Ett (halvt) rollspel

[Man Mountainman]

Jag skrev detta rollspel med Mumindalen i bakhuvudet: både kapitelböckerna (särskilt de senare) och den lite vuxnare dagsstrippserien av Tove och Lars Jansson.

I sitt nuvarande skick är det ganska kontextbefriat och kräver en del tolkning, men jag kommer nog inte lägga någon mer tid på projektet, och det är ju roligare att visa upp något än att inte göra det även om det bara är till hälften, så här är det.

Snuftus

 

[Dr Blue]

Jag gillar hur man skapar sin rollperson. Känns som man får fram karaktärer som mycket väl skulle platsa i Mumins värld. Snyggt!

 

[Dimfrost]

Det ser trevligt ut! Fast tärningsmekanismen är verkligen inte supersmidig. Jag menar, att slå 5, 3, 2 och veta att det motsvarar 1 är inte en självklarhet. Men kanske blir det naturligt snabbare än jag tror?

 

[Man Mountainman]

Det ser trevligt ut! Fast tärningsmekanismen är verkligen inte supersmidig. Jag menar, att slå 5, 3, 2 och veta att det motsvarar 1 är inte en självklarhet. Men kanske blir det naturligt snabbare än jag tror?

Tänkte att man kanske kunde sälja spelet tillsammans med specialmärkta tärningar

 

[Rickard]

Jag menar, att slå 5, 3, 2 och veta att det motsvarar 1 är inte en självklarhet.

Jag tror man kan förklara det annorlunda så att det är enklare att avläsa tärningen. Varje tärning som visar 4+ ger 1 i resultat. Sexor ger en extra.

---

Själv tyckte jag det var intressant att fundera kring hur antagonisterna kommer ut i spel.

 

[Man Mountainman]

Jag tror man kan förklara det annorlunda så att det är enklare att avläsa tärningen. Varje tärning som visar 4+ ger 1 i resultat. Sexor ger en extra.

Ja, alltså, det är ju inte så annorlunda från vilket dicepoolsystem som helst. Inom ett intervall på tärningen får du en success, med specialvarianten att 6 ger två succar istället.

 

[Sinisa_]

Ett lite oortodoxt förslag angående tärningarna kunde vara att låta just tvåorna vara värda två poäng. Så kanske att ett och sex är lyckat, eller fem och sex är lyckat, och just två är två lyckade. Möjligen blir det liksom lättare att fatta eller räkna - två prickar är två lyckade.

Eller, mer ”elegant”, kör att ettor och tvåor räknas, och allt annat är skräp. Men det förändrar ju statistiken eller normalfördelningen eller vad det blir.

*

Annars tycker jag det är fantastiskt skrivet. Speciell, muminaktig ton i alltihop. I synnerhet de dunkla begären är ju en liten dikt i sig själv.

Möjligen skulle det vara kul med en slumptabell kring en vardaglig sak karaktärerna vill åstadkomma, som avbryts och störs av antagonisternas ankomst, dvs typ

1 Födelsedagskalas
2 Tapetsera
3 Storstädning
4 Vintersömn
5 Måla huset

etc

 

[Man Mountainman]

Annars tycker jag det är fantastiskt skrivet. Speciell, muminaktig ton i alltihop. I synnerhet de dunkla begären är ju en liten dikt i sig själv.

Man tackar! Måste medge att jag inte eftersträvade att emulera Mumin i just språket, utan snarare avsiktligt använde mina egna ord för att försöka förmedla några av de teman och motiv jag tycker mig ha identifierat i de berättelserna. Men det är ju kul att det funkar!

Möjligen skulle det vara kul med en slumptabell kring en vardaglig sak karaktärerna vill åstadkomma, som avbryts och störs av antagonisternas ankomst, dvs typ

1 Födelsedagskalas
2 Tapetsera
3 Storstädning
4 Vintersömn
5 Måla huset

Ja, det som överhuvudtaget saknas (och som bidrar till att göra det till blott ett halvt spel) är väl något slags skildring av det status quo som scenarierna och antagonisterna rubbar. Snuftus-världens vardag, så att säga.

 

[clarence redd]

Jag gillar det! Men @Rickard s beskrivning av tärningsmekaniken var enklare att greppa.