Föra rollspel mer mot berättelsskapande

[Genesis]

I princip skulle man kunna säga att man bör gå ifrån "en spelare = en rollperson"?

Det vet jag inte. Men om man har det upplägget så ska man nog gå ifrån "Alla rollpersoner får lika mycket uppmärksamhet".

 

[Rangertheman]

Vi såg "Processen" på Stockholms Stadsteaters lilla scen igår. Boken, och därmed pjäsen bygger ju, som de flesta vet, på obegriplighet. Många frågor - inga svar. Men jäklar i min lilla låda (bokstavligen) vilken fantastisk föreställning!! Vår tonåring var helt bortom sig av extas trots att handlingen som sagt är i stort sett obegriplig. Jag skulle kunna tänka mig ett scenario där en person spelar Josef K och resten gestaltar övriga personer i scenerna, kollektivt om det bara är en annan person i scenen. Istället för att riffa på varandras repliker skulle var och en ha en koppling till Josefs förflutna, nutid, eller en föreställning om hur framtiden kan bli, och bygga sitt spel på det.

 

[Mogger]

En grej jag tycker funkar väldigt bra är att byta miljö. Bara genom att inte ha en fantasysetting kommer du berätta en helt annan typ av berättelser. Här behöver man inte vara orginell. Vi har spelat rätt mycket i Old West 1860-1900. Det blir nästan alltid en tät historia om hämnd, upprättelse, familjeheder och sånt som klassiska westerns innehåller. Och något fokus på låsdyrkning och orchstrid blir det inte.