.
Spelet Smallville, som bygger på tv-serien med samma namn, innehåller en hel del intressanta regellösningar, och känns verkligen annorlunda. Men av någon anledning har jag aldrig varit riktigt sugen på att spela det. Kanske för att det känns väldigt intressant i teorin, men jag har (ännu inte) varit intresserad av att uppleva den typen av spel i praktiken.
Det här skulle vi kunna starta en helt egen tråd om, men jag kan inte låta bli att flika in en replik. Vad ska man göra? Samma sak som i alla andra fantasyspel! Många människor tänker för mycket när det kommer till Tekumel. "Det är bar å åk"Någon version av Tékumel. Det är en så massiv värld att sätta sig in i, det finns en uppsjö olika spelsystem att välja bland (och uppenbarligen är inget av dem riktigt tillfredsställande eftersom det kommer nya hela tiden), och vad skall man ens göra i den världen?
Samma här, och en inflikad kommentar. 2nd ed innehåller några bra introäventyr. Kika på dem, så ger de en bra ledning!Over the Edge. Även här är huvudproblemet att ens komma på ett koncept för vad karaktärerna skall göra. Men det är ett fascinerande världsbygge.
Jag ÄLSKAR DragonQuest! Det är verkligen knasigt på ett old school-sätt som många spel var rollspelens barndom. Det är oerhört charmigt. Vete fasen om jag skulle spela det as is idag men jag spelade en lite husreglad version med stor både framgång och iver i slutet av 90-talet och en bit in på 2000-talet.Jag vet inte om jag skulle klassa det som en favorit, men jag har som en besatt skaffat fler exemplar av spelet, olika utgåvor och alla supplement som kom ut. Spelet i fråga är DragonQuest (SPI), från 1981.
Spelet är yxigt skrivet, och massor med fippliga regler som borde strömlinjeformas istället för egna små formler för hur man räknar ut skickligheten i olika färdigheter. Men, det har en dold elegans, och ett magisystem som utan att bli analyserat och formellt som Ars Magica ändå är väldigt uttrycksfullt och engagerande. Jag kommer med största sannolikhet aldrig spela det.
Här finns en bra tråd med råd om hur man slutar vara rädd och lär sig älska blomstertronen: https://odd74.proboards.com/thread/6117/run-empire-petal-throneNågon version av Tékumel. Det är en så massiv värld att sätta sig in i, det finns en uppsjö olika spelsystem att välja bland (och uppenbarligen är inget av dem riktigt tillfredsställande eftersom det kommer nya hela tiden), och vad skall man ens göra i den världen?
Antar att du även sett denna gamla saxning från en tråd på Story Games om att göra detsamma med RQ2? https://odd74.proboards.com/thread/6748/set-runequest-campaignHär finns en bra tråd med råd om hur man slutar vara rädd och lär sig älska blomstertronen: https://odd74.proboards.com/thread/6117/run-empire-petal-throne
Ja, men jag hade glömt bort den. Tack för påminnelsen!Antar att du även sett denna gamla saxning från en tråd på Story Games om att göra detsamma med RQ2? https://odd74.proboards.com/thread/6748/set-runequest-campaign
Jag kan också rekommendera den här boken som utspelas i Tékumel:Här finns en bra tråd med råd om hur man slutar vara rädd och lär sig älska blomstertronen: https://odd74.proboards.com/thread/6117/run-empire-petal-throne
Den är läsvärd, och även uppföljaren Flamesong (också utgiven av DAW när det begav sig). De resterande romanerna är för all del också läsvärda om man gillar settingen, men det märks att Barker inte hade någon redaktör (och kanske också pga sjukdom inte orkade arbeta lika mycket med texten).
Håller med. Även jag är oerhört svag för Fantasy!. Jag gillar idén med OSR men inte att de flesta OSR-spel ständigt försöker vara gammel-D&D om och om igen. Fantasy! faller inte i den fällan utan försöker snarare emulera OSR-känslan men med ett eget system. Och gör det dessutom bra.Fantasy!
Strax efter att jag kom tillbaka till hobbyn började jag titta runt på vad som hänt i Sverige och fick nys om Fantasy via forumet.
(jag köpte illa kvickt in allt material som publicerats )
Jag fullkomligt älskar känslan i Morcar och en del av äventyren. Regelboken är en njutning att läsa och jag hade t.o.m. med mig den förkortade att roa mig med på flygresan hem från kanarieöarna igår.
Ska jag spela något om inte är D100 så ligger Fantasy högt på listan.
Fantasy däremot känns som ett spel där man ska sitta runt ett bord med en fet öl i handen, utförska Morcar, kampanjen i Underjorden och återbesöka Fjärran Faar med Spindelkonungens pyramid. Kanske med en avstickare till Ormgudens dal.
Nu blev jag lite ledsen i ögat.
Jag tänkte precis skriva ungefär detsamma. Älskar spelet. Aldrig spelat.The Dying Earth. Och inte lär det väl hända heller - man behöver en hel spelgrupp som är Jack Vance-fans, och till råga på allt blir det ett mycket krävande översättarjobb om man ska översätta fraserna och fortfarande få dem att kännas Vance.
Vilket är synd, för särskilt den stora kampanjen är helt fantastisk!
Det var värst! Är det något som du skulle kunna dela med dig av?Dungeon World skulle jag också bra gärna vilja spela. Jag har översatt alla playbooks och en massa annat.